Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Aha, ok då ska jag inte gå och leta efter ömma bröst då...

Nenne: först fick jag för mig att det kanske var DIN blogg?! Hon skriver om sig och P, och hela stilen att skriva påminner väldigt mkt om din men ni har ju inte åkt till BB än, så det kan ju inte vara du...

muggles, jag tror det är individuellt hur man reagerar på hormonerna, och eftersom du inte gjorde det med Moa så tror jag inte du skulle göra det nu heller. Det kanske inte är just proggen som ger tuttvärk utan någon annan hormon som du "tål" fram tills den blir så hög (efter några veckor)? 

Lappis: varför ska man stå i kö hos 2 byråer? Jag har hittills kollat AC bara. Vilken mer ska man kolla?

Nenne: du är klok som en bok! Jag hade för mig bara att ngn sagt att man får ömma bröst av progget och så sa ju BM att man kan få grav-symptom av det, så då förväntade jag mig att jag kanske skulle känna mer än en vanlig månad.

muggles, ååh tack! hahaha det var snällt, men jag är inte alls så där rolig utan har råångest och en jävligt spretig blogg som bara blir tristare och tristare. 

nej nu jävlar, klok som en bok på det, herregud jag får sån hybris så jag blir svimfärdig!

Jag fick mig en tankeställare av bloggen också; jag har inte frågat min man hur han mår i allt det här?! Han frågar mig varje dag hur jag mår (gulle honom!) men jag har bara utgått ifrån att han mår bra - eftersom inget sker hos honom rent fysiskt. Korkad man är ibland...

Vissa byråer har vissa länder och kötiden varierar beroende på land. Så om vi t ex hade stått i AC och BFA så säg att vi hade valt Sydkorea hos AC (det är endast hos dem man kan adoptera från Sydkorea) och Sydafrika hos BFA ... så där vi kommer fram snabbast ... dit åker vi.

Lappis,Nenne-jag har frågat maken om adoption inför första försöket och då tyckte han nog att jag var pessimistisk eftersom det här skulle funka. Nu för ett par dagar sen frågade jag vad han tror om att adoptera och får till svar att det känns "fel" men jag har inte fått klart i vad det är som är fel i det.
Vi har vänner som är adopterade så det finns nära inpå oss. Tror mer det handlar om att det är något som händer många år i framtiden och då har han svårt att greppa det på rätt sätt. Maken var frågande till ivf med eftersom det inte är "naturligt", han har nog alltid trott att det ska fungera så aldrig rört vid den tanken. Nu är han helhjärtat med på ivfkarusellen och egentligen tror jag bara att han behöver vänja sig vid adoptionstanken med. Får lyfta fram frågan igen om vi iaf ska ställa oss i kö så tar vi beslutet senare

mugglan - männen glöms lätt bort i den här karusellen!