Juli 2010

Jag ringde till våra toastmastrar nyss och frågade om vi fick skriva dem att osa till. Det gick bra så länge de skulle få en förskriven lista att bocka av! Vi vill inte ha oss själva och inte någon av våra föräldrar så jag blev glad att de tyckte att det var okej!

Pantertanten:
Oki Kanske får bli så att vi syr upp min tärnas klänning med... "Problemet" är att jag fullkomligt sprang på den perfekta klänningen till näbben helt oplanerat, och blev bara tvungen att köpa den Färgen är klockren och jag tänkte att det blir väl inte svårt att hitta en klänning till tärnan i samma nyans, men ack så fel jag hade...

Min svägerska (2b) kommer att ta osa. Det är min svärmor (2b) som håller hand i matbeställningen så de har ju tajt kontakt. Folk får även säga allergier etc till osa. Sen vet jag inte hur de får göra med ev tal osv. Frågan är om de som ev ska hålla sånt vet det redan nu. Annars får de väl säga till toastmastrarna om det på dagen D alt. ta kontakt med dem innan och säga till.

Tärnan får nog välja ut sin klänning själv gärna inom färgtemat silver el limegrönt men jag har även sagt jag vill se den innan köpet. Våra flickor som ska vara näbbar kommer jag köpa några somriga fina klänningar, kanske i limegrönt, som de även kan ha efter bröllopet som vanlig klänning.

Nu när det börjar "närma" sig, hur mycket är era m2b med i planeringen?
Här tycker jag mest att det är jag som håller i alla trådar

Min är med så långt att han lyssnar, nickar och håller med

Mia 77 skrev 2010-01-22 16:49:15 följande:

Jag som fixar med det mesta men han är med och tycker till.

Jag är mest projektledar-typen av oss. Jag jobbar ju dessutom på kontor och ringer folk hela dagarna så jag tycker inte det är så jobbigt att ta alla samtal och leta reda på företag osv. Så oftast är det jag som kommer med förslag och så säger han vad han tycker, om han tänkt nåt annat eller om det blir bra. Vissa saker bryr han sig inte alls så mycket som jag om, och andra är han riktigt engagerad i. Och så är det väl tvärtom också, jag är ju inte fullt så engagerad i vad han ska ha för skor tex. Det han bryr sig mycket om är att det ska kännas som "vi", att vi får en rolig fest och att musiken är noga utvald. Sen kommer det såna smågrejer då o då som att tårtan absolut skulle vara på ett visst sätt, att vi ska ha klassisk bordsplacering och att han visst tyckte det var kul att göra en testvariant på dukningen hemma.
Så det blir mer och mer saker som han är involverad i, det har bara tagit längre tid än för mig som mer än gärna dök in i all planering

Min blivande har förutom sitt jobb en förening som han tar otroligt mkt tid från honom vilket har gjort att jag har stått med allt själv. Han lyssnar, tycker till, väljer, men själva letandet och görandet faller på mig. Nu i helgen kommer han att bli klar med hans ansvarsområde och då kommer han att kunna engagera sig mer

pratade med kvinnan på kommun idag som bokar vigselförrättare, allt var klart och de skulle skicka papper till oss. Skönt att ha det på papper att det är klart

Min sambo är rätt engagerad i planeringen men jag blir galen på honom ibland! som nu till exempel.
Vi har tänkt ha festen i en stor plåthall som ligger på mina svärföräldrars gård. För att få till festlokalen behöver vi rätt mycket hjälp, dessutom gifter vi oss utomhus också så det behövs hjälp med att rigga upp tält, duka, sätta upp bord och stolar, tyg i taket.... etc. Tusen saker som ska fixas! Nu klurar vi på hur vi praktiskt ska lösa allt detta. Vi kommer ju att behöva hjälp, jag tror inte att vi som två personer kan fixa allt detta. Nu kläcker sambon ur sig att föräldrarna kommer att ha den stressigaste perioden på året med sina jobb just då på sommaren. Då tycker jag att vi behöver ha garanti på att nån kommer att hjälpa oss. Han säger att dom kommer säkert kunna ställa upp något... men jag vill ju i förväg veta att någon kan hjälpa oss och inte kanske. Jag vill inte stå där dagen innan med en plåthall utan stolar och bord och dukning!!
Börjar känna att jag vill hyra en bygdegård istället...
Vi är väldigt oeniga just nu. Känns som att han tänker så orealistiskt och att jag tänker mera praktiskt hur vi ska få ihop allt i verkligheten.