• didis

    Tantvarning6

    MV85 - välkommen tillbaka till BT! Kul att du hittar tillbaka till kärleken igen.

    Sonja - tack för uppdateringen! Det är alltid bra när man får en sammanfattning av de senaste dagarna aktiviter.

    Maken ligger däckad i en förkylning så den här helgen har han inte uppfyllt sina äktenskapliga plikter... men vi har vinterförberett trädgården och det är väl också värt något, antar jag *muttrar lite*

    Nästa vecka är jag hemma från tisdag kväll - måndag morgon, det ska bli så sköönt!! (hoppas bara maken är kry då )

  • didis

    Go´morron!

    Här sitter en nervös tant idag. Jag ska operera bort ett födelsemärke och det är precis lika dramatiskt som det låter...

    Kirurgen har avsatt totalt 30 min så ni förstår att det är ett stoooort ingrepp!

    Men ovan vid att vara patient som jag är, är jag likt förbaskat nervös!

  • didis

    Tack!

    Fast OM det inte skulle gå bra har jag ialla fall redan skrivit "vita arkivet"!


    Cantaton skrev 2009-10-14 08:26:48 följande:
    Det kommer att gå bra!
  • didis

    Nä det hoppas jag verkligen!!

    Vi skrev "vita arkivet" för några år sedan i samband med att makens lillebror gick bort, 25 år gammal. Då inser man hur snabbt det kan gå och att det är bra för de efterlevande att de vet hur man vill ha det ("kremera mig i en flyttkartong och lägg askan i ett mjölkpaket" säger min mamma ).


    Cantaton skrev 2009-10-14 08:29:38 följande:
    Jag hoppas verkligen att DET inte var nödvändigt inför detta ingrepp, iaf
  • didis

    Tack för peppningen!

    Nu är det dags att åka, har tid 9.20.

    Vi hörs (om jag överlever)!


    TinkerBelle skrev 2009-10-14 08:38:01 följande:
    Det kommer att gå bra!Jag har tagit bort födelsemärken och det går oftast på ett ögonblink. *kram*
  • didis

    Hahaha vad jag är sjåpig!!

    Exakt 7 minuter tog hela proceduren och då menar jag HELA - från det att jag klev in genom ytterdörren tills jag stod ute på trottaren igen.

    Läkaren frågade varför jag inte tagit bort det själv (vilket jag tänkte göra men min familj tyckte inte jag var riktigt klok).

    Enda problemet är att det satt i ljumsken så plåstret skaver lite när jag går. Tur man kan ha kjol även om det krävs benvärmare i det här vädret!

    Tack för peppningen i morse allihopa!!

  • didis

    Bra jobbat, Cantaton!

    Min egen motivation sviktar rätt rejält, ena veckan är jag jättenoga för att nästa vecka både dricka vin och äta kakor (fast sällan samtidigt om det är en förmildrande omständighet).

    Idag har jag varit på ett kanonbra seminarium, om ansiktsfrakturer (jaja, jag vet, bara tandläkare går igång på ansiktsfrakturer). Det bästa var att det var hos min arbetsgivare, som jag alltså knappt varit hos eftersom jag är i Jkpg, så det bådar verkligen gott för framtiden!! I morgon ska jag auskultera där hela dagen, skitkul!

    Det bästa är att tom barnen säger att jag ser så mycket gladare ut nuförtiden och riktigt strålar jämfört med för ett halvår sedan. Och tro sjutton det! Nu är det ju roligt att gå till jobbet!!

  • didis

    Rent allmänt tycker jag det är så att oavsett hur man valt att leva sitt liv så nog sjutton finns det folk som har synpunkter!

    Skulle jag ha lyssnat på alla välmenande råd genom åren skulle jag definitivt inte vara där jag är idag, varken yrkesmässigt eller familjemässigt.

    Som tur är lever man ju sitt eget liv och inte andras. Ibland får man bara stänga öronen och sluta lyssna. Åtminstone orkar inte jag argumentera med folk alla gånger, ibland är det enklare att välja sina strider och bara låtsas som om man inte hör...

  • didis

    *host snörvel*

    Idag är det risigt värre, feber och förkylning (dock ingen bacon-feber). Maken har fått för sig att vi ska möblera om vardagsrummet för att "min" tavla ska få en bättre vägg så nu packar han böcker för fullt.

    Inget ont som inte har något gott med sig - jag och mina nysningar är förpassade till övervåningen, så här sitter jag nu vid datorn istället för att släpa soffa.

  • didis

    Skickar en hög kramar till alla tanter som behöver det! Och en extra kram till passionsblomman!

    Klart det är en omställning för barnen när man flyttar, blomman. Men din son verkar vara en social kille och jag har svårt att tänka mig att han får svårt att hitta kompisar! Bra att han får komma in i ett lag, ibland måste man "bryta sig in" i etablerade kompisgäng.

    Det är en process att flytta, speciellt när man byter miljö så mycket som ni har gjort, och det måste få ta tid att hitta sin plats i allt det nya. Att känslorna går upp o ner är inte så konstigt - jag antar att det känns som "vad har vi gjort?!". Själv brukar jag känna så inför i stort sett varje förändrign jag gör i livet...

    Många många kramar!!

Svar på tråden Tantvarning6