Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen
Sedan 2006 har vi som hänger här försökt lista ut hur man märker när man är gravid och om ett efterlängtat plus möjligen är att vänta. Vi kan inte vara speciellt smarta för vi är inte ett dugg närmre en lösning på problemet nu än då och ändå ger vi inte upp.
Nåja, se till att få tummetotten ur nu och hjälp oss komma upp till de nästan 12 000 inlägg vi kom upp till nu sist.
Jag har förstått att man helst ska uppge skostorlek, favoritchoklad, var i landet man bor och hur det står till på barnfronten för att börja hänga här med oss men jag vet inte jag, jag tycker att det går lika bra att skicka en slant direkt till mig.
Hursom, här diskuteras hus och hem, resor och relationer, goda drycker och fester och så klart när nästa trådträff kan tänkas inträffa och var. Har man väl gett sig in i diskussionerna här så kommer man aldrig loss.
Välkomna!
Här finns förra tråden:
Jag mår hyfsat. Bara väldigt irriterad för att vi fortfarande inte fått någon kallelse till nästa ultraljud, ska försöka pricka specialistmödravårdens minimala telefontider imorgon och höra vad som hänt. 
Vad otäckt! Ska den bara försvinna av sig själv nu är det tänkt eller? 
Särskilt efter mitt höga sockervärde upptäcktes är det verkligen helt stopp på sötsaksfronten om han får bestämma. Fast lite paj kan vi alltid baka hemma, sockret vi har i skåpet är nog inte lika farligt som det som finns i godis och glass i butiken. 
så sorgligt, slutade med att ingen gick därifrån instruktören som jobbat där i nästan 15år, grätt och alla kramade och tröstade...