Tantvarning6

Hej
Känns lite bättre nu.

Roligt Daa att du kikar in ibland. Allt väl

Frulle: GUD så HEMSKT!!! Alltså mamman... vilken panik... vilken hemsk känsla... OCH BEBISEN!!! Måste haft änlgavakt.
*ryser*

Jaha Soldemor, ser att du också får din beskärda del av surgubbar. På nåt sätt känns det bra att man inte är ensam om att ha en man som verkligen kan bli VRÅNG!!!
När man lyssnar på andra runt omkring en så får man ju lätt uppfattningen att det är bara hos oss Herr Vresig bor. Alla är så jämlika och kommunicerar på vuxen nivå och visar sån respekt för varandra. Gullegull, bla-bla-bla. Verkar det som.
MEN, min man är ju superglad o gullig mellan varven också (större delen av tiden faktiskt), annars skulle jag ju inte leva med honom
Det hoppas jag ni förstår.

Fjällis: Bor du nära Tärnaby och Hemavan?
Vi vill dit och åka slalom till våren.
Tanja har redan börjat surra om slalomen.

Ja, JAG är definitivt roten till allt ont som händer vår familj, enligt min man
Spiller han ut kaffet så hittar han en orsak till att skylla på mig, trots att jag kan vara flera meter ifrån honom.
Antingen så pratade jag eller så tittade jag på honom eller nåt. Suck!
Vad det måste vara enkelt att alltid kunna skylla på andra (mig) när nåt händer.

Jag är så less på detta att jag är orsaken till allt, så jag har börjat säga: "Om det känns bättre för dig, så skyll på mig. Innerst inne vet du att det beror på dig själv."

Åh vad jag är glad för din skull att ni äntligen är tillsammans och kan ha lite mysigt
Det är du värd! Eller ni faktiskt.

Skoj! Hade jag bott närmare hade jag kommit med mina tjejer. De hade ÄLSKAT det!
Min fyraåring (som de tror är överaktiv) satt (eller ja, hrm, halvlåg, satt, stod, krälade, men dock höll sig tyst och på samma ställe) i 1½ timme och lyssnade på oss när vi övade med kören i kyrkan igår. Hon var så snäll så. Hon ÄLSKAR musik. Hon sket i Bolibompa och storasyster och skulla ABSOLUT komma och vara med på min körövning.

Hej hopp!
Jag har skolkat från kören idag. A men asså öva kl. 9:00 och så börjar det 11:00 och håller på vaddå, till 12:30 minst (nån biskop på beskök å andra VIP-personer). NÄ, jag drog täcket över huvudet och sov vidare.

Är fortfarande lite på kollisionskurs med maken. Men det går över.
Har i alla fall fått dammsugit och skurat övervåning, tvättat några maskiner. Maken har monterat ner studsmattan och utemöblerna mm.

Min viktminskning går åt h*vete. Idag brakade vi till med VÅFFLOR och hallonglass i stora lass Så nu har jag ont i magen.

Tjejträffen i fredags sket jag i. Jag var så låg och så ont i magen och min yngsta dotter var jättemammig. Så det blev popcorn och Idol. Inte fy skam det heller.

Blommis; massor av kramar från mig. Kan tänka mig att man tänker såna tankar typ "VAD har vi GJORT", när det känns motigt. Men ge det tid. I långa loppet så har ni gjort rätt, tror jag. Det lär ju visa sig.
Jättebra om sonen får komma in och spela mer seriöst i nåt lag, han verkar vara en seriöst satsande ung man med bollbegåvning. Och speluppfattning. Och kommer han in i ett lag där har får bli en i gänget och dessutom får sportsliga utmaningar så börjar han nog må bättre och hinner inte sakna sina gamla kompisar så mycket.
Hur har han kommit in i klassen på skolan?

Alltså, jag bör väl tillägga att jag är ingen expert på flyttningar...Har typ aldrig flyttat från kommunen, förutom när jag pluggade i Moskva. Men det var ju inte för evigt.
Och att flytta med barn vet jag inte hur det är, har bara hört från vänner.
Hur som helst; Mitt stöd och min famn har du i alla fall

Fjosok: -20 kg!!! Shit, vilken prestation!

Fjällis; jag och maken höll på att prata om att vi nån gång skulle vilja uppleva oktoberfestival i Tyskland, men vi behöver alltså inte åka längre än 40 mil då?

Kram alla!

Ang kören: Dessutom kändes det som att jag svalt ett RAKBLAD imorse Senare på dagen är det okej, men på kvällen och morgonen gör det skitont!

Blommis: Så skönt att ni pratat! Känner så igen mig i ditt gråtande och pratande...
Jag blir så arg på min man när han säger åt flickorna att dom inte får gråta!! Det HJÄLPER faktiskt att få gråta tills gråten tar slut och det är SKÖNT efteråt. Så i min famn får de gråta hur mycket de vill (när det är riktig lessengråt och inte gråt-för-att-få-som-man-vill)Det får du också Blommis !
Den dagen jag inte kan gråta och visa känslor DÅ kommer jag bli RIKTIGT orolig!
Kramisar till dig.

Dfk: jag småler för jag vet PRECIS hur du har det, känns det som! Vi brukar också gräla precis innan vi åker iväg och då känns det ju JÄTTEromantiskt att ha en hel helg tillsammans framför sig. När man helst av allt vill ge den andra på skallen
Men så bra att ni fick lite mysigt tillslut i alla fall

Cantaton: en värmande kram kommer från Norr!

Hohoho - Bruttan, du är inte å leka me´just nu märker jag
Precis så som din man säger skulle jag kunna säga faktiskt.
För min man är sån just nu: ALLT jag gör är FEL!!! Han riktigt SÖKER nåt att gnälla på.
Så det är INTE att jag spelar martyr, utan det ÄR så.

Själv tål han inte att jag ifrågasätter något han gör överhuvud taget, för då är det genast: "Jag ska aldrig mer göra det, hädanefter får du göra det själv, bla-bla-bla" Inte ens ett litet försynt råd tål han... Kanske jag borde köpa ett G-test åt honom?

Tänk om JAG skulle säga så, att jag aldrig mer ska göra det som han kritiserar, ja då skulle vi sällan ha nån middag på bordet, inga vikta, rena kläder i garderoben och... You name it.

Men jag står över sånt där och bara låter det rinna av mig. Ruskar på mig och går vidare

MV85: Så jobbigt med jobbiga EX!!! Gaaahhh!! Är det länge sen de bröt upp? Om du frågar honom alltså?

Daa: INTE TRÄNA!!! Hör du det?!
Sköt om dig och krya på dig