Vi fortsätter blanda och ge

Ja, det verkar ju inte b'ttre! Hj'lp! vad har jag nu tryckt p[ s[ allt blir knas....

Men nu då? VA??? Jag vet inte ens vad jag gjorde...

Japp! Nu är jag med!

Iallafall; jag är HEMMA igen och det är HÄR i sagohuset som vi är hemma, fast vi nu varit där vi var hemma förut i nen hel massa dagar...Himla skönt att känna att det är här vi bor.

Väldigt rörande att se vår son omringas av alla gamla kompisarna på skolgården.
Jättekul att träffa en massa människor som undrar hur vi har det.
Mycket skönt att bo hos sonens bästis, eftersom de dels känner oss, dels själva har adopterat båda sina barn, så de vet vad för process vi är i.
Också väldigt gott att inte sitta ensamma på nå´t hotellrum, utan få umgås, prata och bara vara ihop med vänner.

Och underbart att hela detta projekt hittills gått jättebra! Ett embryo tillbaka nu, ett i frysen. Alltså kan vi om detta misslyckas, tina eskimån och om den klarar det sedan sätta tillbaka den och se om det funkar.
ÄR det inte helt otroligt att sådant ens går att göra???

Sist men inte minst har jag kört min mini-bil hela vägen hit ner. Den gick som ett skållat troll. Sonen sa i andra bilen"Mamma har plattan i mattan"
Så, nu har jag min bil här och behöver inte anpassa mig till ifall sambon jobbar eller ej!

Kvällens projekt: E-L-D-A så det blir lite varmare härhemma. Ganska svalt just nu om man säger så....

PUSS alla!

Och så måste jag säga: TACK för alla underbara hejjarop och hälsningar och sms och tumhållningar! Det har betytt SÅ mycket att veta att ni är med på vår resa.

Jag har läst lite under dagarna, men inte kunnat logga in (har automatisk inlogg härhemma, och minns inte mitt lösenord...)

Och så måste jag säga en sak till; (nu börjar ni allt önska att jag inte kommit tillbaka va? )

Jag är så himla GLAD!!!

Jag mår MYCKET bättre nu än jag gjort på länge och det känns så himla skönt att vi gjort allt det här nu. Det gjorde mycket ondare att plocka äggen än jag trott-min ena äggstock sitter visst svårt till, så jag var rätt ynklig efteråt.
Klart detta varit pirrigt och så, men jag har känt mig HELT lugn och väldigt harmonisk hela vägen - utom när vi blev försenade pga ngn trafikolycka,då var jag vansinnig. Jag avskyr att komma försent! Fast ALLA kom visst försent hela den dagen så det var ingen fara. Men där i bilen var jag galen!

Min största fasa var att få höra "noll befruktade pga kassa ägg" eller något. Att vi fick två "jättesnygga" embryon som läkare uttryckte det, var en sådan lättnad att jag saknar ord.

MSW, Men hjälp! Hoppas du kan krya på dig och att värdena stiger av sig själva! *orolig*

Mugglan, vad BRA att det är utredning på G!!!
Jag känner så otroligt väl igen dina olika tankegångar och "å ena sidan å andra sidan"
På mig gjorde kontraströntgen inte det minsta ont. Det spände lite konstigt, men jag fattade inte ens att det var det som var grejen utan väntade på något mer liksom. jag var där ensam och det var helt lugnt.

Och för ett år sedan drygt sa jag att "insemination är ju en sak, det kan vi välan testa, men det där med IVF är en alldeles för stor grej och det orkar jag inte ens tänka på" och NU är jag så GLAD att vi gjort vad vi kunnat. Får vi "bara" vår son så må det vara hänt, men jag behöver inte vara rädd att ångra att vi inte gav syskon chasen fullt ut. Men det tog verkligen nästan ett helt år att bearbeta tankarna till det beslutet! och jag mådde KLART pissdåligt särskilt under hösten av att grubbla överer detta. Kanse är det därför jag är så glad nu. Nu är det gjort och jag har klarat det så långt utan att bli ett mental-case...

När vi kom hem kl 18.15 var det 10 grader inne. Nu är det 14,8, så det går ju åtminstone åt rätt håll!