Fråga prästerna 12

Det finns tyvärr ingen sida där man kan lyssna på hela psalmskatten, däremot finns det några sidor där det går att lyssna på vigselpsalmer, t.ex. www.svenskakyrkan.se/marsta/vigsel/psalmer.htm

Jag och min sambo pratade mycket om just den formuleringen efter bröllopet och tyckte den var väldigt märklig. Lite som någon skrev, att "Vi får se hur det går". Jag personligen gillar "Så länge vi båda lever".

Jag vill fråga prästerna i denna tråden om och varför ni tycker att jag ska gå med i kyrkan igen. 

Jag är inte troende, har svårt för att tänka att det finns någon gud som styr och ställer över oss. Med tanke på vad jag själv har varit med om och hur världen ser ut så kan inte en god gud finnas som styr oss och finns han, varför skulle han straffa mig så mycket?

Däremot har jag respekt för er präster, jag tycker att ni gör ett bra jobb vid t.ex. kriser och när människor behöver stöd och hjälp. Jag tycker om kyrkor, de är båda vackra och en del av vårt kulturarv och historia. Det känns annorlunda för mig att gå in i en kyrka än att gå in i ett annat hus. 

Varför jag gick ur kyrkan var för att min ex man tyckte det. Man sparar några kronor per år när man inte är med i kyrkan. Vi gifte oss borgerligt. 

Jag behöver inte gå med i kyrkan för att vi ska gifta oss i en. Min BM är med i kyrkan. 

Jag har också svårt att tänka mig att det finns en Gud som styr och ställer, som straffar vissa och som tillåter all ondska i världen. Jag tror inte på en sådan Gud. Jag tror på en Gud som är närvarande i allt jag gör, i allt som händer. En Gud som skrattar när jag skrattar och som gråter när jag gråter. En Gud som är den goda kraft som alltid kämpar mot det onda. Jag tror inte på en Gud som skulle kunna hejda en tsunami men inte gör det. Jag tror inte på en Gud som låter vissa leva och andra dö. Jag tror på en Gud som vill det goda, en Gud som finns i kärleken. En Gud som alltid lyssnar när jag ber. En Gud som är där för mig även när jag inte själv kan känna det. Jag tror på en Gud som finns med på bägge sidorna i ett krig, utan att ta ställning för den ene eller den andre. Jag tror på en Gud som en gång gjorde världen (men självklart inte på det sätt som det beskrivs i Bibelns mytologiska skapelsebrättelse) och därefter aldrig har övergett den. Jag tror inte på en allsmäktig Gud i den bemärkelsen att Gud kan göra allt, jag tror att Guds allmakt ligger i Guds ständiga kärleksfulla närvaro.
Jag tror på en Gud som vet exakt vad det innebär att vara människa eftersom Gud själv varit människa och vandrat på jorden. En Gud som vet vilka förutsättningar som vi lever under.

Jag tolkar din tro på gud som en inre kraft som finns med dig och är dit stöd alltid. (Min bror har förklarat sin gudstro så också) Rätta mig gärna om jag tolkar fel. En sådan kraft kan jag också tro på men som jag känner idag så är det min egen kraft/styrka som hjälper mig.. inte någon annan.. (gud) som ger mig styrka. 

Något helvete tror jag inte på, inte någon personlig djävul heller. Ondskan finns naturligtvis men jag tror inte att någon personlig kraft styr den. Himlen tror jag på, i någon mening- men jag brukar citera vad en annan präst en gång sa till mig: Det viktiga är att man lever sitt liv här på jorden så gott man kan, bemöter sina medmänniskor bra - vad som händer efter döden tar nog Gud hand om på bästa sätt.
Ja, Gud är som en inre kraft som vägleder mig och är mitt stöd, men Gud är mycket mer än så. Jag tror att Gud är personlig och att det går att tala med Gud - man kan däremot inte tala med en kraft. Så, ungefär.

Jag har redan lyssnat där, men försöker att hitta psalmen som du rekommenderade "över berg och dal"...

Är det inte juridiskt så att de formuleringarna ska vara på det sättet? Fast jag vet inte vad man behöver säga på en borgerlig vigsel.

Är det minsta man måste säga, så jag tror där prästen frågar "tar du osv" och man svarar ja är det juridiska i en kyrklig vigsel. Rätta mig gärna om jag har fel.