Summan av kardemumman - livets väsentligheter
Jaså det är HÄR ni är!
Vilken bra trådstart AM!
Jag HAR ett rum som ska bli bibliotek, fast det kommer att ta ett tag innna vi har råd att platsbygga de där bokhyllorna jag har i huvudet och så ska där vara öronlappsfåtöljer med fotpallar och en sådan där lampa med tre armar och tygskärmar...
Jag gillar förövrigt allt möjligt och njuter av att se helheter och sammanhang där det finns en tanke och röd tråd. Det är det roligaste med mitt jobb-att skapa miljöer och stämningar utifrån olika förutsättningar.
För egen del inser jag mer och mer att jag INTE är minimalist och i just det här huset är det bra, för det FÅR vara krusiduller på möblerna och det passar inte att måla och möbler helt i vitt exempelvis.
Jag har funderat ett par dagar över varför jag ibland känner-som nu när det kommer att komma hit folk och hälsa på framöver, att jag nästan ber om ursäkt/skäms/förminskar det jag har och på något vis ängslas över att det inte ska bli godkänt?
Kan lätt föreställa mig folk åka hem och i bilen säga "man fattar ju inte att hon är florist, ska inte de ha liiiite känsla frör färg och form och såg ni vad SLARVIG hon verkar vara...)
Urtöntigt, men så känner jag faktiskt. Det är nästan så jag går in i mitt galleri och tar bort mattorna och min blomlåda bara för det. Moget för en som snart är 40!