• BrudSommar2006

    Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

    Sedan 2006 har vi som hänger här försökt lista ut hur man märker när man är gravid och om ett efterlängtat plus möjligen är att vänta. Vi kan inte vara speciellt smarta för vi är inte ett dugg närmre en lösning på problemet nu än då och ändå ger vi inte upp.


    Nåja, se till att få tummetotten ur nu och hjälp oss komma upp till de nästan 12 000 inlägg vi kom upp till nu sist. 


    Jag har förstått att man helst ska uppge skostorlek, favoritchoklad, var i landet man bor och hur det står till på barnfronten för att börja hänga här med oss men jag vet inte jag, jag tycker att det går lika bra att skicka en slant direkt till mig.


    Hursom, här diskuteras hus och hem, resor och relationer, goda drycker och fester och så klart när nästa trådträff kan tänkas inträffa och var. Har man väl gett sig in i diskussionerna här så kommer man aldrig loss.


    Välkomna!


    Här finns förra tråden: 


    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3651505.html

  • Svar på tråden Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen
  • muggles

    Lappis: ja vad svarar man. Det är ju så överdjävligt så man inte kan förstå det ens.

  • Lapinette

    nenne - vill tro att det finns en mening med allt som händer här i livet. Fast jag önskar vad den prövning ger oss och framför allt varför det inte funkar när allt ser så jäkla bra ut?

  • viktualia
    nennesjuttioåtta skrev 2010-06-03 14:54:10 följande:
    Vickan, så det blir fler gånger?  
    Ja, jag kommer inte förlåta mig själv om vi inte försöker få till ett syskon till Trollet. Men det får vänta ett lagom långt tag.

    Just nu bor min bror inneboende här hos oss i hålan och ännu en gång påminns jag om hur mysigt det är att ha ett syskon! Så jopp - syskonförsök blir det nån gång framöver.

  • Lapinette

    Jösses, vad i hela fridens namn skrev jag??!! Svammel, svammel!

  • muggles

    Nenne: den du länkade till (var det inte du som länkade?) alldeles i början. Nu när jag själv gått igenom en ivf så ville jag läsa från början upptäckte jag.


    Lappis: men jag undrar om inte den bitterheten (förlåt får man kalla det så el kanske ledsenheten) går över lite när ni väl får ert barn. Får då har ni ju fått det ni vill, skit samma att det inte var biologiskt. Och det du i så fall har missat är en graviditet och förlossning men det kanske inte är så superviktigt för dig om jag förstått saken rätt. Nu när jag själv har barn så vet jag ju att kärleken till barnet kommer i vardagen så det spelar absolut ingen roll om det är biologiskt el inte. När jag ser hur våra grannars adopterade tjej nr 2 (de har 2 st från Kina) klänger som en liten apunge på pappan och kramar honom så värmer det hjärtat och jag blir sugen själv!

  • Lapinette

    Vi kommer nog inte lägga in om önskan av två barn i adoptionen. Man kan skriva där vilken ålder man önskar, syskon etc. Syskon vore häftigt men jag vet av erfaenhet att väntan blir då mycket längre och det orkar jag inte med (samt min ålder).

  • muggles

    ...vad jag menade är att kärleken till barnet växer när man tar hand om det och får kärlek tillbaka - inte nödvändigtvis ngt som uppstår på BB.

  • Lapinette

    mugglan - så är det säkert! Och en av anledningarna till varför jag inte orkar försöka mer är för att jag inte ville bli bitter, sur och avundssjuk. Våra vänner som har adopterat skulle nog inte för allt här i världen vilja byta ut sina barn mot något annat eller biologiskt. Det enda hon har sagt att hon ångrar är att de la ned så mycket tid, kraft på deras IVF-försök. De gjorde 5 om jag inte minns fel.

Svar på tråden Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen