Dålig på ekonomi, behöver hjälp!

Jo fast även om man väljer att leva ihop så har man ju genom olika val av yrken osv valt hur mycket pengar man ska ha. Vill du tjäna pengar -bli läkare. Vill du tjäna inte så mycket pengar -bli sjuksköterska.
Nu jobbar vi ju som sagt ihop och tjänar lika mycket, så vår levnadsstandard är ju lika hög. Och jag sparar av mina pengar för att i framtiden när jag pluggar, och därefter har ett mindre välbetalt jobb än nu, ska kunna hålla min standard uppe.

Vet ju inte med er andra, men jag lever i år 2010 där kvinnor tjänar sina egna pengar, och tycker att det känns helt absurt att jag skulle leva på någon annan! Helt reeellt så hade han ju isåfall kunnat säga upp sig från sitt jobb, glida runt hela dagen och dricka öl eftersom jag tjänar så pass mycket att jag kan försörja oss båda.

Givetvis hjälper man varandra, det ska ju inte vara så att den ena köper Gucciskor och den andra Tofflor från Ica Maxi. Men att han skulle dela sina fickpengar med mig så att jag kan köpa kläder och skit, nej tack. Handlar gör man väl för pengar man har.

Vi är i ungefär samma sits, han jobbar och jag pluggar och jobbar halvtid. Vi betalar procentuellt lika mycket, tycker det är en utmärkt lösning. Skulle vi betala lika mycket är "mina" penagar slut efter halva månaden vilket innebär att jag får leva på "hans" pengar då. Denna lösning fungerar utmärkt för oss båda, vi lever ju ändå tillsammans. Tror knappast min kille känner sig "straffad" för att han betalar mer än mig. Men alla måste ju naturligtvis komma fram till en lösning som passar just dem, och det verkar ni ha gjort.

Soffresonemanget förstår jag inte riktigt, om det är viktigt för dig att ni delar absolut lika på allting så är det väl rimligt att ni delar på kostnaden?

Vet inte riktigt vart du vill komma med jämställdhetspoängen att kvinnor tjänar sina egna pengar. Oavsett vad du tycker, så räknas era inkomster gemensamt när det gäller bostadsbidrag, socialbidrag, dagisavgifter osv.

Även fast du tycker att han eller du inte ska straffas för att den ena kan vara arbetslös o glida runt o dricka öl hela dagarna och bli försörjd av den andra, som du uttrycker det, så är det ju så det ser ut enligt svensk lagstiftning. Sen om det inte passar så kanske en flytt till USA kan vara på sin plats.

Enda anledningen att vi inte delar absolut lika på soffan är att i min lgh står min egna soffa som kostade 12000, och nu kommer den nya stå i hans lgh och vara "hans" i ett halvår till jag flyttar in. =)Ja som du säger, så länge man själv och ens partner är överens så är det ju det enda som spelar någon roll! =)

Läste lite slarvigt där, du pluggar ju inte nu så vår situation var inte lik, jaja, det viktiga är väl att ni är överens om det hela, om båda tycker att det är rimligt så funkar det säkert.

ni skulle valt en soffgrupp o tagit halva var tills ni flyttar ihop

Det var bara ett svar när någon skrev att man inte borde ha olika mycket fickpengar att röra sig med. Men alla som är singlar klarar ju sig utmärkt på att bara försörja sig själv, så varför ska ens ekonomi ändras bara för att man blir ihop? Att man ska förlora pengar om man är ihop med en student/få extra mycket pengar för att ens partner är rik. Jag menar bara att man gör yrkesval som påverkar hur mycket pengar du har. Om man nu jobbar på McDonalds och har sina stackars 9000 att leva på, är man då singel så är det ju vad man har och då klarar man sig på det. Då är det väl ingen som kommer till undsättning? Så varför ska man då bara för att man råkar vara ihop med en advokat, ta del av hans pengar. Jag hade aldrig haft samvete att leva på någon annans pengar. Men det är ju bara jag det. =)

Tyvärr var det en hörnsoffa. Vi kan ju såga itu den på mitten kanske? hahaha... =)

äh jag ger upp.. Den här diskussionen är ju helt meningslös.
Lycka till med både soffa, sambo och studier

Fast det handlar väl inte om att man "tar" en del av sin partners pengar? Om man lever tillsammans så delar man så att säga sina liv med varandra. Om mina pengar tar slut den 20 och vi bestämmer oss för att gå ut och äta den 21 så betalar han notan, av den enkla anledningen att mitt sällskap är viktigare än att jag betalar min del av notan.