• Aurelia

    det här med barn - så svårt!

    Sitter, som vanligt (höll jag på att säga...) och grubblar på frågan skaffa barn vs inte skaffa barn. Hur ska man kunna veta vad man vill? Hur ska man kunna veta om man kommer trivas som mamma när man har noll erfarenhet av hur det är? Och så ta ett beslut för livet som inte går att ångra... Lätt är det inte. Vet inte om jag skulle orka med stressen, ansvaret, engagemanget... men att inte skaffa barn och på sätt och vis hamna "utanför" normen och utanför det sätt som de allra flesta lever på känns inte lockande heller. Hur tänker ni? Jag är över 30 och kan väl inte grubbla hur länge som helst.

  • Svar på tråden det här med barn - så svårt!
  • minimis

     


    Duchess skrev 2010-06-03 23:45:16 följande:
      Ja, en minoritet som ångrar sina barn. Däremot är det inte en minoriete som ångrar att de inte fick barn. Alltså stämmer inte frasen "Man ångrar bara de barn man inte fick, aldrig de man har...."

    Slå mig inte nu. Men jag tror ändå, att hur lyckliga ni än må vara, det finns fickor i er som aldrig kan fyllas ut utan barn. Visst kan ni vara lyckliga på ert vis, men känslan av ett eget barn kan nog inte ersättas.
    Och de människor som jag känner som är gamla o barnlösa har varit extremt svåra männsikor o ha o göra med. Men det är MIN erfarenhet och ni kommer säkert att ha tusenmiljarder åsikter om det...

  • Duchess
    minimis skrev 2010-06-03 23:52:45 följande:
      Slå mig inte nu. Men jag tror ändå, att hur lyckliga ni än må vara, det finns fickor i er som aldrig kan fyllas ut utan barn. Visst kan ni vara lyckliga på ert vis, men känslan av ett eget barn kan nog inte ersättas.Och de människor som jag känner som är gamla o barnlösa har varit extremt svåra männsikor o ha o göra med. Men det är MIN erfarenhet och ni kommer säkert att ha tusenmiljarder åsikter om det...
    Jag känner också människor som är extremt svåra att ha att göra med. Tror inte att barnfria par har monopol på det... 

    Jag tror också att det är stor skillnad på ofrivilligt barnlösa par och frivilligt barnfria par. Om man verkligen vill ha barn, men av någon anledning inte fått bli förälder, då tror jag att man lätt blir bitter. Min erfarenhet är dock att det finns ytterst få äldre par (nu tänker jag pensionärer) som frivilligt avstått från att bli föräldrar. Men du kanske känner till något sådant exempel? Vore intressant att höra i så fall - jag skulle gärna komma i kontakt med dem i så fall. 


    Jag tänker inte slå dig för att du tror att vår lycka är ihålig. Däremot tycker jag uppriktigt synd om dig som inte kan tro på att livet kan vara helt fantastiskt bra utan barn. 

  • minimis

     


    Duchess skrev 2010-06-04 00:03:45 följande:
    Jag känner också människor som är extremt svåra att ha att göra med. Tror inte att barnfria par har monopol på det...  Jag tror också att det är stor skillnad på ofrivilligt barnlösa par och frivilligt barnfria par. Om man verkligen vill ha barn, men av någon anledning inte fått bli förälder, då tror jag att man lätt blir bitter. Min erfarenhet är dock att det finns ytterst få äldre par (nu tänker jag pensionärer) som frivilligt avstått från att bli föräldrar. Men du kanske känner till något sådant exempel? Vore intressant att höra i så fall - jag skulle gärna komma i kontakt med dem i så fall.  Jag tänker inte slå dig för att du tror att vår lycka är ihålig. Däremot tycker jag uppriktigt synd om dig som inte kan tro på att livet kan vara helt fantastiskt bra utan barn. 

    Men du kan ju inte veta om din lycka varit fullkomlig förrän du fått barn, o vice versa egentligen! Livets stota gåtor!!

  • minimis

    Jag hade ett fantastiskt bra liv innan barn och hade säkert kunnat forstätta med det, det är bara det att allt förändrades till andra sorters känslor!

  • Duchess
    minimis skrev 2010-06-04 00:07:33 följande:
      Men du kan ju inte veta om din lycka varit fullkomlig förrän du fått barn, o vice versa egentligen! Livets stota gåtor!!
    Jaha? Säger du så även till personer som vill ha barn, men inte kunnat få barn? 
  • minimis

    Alltså jag menar inget illa med det, utan man kan ju faktiskt inte veta vad som är "bäst" förrän man har upplevt alla sorters känslor, om du färstår vad jag menar!?

  • Duchess
    minimis skrev 2010-06-04 00:16:30 följande:
    Alltså jag menar inget illa med det, utan man kan ju faktiskt inte veta vad som är "bäst" förrän man har upplevt alla sorters känslor, om du färstår vad jag menar!?
    Det du menar är att jag som inte har barn inte kan veta vad som är bäst (dvs att ha barn) eftersom jag inte har barn. Det tycker jag är ett föraktfullt förhållningssätt gentemot alla oss som är frivilligt barnfria. Och visst får du ha det. Jag är tyvärr van vid nedlåtande kommentarer från föräldrar. Och jag, å min sida, kommer att fortsätta tycka synd om dig som inte tror att vi människor är olika, och därför kan leva lyckliga och fulla liv både med och utan barn. Vi lär med andra ord aldrig kunna mötas i den här frågan. 
  • minimis

     


    Duchess skrev 2010-06-04 00:21:39 följande:
    Det du menar är att jag som inte har barn inte kan veta vad som är bäst (dvs att ha barn) eftersom jag inte har barn. Det tycker jag är ett föraktfullt förhållningssätt gentemot alla oss som är frivilligt barnfria. Och visst får du ha det. Jag är tyvärr van vid nedlåtande kommentarer från föräldrar. Och jag, å min sida, kommer att fortsätta tycka synd om dig som inte tror att vi människor är olika, och därför kan leva lyckliga och fulla liv både med och utan barn. Vi lär med andra ord aldrig kunna mötas i den här frågan. 

    NEJ, det är fortfarande inte så jag menar. Jag menar fortfarande att vi inte kan veta vad som är bäst förrän man har UPPLEVT alla olika känslor. Jag kanske hade kommit upp ett steg i min lycka även utan barn. Och ingen människa kan nå det jag pratar om och veta vad som egentligen är bäst. Det jag menar med att det är livets stora gåta. Det är kanske svårt att förstå vad jag menar men snälla sluta förvränga det.

  • Duchess

    minimis skrev 2010-06-04 00:28:16 följande:
      NEJ, det är fortfarande inte så jag menar. Jag menar fortfarande att vi inte kan veta vad som är bäst förrän man har UPPLEVT alla olika känslor. Jag kanske hade kommit upp ett steg i min lycka även utan barn. Och ingen människa kan nå det jag pratar om och veta vad som egentligen är bäst. Det jag menar med att det är livets stora gåta. Det är kanske svårt att förstå vad jag menar men snälla sluta förvränga det.
    Jag behöver inte förvränga. Du skriver ju klart och tydligt t ex att:

    "..du kan ju inte veta om din lycka varit fullkomlig förrän du fått barn..."


    "..men jag tror ändå, att hur lyckliga ni än må vara, det finns fickor i er som aldrig kan fyllas ut utan barn. Visst kan ni vara lyckliga på ert vis, men känslan av ett eget barn kan nog inte ersättas". 


    Jag tycker att det är väldigt tydligt att du inte anser att mitt liv och min lycka är fullkomlig eftersom jag inte har barn. Och det är helt OK. Du får tycka det. 


     


     

Svar på tråden det här med barn - så svårt!