Tantvarning6

Nu har jag tränat så hårt att jag skakar istället för att vara så arg att jag skakar. Mycket skönare. Det har blixtrat framför ögonen av utmattning. Min tränare sa att två av hans manliga kunder hade kräkts efter detta pass. Det har tack o lov inte jag gjort. Istället har jag fått ro i kroppen. Nu ska jag ut på stan o köpa nya träningskläder innan jag åker hem.

Aleta, mjooo...*skrapar med foten i gruset*

Så är det ju, och stora delar av det där slitet är faktiskt helt flyttrelaterat, eftersom vi ju inte har packat upp våra grejor i höst utan först nu inflör julanstormningen ´tagit itu med alla kartongerna.
Därför är det skönt att det ändå är en del som är till nytta totalt sett och inte bara rent julstök.

Sedan blev jag ju rätt ensam med allt eftersom idiotchefen på sambons jobb schemalade honom så att han bara var ledig EN dag innan jul. Det kunde vi ju inte veta i förväg.

Nu ska jag verkligen ta det lugnt och i Nyår ska vi inte göra ett smack utan bara varai vårt hus och typ läsa och se på tv.

Vad underbart att höra att lillflickans undersökningar inte visar på någgra allvarliga saker förresten! Och förtjusande med en läkar-förälskelse där mitt i eländet.

Cantaton, vad är det för dumheter! De måste ju meddela!!!

I´m Yours, orosmoln? Usch vad obehagligt! Hoppas det är något som kan blåsa iväg 'poff'

Im yours - långfilm? Vad har jag missat?? Skönt att du och Lasse börjat planera för bröllop igen.

Cantaton - ett boxpass är vad jag skulle behöva nu. Eller spinningpass eller NÅ´NTING som innebär mer fysisk aktivitet än att byta julklappar eller vända blad i böcker...

Passionis - en släkting som är frisör - kanon! Min svärmor har alltid önskat sig en släkting som är bilmekaniker. Gissa förresten om släkten är sur över att jag inte är allmäntandläkare längre! Fast rätt skönt att inte vara tillgänglig vid tandfrakturer och värk om jag ska vara ärlig...

Maken håller på att sätta upp en skjutdörrsgarderob i hallen och tycker att hans kära hustru borde hålla honom sällskap. Eller tja, han bygger just nu väggen som utgör enda delen av garderoben, när väl glidlisterna är på plats är det mest att haka på dörrarna. Lätt som en plätt!

didis, dagarna innan jul köpte vi ett databord som skulle monteras ihop. Detta föll på sambons lott medan jag sorterade olika kartongers innehåll. När han hållit på hela kvällen och hunnit säga ett och annat mindre rumsrent läste jag med ett fniss för honom ur manualen. Där var en stor bild på en klocka som visade att det tar 15 minuter att montera dettaa bord.

Jag duckade lite när jag läste det.

Vissa saker håller en god hustru/sambo tyst om!!

Maken är rätt händig men för säkerhets skull håller jag mig ur vägen - garderobsväggen ska förankras i golvet och visserligen har maken studerat foton från ombyggnationen men jag vill ändå inte vara i närheten OM han borrar ner i golvvärmen (vattenburen)...

Ååååh vad seg jag är idag!
Nu fick jag sms från syrran att de är på väg hitåt igen. Dvs det är dags att at itu med dagens middag...

...snart....

Låter klokt. Att ducka alltså. Im yours: trist med orosmolnet. Hoppas det går att ordna upp.

Cantaton: helt oacceptabelt att du blir behandlad på det viset. Hoppas att du får jobbet som du tänkt.

Didis: det finns tillfällen när man är till störst hjälp (både för sig själv och sin älsling) genom att hålla sig ur vägen. Om jag hör maken fräsa av frustration när han håller på med något, går jag till ett annat rum så han får sura i fred (fast givetvis först efter att jag konstaterat att ett extra par händer inte hjälper). Jag tror att det är så han vill ha det.

Vi har diskuterat idag huruvida vi ska berätta för våra föräldrar om den fina julklappen (som jag försökte antyda lite diskret om här i tråden. Tyvärr var jag lite för långsökt, är jag rädd. I alla fall så väntar vi barn igen ). Tänkte att det kan ju vara skoj för dem att få höra även om det är så tidigt att det inte finns några som helst garantier. Vill det sig illa kan det ju gå lika illa som sist.

Daa, berätta!
Garantier har man ju förresten aldrig och skulle det värsta hända så behöver de ju veta om det iallafall så ni kan lika gärna berätta det tycker jag!

Vi kom väl fram till att det kanske är lika bra att berätta. De lär ju ha räknat ut att vi försöker (och beroende på hur observanta de är kan de nog ha fattat misstankar under julhelgen. Mamma är lurig: hon verkar inte ha någon koll alls, men på många områden brukar det visa sig att hon bara väntar på att man ska berätta själv ).
Enda nackdelen med att berätta nu är att de också måste bli besvikna ifall det värsta händer. Men den bördan bär de nog gärna, när jag tänker efter. Och så slipper de oroa sig över att vi väntar förgäves på en ny graviditet.
Jaha, då var jag lika övertygad som maken. Då ska vi bara hitta rätt tillfälle.