MSW - krya på dig, nu borde ju allt bli bättre och bättre!
PB - jisses vilken supermamma du är, jag ser dig framför mig (och matchen!. Du kanske skulle extraknäcka som kommentator eller skriva matchreferat?
Lappis - allt är sagt, håller med snigeln däruppe!
Start september - hm, jag började inte blöda förrän efter många veckor. Jag fick veta just vid KUB/NUPP-testningarna och då hade det ju varit dött i flera veckor. Jag fick då höra att det bästa ändå är att låta naturen ha sin gång, men det blev till slut skrapning ändå efter att naturen fått sin chans i flera veckor till. Hade också symptommiskning i vecka 9 då (mådde mycket illa och var extremt trött innan). Men det du upplever behöver ju inte alls vara samma sak. Har tvekat ett tag innan jag svarade på detta, för i skrift kan det ju se ut som om det är lika men det behöver det ju inte vara. Min MVC har lovat mig VUL före inskrivning när/om jag blir gravid igen. Du borde absolut få vul om du är orolig (om du vill/orkar kan du ju överdriva oro/symtom en del?). MEN samtidigt - OM det nu skulle vara MA (det tror jag inte att det är och jag håller alla tummar i världen för att det inte är så) så är det ju så och det går inte att göra något åt det. Vad jag menar är att det inte är någon idé egentligen att oroa sig eftersom det ändå inte går att göra något åt annat än att man kanske vill avvakta med att berätta för folk kanske. Lättare sagt än gjort förstås. Stor kram!