Dålig på ekonomi, behöver hjälp!

Det är viktigt det som "anne på grönkulla" skriver. Fundera på hur ni ska göra sedan med "mina pengar", "dina pengar" och "våra pengar". Det är viktigt att ha koll på hur man vill ha det tillsammans innan man hamnar under samma tak. Det är verkligen en romantikdödare det där med: "Nu är det faktiskt din tur att betala!".

Lycka till!

Något som kan vara bra att veta är att sambolagen gäller inte från dag ett när man flyttar ihop, utan man ska ha bott ihop i minst 6 månader för att det ska gälla.

Svårt det där med soffan, min sambo köpte soffa innan vi flyttat ihop och sen pga studieuppehåll över sommaren och ett glapp med lön från arbete. Så jag betalade en tredjedel av den, för att han skulle ha råd. Tänkte inte så mycket på de där pengarna, han har hjälpt mig när jag behövt det och vi har aldrig gjort skillnad på mitt och ditt.

För att svara på din fråga dock, så ska ni skriva ett avtal som bevittnas och underskrives av någon tredje part. Hur har du tänkt ifall ni inte skulle flytta ihop? Att han då ser pengarna som ett lån från dig och betalar tillbaka, eller att ni säljer soffan och delar på pengarna ni fick från den?
Kanske är det bra att köpa soffan förrän när ni faktiskt flyttar ihop. Det där med att soffan är begagnad när du väl flyttar in låter lite konstigt tycker jag, du är väl ändå där du också? Även fast den inte står i den bostad du är skriven i så är det ju ändå din.. tycker det låter lite väl sniket att resonera som du gör faktiskt

Tack för era svar!

Anledningen att vi "måste" köpa den nu är dels att den är på rea just nu, dels att han ju faktiskt inte har någon soffa annars.
Klart han hade kunnat betala den "så länge" men jag tycker om att vara skuldfri så att säga och redan ha betalt in min del.

Jag har aldrig bott ihop förr, så jag vet inte riktigt vad som är "normalt" och inte, medans han har varit gift och har en son som bor hos honom varannan vecka.
Men vi har rätt lika meningar om det med ekonomin, så det känns skönt.

Just nu jobbar vi tillsammans och har därmed exakt samma inkomst, och om ett år börjar jag plugga men han jobbar kvar. Så om ett år står vi i situationen att jag har 7000 ut i månaden och han har 24000. Men jag tycker att det är helt orimligt att jag bara skulle betala en viss procent av hyran osv. varför ska han "straffas" och ta av SINA pengar bara för att jag väljer att plugga?

Så vi kommer ha ett gemensamt konto dit vi överför EXAKT lika mycket båda två som ska gå till hyra, el, hemtelefon, försäkring, mat o städ osv. Och resten är ens egna pengar att disponera som man vill. Han har ett enormt ölintresse och köper specialöl för 4000 kr per månad, medan jag reser, köper kläder och sparar massor för att leva på under studietiden, och slippa ta csnlån ev. Så ingen betalar något för den andra.

Känns detta rimligt? Hur resonerar ni?

Många anser kanske att "allt ditt är mitt". Men jag äger en lgh nu som jag kommer sälja med vinst. Jag sparar mina pengar för att kunna leva gott även när jag pluggar. jag har därmed mer pengar än honom. Jag sliter ju inte häcken av mig på jobb för att betala någon annans grejer, även fast det är min livspartner. Jag förstår att när vi bott ihop i ett par år och får barn så ändras ju saker, men just nu känns detta bra för oss båda två.

OJ vad långt det blev! Sorry...
=)

din.. tycker det låter lite väl sniket att resonera som du gör faktiskt

Ja begagnad är kanske fel ordval, men dock är den ju bara i hans lgh och där befinner jag ju mig inte varenda dag heller. Så i ett halvår är den "bara" hans så varför skulle jag betala lika mycket? Alternativet vi diskuterade var ju att han bara skulle köpa någon billig soffa att ha så länge, men det känns ju onödigt. Så ska vi sälja två soffor sen liksom! När vi dessutom hittat den vi vill ha!!
Sniken skulle jag inte vilja säga, nej. Eftersom vi båda har gott om pengar så går vi ofta ut och äter, köper roliga saker, osv. Ibland betalar jag och ibland han. Vi går absolut inte upp i kronor och ören! Men just 16500 är mycket pengar, så då måste man ju få ha diskussion innan angående det.

Ja så länge det funkar för er så go for it.

Jag är av åsikten att man betalar procentuellt lika mycket, alltså den som har mer får skjuta till mer och tvärtom.
Det handlar inte om att straffa den som tjänar mer utan dels av ideologiska skäl, men sen även för att man faktiskt har försörjningsplikt när man är sambo. Skulle tex du bli arbetslös och tvingas söka socialbidrag så räknas hans inkomst in för att se vad ni gemensamt har i månaden, oavsett om han känner sig straffad eller inte eftersom han har ett jobb.

Oj det där visste jag inte!
Måste kanske börja läsa på litegrann om vad som gäller...
=)

Ja, funkar det för er och ni är överens så är det väl bra, sålänge ni tänkt igenom det och båda gillar lösningen. Men för mig vore det konstigt att den ena parten kan ha väldigt mycket mer fickpengar och högre levnadsstandard om man valt att leva ihop. Sen kan man ju ändra sig och integrera mer senare också, om man vill det.

japp, mycket att tänka på när det gäller sambolag, försörjningsplikt mm

Lag om samäganderätt torde vara tillämplig oavsett om ni flyttar ihop eller inte. Dock är den lite knepig att tillämpa och lämpar sig väl därför bättre för egendom med högre värde.

Varför måste avtalet vara bevittnat?