Livets toppar och dalar

Antagligen för att jag inte säger det pyttigt., litet viskande och ynkligt utan mer roooopar det för att jag håller på att bli desperat. Och då tror han att jag är arg.
Vilket jag också blir, när jag förklarar och han inte fattar. Fast så arg som jag blir är egentligen bara så ledsen som jag egentligen är. Fast mitt ledsna kommer sällan först. Utan först kommer en reaktion på något vardagligt-som att ingen hjälper till att packa, tvätta och fixa när vi ska resa, eller städa när vi ska ha besök, Eller som nu -att han hörs stå och planera in saker på sin lediga dag-när han borde veta att vi ska till kliniken då etc. Sådant där som får mig att känna mig som att jag får rodda allt själv eller måste komma ihåg allt själv eller att hela vägen fram till IVF:ens ÄP bara är min och hans enda besvär är mitt humör.

Och han är så rädd för humörsvängningshumöret att han håller sig undan -tycker jag- vilket sårar mig och då BLIR jag på otroligt sårat/besviket/ensamt humör och allt han inte vill ska hända-och inte jag heller- händer.

Och så tror han alltid att jag är i hans huvud och vär förstår att han visst tänker på allt det här jättemycket. men nä, det vet jag inte om han aldrig säger något. Detta att tiga sig igenom decennierna är ett familjedrag, så det är inte nytt för IVF-helvetet, men i det så blir jag mycket mer sårbar än annars, och klarar inte hans oförmåga att visa små teckan på ömhet, omtanke och närhet.
Jag vill kunna få lite extra värme utan att be om det alls någon enda gång. Och om jag behöver be om det borde även han kunna läsa mellan raderna ibland, så att inte jag först måste vara jordens mest diplomatiska bönare för att han inte ska gå över till att istället bli Den Anklagade.

Solde, jag tror att det endast är i tant-tråden som man kan prata om tant-träffar...
I just denna är det nog ingen öht som skulle kalla sig tant tror jag. I synnerhet som Tanten i den här tråden är detsamma som mens.

Ikapp!

Jag har haft en djävulsk huvudvärksnatt och verkar dessutom vara i början av en förkylning, så jag är seg som jag et inte vad nu, men huvudvärken har iaf äntligen släppt. Inatt kräktes jag nästan när det var som värst.

Igår var vi ända i Mörrum på handboll med sonen. En riktigt heldag. Samling 8.30 och hemma igen 18.00.

Sams är vi, men jag blri så illa berörd av att det "alltid" ska dra iväg så inåt den helt i önödan, när det är så små saker som istället kunde öka samhörigheten. Och i vårt förhållande är det verkligen tvärtom vad gäller det där man att man antar att den andre vet och kan läsa tankar. Så onödigt. Först blir jag skitledsen för att ingen bryr sig om mig och jag är ju ledsen, sedan blir han ledsen för att jag inte fattar hur mycket han bryr sig om mig. Nåja, huvudsaken är väl att vi egentligen visst bryr oss om varandra och att man till slut känner det. Även om det hade varit skönt att få veta det INNAN man blev ledsen.

Förresten så håller jag med om tvätt och disk och smulor, och vill gärna att även de sakerna uppmärksammas. Och jag kan tänka mig en kram någonstans i pauserna.

Vilken underbar helg ni haft AM!

Klockarbol-å vad fina ni var!

Tinga, jag har också undrat hur mycket latare än du man kan vara egentligen. Insikten om graden av den förmågan till lathet är ganska pinsam för undertecknad.

Jaha, nu glömde jag vad det var jag tänkte säga mer....

Tack för brödreceptet Mugglan! Det måste provas. jag älskar bröd med nötter och frukt!
jag tänker nog stoppa dit aprikoser också.

men vaddå brödformar? är det sådana där krogar som brödet får fint mönster av, eller avlånga sockerkaksformar?

Val-nötskommentaren var förresten underbar!

På Granngården köpte jag en massa adventsbelysning jämte kattmat och skottkärra, grensåg, fågelmat. Sonenes bästa jacka ever (fristads vindtäta och fodrade fleece med reflexband), schyssta handskar, tja där finns verkligen en hel massa grejor!
Har ni inte sett reklamen? "Vi ses på granngården!"

ÅH, HEJJA Eskimå-glassbåten!
Jag satt just i bilen och undradre ifall du kanske inte skulle iväg idag.

Vi kom just hem från Kalmar och har fått OK för sprutstart imorgon-"allt ser helt perfekt ut" (jaha) och kursen på Menopurblandandet är genomförd. Det var en rejäl neccesär jag fick med mig hem med de olika delarna för ändamålet.

EA, Jag har just haft en lite utläggning inför min sambo om vad jag tycker om alla de där kommentarerna.

Mugglan, Just det, det var ju NU du var mest avslappnad ever in your life. Bara lekfull och positiv. Full av hopp och utan en jobbig tanke i huvudet....

Ni som följer HeliPanzer och Elise kan kolla andra tråden vad hon sms:ade mig nyss.

Snigel, ja VERKLIGEN skönt att komma igång med något mer än bara klimakteriedelen.
Jag sa till sköterskan när vi gick igenom blandandet att "det känns ju bra att det vita pulvret åtminstone levereras i glasampuller och inte i små plastpåsar och att man slipper blanda det i en tesked" "Just det, sa sambon, då kunde man ju annars fått en tändare med sig i kittet"
Och så garvade vi så som bara två ufon som jobbat för länge i Stockholmsnatten kan.
Tur att åtminstone just vi två själva förstår oss...

Hahaha! Tittillli-ti-ti! ti-ti-titti-ti-ti-tiiiiii!

(min sons ord för "glass" var länge "Tiii-tiiit" eftrsom vi alltid köpte av glassbilen)

Ja det är skitbra! -Bara det att man själv inte har så mycket att komma med i vad man kan säga sig kunna utläsa av det grå/svarta flimret på den där skärmen där de tolkar ens innersta så att säga. "jaha, ja säger du det så" är det mest man kan tillföra.

Japp!

Åh, jag känner mig redan mer harmonisk bara av vetskapen att imorgon ska jag bara spraya hälften av klimakteriedimman.

Nenne, inget värmer som de där skratten! Tänk när han har två små vita risgryn till tänder i underkäken också! Då är de bara för söta!