Tantvarning6

Har haft en riktig skräckhelg, kanske passande så här i halloweentid? Fast ingen rolig skräck. Maken har varit så sur och tyst och i söndags sade han, att om det kommer en katt till så skall vi skilja oss. Fast igår var han nästan normal. Kan kanske bero på, att jag är sååå vråålförkyld och har bihåleinflammation och äter penicillin och är inte alls på humör. Skönt att vi får besök till konfirmanderna idag, en begravningsentreprenör.
Lite ljus i eländet är att det ät utställningsdags för den randige på lördag, vi skall till Danmark och han skall åka båt och få visa sitt pass. Dessutom är han som vackrast nu på hösten. Om någon månad börjar han att fälla sin päls, Solde har redan börjat. Igår plockade jag upp flera små vita tussar från hennes haklapp.
Har börjat att titta på lite alternativa boenden, kanske i Sjöbo. Får närmare t jobbet och så är det billigare att bo där än i Lund.

Ja, skall man utomlands måste man det, där det står vilka vaccineringar han fått (gäller fört och främst rabies) samt att han blir maskad efter hemkomst och när det är gjort med veterinärstämplar och allt. Extrapporna har förminskat hans gående helkroppsporträtt (se bilden i galleriet), så det skall jag klistra in. Klart att han skall ha foto i sitt pass!

Ja, fast jag tror inte att Amaretto håller med dig när det gälelr att förnya rabiesvaccineringen...finns det som är betydligt roligare i hans liv än det. Veterinären är lite läskig!

Nu har jag läst ifatt på överlämningstråden. Det är verkligen tur det finns tanter som Passionis, Aleta och Heloise där ute. Det är en komplicerad värld...håhåjaja!

Blää, vad det mesta känns jobbigt nu! Ute är det så kallt så det inte är sant och så snöar det! Och käre maken verkar tro att allt är som vanligt igen, vilket inte är fallet, nehj. Skall berätta för hononm ikväll att jag börjat titta på lägenhet...lilla pyttisen har gått upp 49 gram på två dagar, så hon kommer nog som tänkt den 23:e. Och eftersom jag inte lär ha flyttat t dess, får han väl dras med oss ett tag. Men det känns ytterst tveksamt om det blir någon Stockholmsresa. Nåja, eftersom han inte är terapeut-typen, dvs man talar inte om sådant här utanför familjen, får jag väl ställa in mig på att flytta tills han säger något annat. Skönt iaf att jag har mitt jobb jag älskar med toppennbra arbetskamrater och några kattgana kompisar som inte heller förstår sig på honom. Just nu skulle jag vilja vara struts och gräva ner mig och konma fram när allt löst sig.

Tack för alla kramar och allt stöd! Nu har jag gått med i Panzers fan-club i överlämningstråden.

Vill inte för allt i världen dämpa din entusiasm, men det är inga trevliga kvarter vid Spånehusvägen. Bott på Ö Farmvägen i två år, var inget bra alls! När jag skulle till Willys och handla fick jag "erbjudanden" och har blivit förföljd av bilar m m. Dessutom är polisen ofta i trakterna på utryckning. Mycket prostitution och kriminalitet där!

Kan det bli läge för lite tantfika?

Kvällen igår var bara så hemsk, jag fick höra att jag riskerar vårt äktenskap för en katt, att han alltid varit så snäll och alltid ställt upp och att akademiska poäng tydligen inte går hand i hand med människokännedom och att han inte kan förstå hur jag kan arbeta med själavård när jag inte har någon som helst känsla för hur han har det...har nog aldrig gråtit så mycket som idag. Jag vet varken ut eller in och allt är bara för jobbigt. Dessutom har jag skumma biverkningar av peicillinet jag äter, mår illa och är yr. Och nu verkar maken låtsas som att inget alls diskuterats igår (eller vad vi skall kalla det!) eller om han möjligen redan glömt allt! Känns som läge att gräva ner sig i avloppsbrunnen igen, eller något liknande. Och i morgon måste jag producera en predikanm, en förbön och lite annat smått och gott till söndag...

Så trött jag blir på överlämningstråden, så gott att det finns rediga tanter där!