Tantvarning6
TinkerBelle skrev 2009-10-12 19:52:07 följande:
Kom hem igår. Begravningen gick bra och maken höll ett fantastiskt tal vilket var strongt gjort även om han först brast i gråt och därmed fick våra tre att stortjuta.Jag är enligt svärfar och svägerskan känslokall, inget dem vågar säga till mig, eftersom jag har stenkoll på mina känslor och själv väljer när jag tänker bli hysterisk. Ja jag grät men inte tillräckligt mycket i deras ögon ? blir så trött på dem! Att jag hade mina egna tre plus svägerskans 7 månaders att ta hand om räknades tydligen inte ?.Alla de äldre kvinnorna i familjen, fastrar och mostrar m.a.o. riktiga tanter, var dock mäkta imponerade över min förmåga att ta hand om alla fyra och hålla dem lugna, trösta och dessutom sufflera maken så att han samlade sig och fortsatte sitt tal.Ett litet drama hade vi dock på väg till krematoriet? efter en korsning stannar chauffören av vår bil (vi åkte i kortege med kist-bilen längst fram) och säger att han måste gå på toa. Han sprang iväg och där satt vi och gapa! När maken vänder sig om och tittar bakåt inser han att de resterande 5 bilarna blockerar hela korsningen. Visade sig att stakaren var magsjuk och behövde spy?Maken är i tyskland idag på tjänsteresa och kommer hem på onsdag ? längtar så!!!Äntligen kan vi börja att planera framåt.
Ojojoj, vilket drama med magsjuka chauffören
Och bry dig inte om fastrar o mostrar som inte fattar vilket jobb du gjorde med alla barn + sufflös. Det kanske krävs en jordnära tant från Svedala för att klara det
Tänk om alla skulle bli hysteriska och tappa koncepterna på samma gång... vilket kaos det skulle bli!
Det betyder väl inte att du inte är tagen av stundens allvar och sörjer med de andra, Gud så patetiskt av dem att säga så!
Själv är jag en sån som bölar och har mig och har svårt att hålla koll på känslorna. Men just barnen brukar få mig att skärpa mig ibland. Man har full fokus på dem och då brukar det gå lättare att hålla styr på tårfloden.
Skönt att ni snart får vara TILLSAMMANS och börja leva och sikta framåt, du och maken och barnen.
Puss o kram!