Summan av kardemumman - livets väsentligheter

Parnassia - Es dam är ett nätfynd, så det är ingen vi känner.....

Mugglan - fy vad jobbigt det låter!!! *kramar om*

Själv har jag blivit asförbannad på en kollega idag. Hon lyckades för hundrade gången förklara hur okunnig man är som blivande förälder och hur mycket mer hon vet som minsann är förälder. Situationen uppstod när diskussion om hur lång anställning min vikarie ska erbjudas (NU äntligen går den rekryteringen igång!!!). Och jag sa att "mitt mål är att komma tillbaka 1/11. Då klämde människan ur sig, med ett litet hånleende, "att det visar sig hur länge du vill stanna hemma när du väl är där".

GAAAAAaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

VARFÖR måste alla klappa en på huvudet HELA tiden?!?! Jag blir så HIMLA trött!!! Måste de hela tiden tala om att de vet mer om hur det är att vara förälder än jag? Som OM jag inte visste det.. shit.. man blir ju nervös av allt det här tjatet.. om jag inte var det innan....

Näe... SUCK!

Mitt svar var i alla fall" Sånt tycker jag inte man säger till nån. Min intention är att komma tillbaka då och det gäller så länge inget annat meddelas".

Sweetan - jag vet också att hon statistiskt sett har rätt. MEN måste man tala om det OM och OM igen?? Och hela tiden tala om för mig att jag är mindre vetande?!?! Det är DET som är så JÄKLA provocerande!!! gaaaaaaaaa hatar att bli behandlad som ett ovetande småbarn.. och det är verkligen läget som gravid/blivande förälder...

VAD uppnår man med detta mästrande? Vem blir mer upplyst/lycklig av detta... näee.. jag blir bara så otroligt trött....

Läget är ju dessutom så att antingen är detta möjligt (dvs maken får behålla sitt jobb). Eller så kommer vi få hitta på nån annan lösning pga att maken blir av med jobbet och vi båda ska söka oss vidare.

Så statistiskt kanske hon redan har rätt. Men om makens och mitt beslut råkar vara detta just nu - fattat på de beslutsgrunder som vi känner till idag - måste då omgivningen kommentera/ifrågasätta det redan nu?!?!?

Oj! MSW hann visst före.. fniss.. Sweetan, du fick namnet via inboxen också.. fniss fniss!

Oupsie och Sweetan - tack för att ni orkat förstå!!!

Oupsie - antar att du hittat min blogg via nån av de andras.. för jag har väl inte outat den.. fniss fniss.. jajaja.. varsågod och läs! mycket viktigt pladder finns det där! hihihi!

sovdags! kram!

parnassia - jag mailade bloggadresser via fejjan...
- himla tråkigt att höra att du är deppad!!! skruttan!!! du får åka på vilohem hos mig!!! kan ana att era jular kan bli lite överintensiva med tanke på alla familjemedlemmar hit och dit. *skickar stödkramar*
f ö - vem är pigg så här några veckor före jul?!?!

Stress kring längd av ledigheten.... jaa kanske ska jag ta det som en komplimang att min kollegor vill att jag ska komma tillbaka fort.. hm...

PB - kära NÅN vilka ansträngningar att nå fram till sambon och får styrsel på kommunikationen... blir matt.. samtidigt som jag inser att om man VERKLIGEN ska nå fram, så måste även jag ta i för att nå fram till min kära prins...

Parnassia - apselut... vem orkar vara på topp i det här mörkret och dessutom med tidernas regnigaste höst..(känns det som)... var är snön och julkänslan?! Själv är jag som vanligt sliten av pendling och långa dagar - helt oavsett graviditeten... och det var nog det som hände igår när jag lackade ur på kollegan också; att jag bara var för trött för att hantera det snyggt ännu en gång...

Men gumman - jag skickar över en massa energi.. kan ana att er julcirkus blir just en cirkus. I min omgivning finns ju bara ett syskonbarn... maken och du har jag några fler än så... Och stora bullrande familjer osv... Förstår att det kan kännas och vara påfrestande...

Surt att jag inte bor närmare... hade så gärna kommit och gett dig en IRL-kram!!!!!!

Sen tänker jag att jul är ju egentligen rätt få dagar. Så jag hoppas verkligen att du får vila när julcirkusen är över!!!!

Snorkis - tyvärr kan jag inte lugna dig.. för min symptom gick upp och ner nåt alldeles. Men jag kastade mig djupt in i jobb/semesterprojekt och efter ett tag blev illamåendet mer konstant... Dessutom är hela graviditeten en enda lång väntan. Jag har inte förlikat mig med detta ett dugg, tycker fortfarande att det är abstrakt och konstigt.. även om jag numera har en mycket tydlig bebismage.

Ang lycka - just nu är jag för trött och sliten för att riktigt känna mig lycklig. Och dessutom är jag mest förvirrad över graviditeten och det här med makens jobb. Men samtidigt.. (o)roade mig med att läsa några misärtrådar på FL häromdagen.. och SHIT vilka perspektiv man får på livet...

Och så är det ju FREDAG idag!!!! Ska jobba en rätt kort stund innan jag tar bilen till jobbstaden för lite shopping och lite julafterwork med kollegorna! Trevligt!!

Lappis - det är asbra att du kvittrar!! sånt brukar smitta, så fortsätt med det så ska nog i alla fall tröttmössan Vickan kvickna till...

...kvicknade gjorde f ö lite igår när maken visade sig ha engagerat sig nåt alldeles i rätt vardagliga små ting och bland annat köpt varsin god chokladpralin som intogs framför nobelfestligheterna. I all sin enkelhet kan sånt piffa upp en vanlig torsdagskväll i soffan!

Nopp jag kände inget särskilt innan det började blöda och sen göra ont. Fick MF i v 6 resp v5.