Gaaah,de har bytat präst bara sådär

Om en kyrka bytt präst så är det nog så att de har väldigt mycket att stå i. De kanske tyvärr itne hade har tid att ringa alla dop, bröllop, begravningar, konfirmationsgrupper, stödpersonsgrupper osv. Det kanske är önskvärt men men (givetvis om de visst att de skulel byta präst när ni bokade hade det nog vart god sed att meddela detta då men ibland vet man ju inte i förväg)

Allt kan hända men det verkade som att de vetat detta ett tag.

Såg att ni gifter er i slutet av augusti, det kan ju vara senkomna semesterönskemål eller annat som gjort bytet. Eller helt enkelt att det är skarven mellan sommar- och höstscheman. Ändringar är inte ovanligt, därav att en del församlingar inte heller kan/vill säga vem som blir präst den dagen förrän ett par månader innan. Alla församlingar har sina egna rutiner, en del meddelar tidigt, andra inte alls utan prästen ringer när det är dags för samtal. De som meddelar borde också ha rutiner för att meddela ändringar Men att det blir, det får ni nog leva med.

Alltså om ni gifter er i augusti så för alla utom blivande brudar så är det fortfarande ganska lång tid. AJg tror folk som itne går i kyrkan inte inser hur mycket präster gör..

Var det av någon speciell anledning du ville ha prästen de hade innan?

Flotten har en poäng men drar lite förutfattade meningar. Folk som anser "detta är ju det enda jag gör i kyrkan då förväntar jag mig service" och vill att prästerna tar bort all om Gud tycker inte jag hör hemma.

Däremot är jag själv kristen och det finns ganska många präster i Svenska Kyrkan jag inte gärna hade velat ha på mitt bröllop. sådanna som läser samma predikan varje år, och aldrig låter en levande Gud komma in i bilden.   

Det kan ju vara så också att den ena parten är djupt troende och den andra inte troende alls. Då kan det ju en kompromiss vara i kyrkan av en präst, men så lite omnämnande av gud som möjligt.

Det är den kompromissen vi har gjort inför vårt bröllop. Jag är troende min m2b är det inte. Lyckligvis känner vi en underbarpräst som förstår våra önskemål. Han kan det som OompfGirl nämner föra in en levande gud i predikan. Han känner oss båda bra (eller i alla fall hyfsat i m2b's fall). För mig är det viktigt att bli vigd av en präst, vi hade från början funderat på utomhus men valde i kyrkan av kostnadsskäl. Min m2b hade hellre gift sig borgligt han går med på kyrkan för min skull men skulle dom bytt präst skulle han nog ställa in hela bröllopet. Han går med på det endast för att vi har den präst vi har.

Vår präst är djupt gudstroende men han är inte heller så gudlig (för att använda ovan uttryck) av sig. Med det menas att han inte känner behov av att hela tiden prata om gud, att han kan svära om han slår sig och ta sig en öl, whiskey eller så på helgen Han kan skoja med sig själv och sin tro. Kan gämföra detta med min moster som är präst, hon går inte att prata med utan att gud näms ofta predikar hon dessutom vare sig man vill höra eller inte (hon är ett av skälen till att jag under en stor period tog avstånd fån kyrkan och kristendomen) hon skulle aldrig få för sig att svära, hennes barn blev strängt uppfostrade, och hon tycker att alkohol är en styggelse. I församlingen där hon jobbar kör dom med alkoholfritt vid nattvarden. För henne är tron en allvarlig sak. Så trots att jag är troende skulle jag aldrig vilja bli vigd av min moster även om m2b inte brytt sig, hon är för gudlig helt enkelt. För mig är tron något man utrycker med värme, glädje och kärlek inte något som målas upp inom strikta ramar. Det finns bra präster som predikar om en levande gud och som för in humor och kärlek i sin predikan och det finns präster som mekaniskt läser direkt ur bibeln med en monoton röst som gör att man vill somna i kyrkobänken. Jag vet vilken sort jag föredrar

Nu vet jag ju inte hur Bride in Leather resonerar men tycker att man i så fall ska be om ett utförligare svar innan påhopp. Visst det kan hända att hon är så som Flotten, och OomphGirl i första delen av sin post säger. Men utan en utförligare förklaring så vet vi ju inte.

Eriane:

Exakt.Jag är med i kyrkan,min sambo är det inte.Jag är inte supertroende men vill gifta mig i kyrkan,jag är döpt och konfirmerad,mina barn är döpta i kyrkan och vi vill gifta oss där.Sen att vi inte vill ha Gud med i varenda mening är det ju inget konstigt med tycker jag.

Tack för ditt svar utan påhopp.

Självklart är vi präster olika, liksom alla andra människor. Och mer än orden i sig undrar jag om det inte är sättet som spelar roll för många. Hela vigselgudstjänsten talar om Gud, vi ber och uttryckligen säger att vi står inför GUd, i nästan varje mening faktiskt. Ändå kan jag ibland höra från en del att jag inte pratar om Gud?

Vad jag vill säga är att man kanske ändå ska vara försiktig med att säga "inte så gudlig" utan istället definiera vad man egentligen menar. Alla präster är gudliga, annars skulle det vara ohållbart att jobba som det. För jag tror att det mycket mer handlar om man får förtroende för prästen, om man på någt plan "klickar". Och sånt kan man ju uppleva på håll också, att man ser/hör/läser en människa och känner att hon eller han skulle man vilja lära känna eller så. Just dom där vibbarna du beskriver!

Hoppas det blir bra för er med denne andre i alla fall!

Jeez:

Tack det hoppas såklart jag med.Prästem vi vill ha verkade som sagt cool och lite mer i vår ålder,den andra prästen är 45.Men men vi ska såklart träffa henne och ge henne en chans:)

Det hoppas jag verkligen! Om man går fetbort för att man nått den hiskeliga åldern av 45 så vet jag inte rikgtigt om jag ska skratta eller gråta...

...det där fick mig att känna mig ungefär lika levande som när min son för några år sedan sa: "Mamma, fanns dinosaurierna när du var liten?"

Förreste så har jag under mitt-evighetslånga-liv mött människor som blivit mina vänner i alla upptänkliga åldrar. Det behöver faktiskt inte ha med saken att göra ett enda dugg. Åldern alltså.

När man ibland försiktigt i olika trådar här tar upp att ålder kanske skulle kunna spela en viss roll för mognad och livserfarenhet, brukar -yngre-brudar gå fullständigt i taket och verkligen poängtera att man minsann är minst lika mogen och så vidare. När det däremot är någon som inte tycker som man själv framhåller man göärna den som "gammedags" eller "insnöad och förlegad och omodern".

Jag tror faktiskt inte att det är åldern det hänger på. Jag vägrar fösas in i ett fack där jag förmodas se på världen på ett visst vis baserat på att jag fyllt si eller så många år. Isåfall borde ju de flesta jag träffar i min egen ålder tycka och tänka som jag. Det har jag inte märkt skulle vara fallet. Jag tror vi är mer inivider än så och det finns barn jag inte gillar alls, likaväl som barn jag klickar 100% med, det gäller gamla männiksor, tonåringar, folk i ens mmamgrupp, kollegor på jobbet, medlemmar på BTosv i all evinnerlighet.

Jag förstår mycket väl att du vill klicka med prästen, men begränsa inte den möjligheten till ålder snälla söta rara du. Du kommer att missa så himla många sköna klickanden är i livet om du gör det. Jag tycker det är oerhört tragiskt att vi skapat ett så ålderssegregerat samhälle att en person i vad-25-årsåldern? Ser någon som är 45 som om den vore nära döden och snart har levt sitt liv. Eller åtminstone lever det så avlägset ens egna verklighet att man utgår från att skillnaderna är störrre än likheterna.

Visst kan somligt ibland vara en generationsfråga och visst kan livet lära en saker som gör att man ser saker annorlunda när man är 50 än man gjorde när man var 15, men det har oftast mer med personlig mognd och utveckling att göra . Man blir inte klokare bara för att åren går-men man har chansen.

AKTA dig "passionsblomman"!!
Jag åkte på en varning för att jag tyckte i samma banor som du i den här tråden.
Vill bara tillägga till detta att hos oss har vi vår mest populära präst fullt uppbokad hela sommaren och h*n är drygt 70!

Vi ska ju träffa denna och prata med henne.