Livets toppar och dalar

Vickan: överfört

Vickan, nu har jag fört över pengar.

Vickan: Nu har jag också fört över pengar! Vad bra att du tog tag i det!

Vickan: sitter "badvakt" till Moa just nu men pengar kommer från mig ikväll. Tack för att du är grym och fixar!!!

Jag tänkte precis som Oms att ingen kan förstå helt och fullt som inte har upplevt samma sak. Men som jag också sa så är man ändå fruktansvärt berörd om man själv har fött barn, alla har säkert burit på samma rädsla att ngt ska hända i "sista stund". Iaf jag kände mig aldrig helt säker på att hela graviditeten skulle gå bra. Inte så att man tänkte på det hela tiden men tanken flög förbi då och då tills man snabbt tryckte bort den.

En i min mammagrupp hade en mäklare som varit med om detta, de förlorade sitt barn i v39/40 någonting. Det han tyckte var värst var att befinna sig på BB och höra de andra friska bebisarna skrika

Det enda som kan lindra lite är att prata med andra som varit med om samma sak (tänker på mitt eget MA). Själv tänker jag att jag hellre aldrig mer blir gravid än råkar ut för samma sak...

Men herregud vad vanligt det ändå verkar vara!!! Var och varannan här inne känner ngn som råkat ut för detta. Jag som i min enfald trodde att det var ganska ovanligt ändå...

Mugglan, 

det är inte jättevanligt men visst händer det. En av mina bästa vänners kollega råkade ut för detta för flera år sedan. Vet inte vilken vecka hon var i men det var strax innan BF.

Hemskt och ja, det finns verkligen inga ord! Det enda jag kan tänka mig som likvärdig sorg är att förlora sitt barn överhuvudtaget. Vilken ålder det än är i så måste just förlusten av sitt barn vara det allra hemskaste man kan vara med om. Jag tänker ibland på sådant som alla de familjerna som förlorade ett eller flera barn i Thailand under tsunamin för flera år sedan och tankar som dessa gör mig alldels kall. Så fruktansvärt!

Vickan,

Tack! Jag har inboxat dig också! Kommer sätta in pengar ikväll när jag kommer hem,och hoppas det är ok även om de då inte kommer till ditt konto förrän inat svensk tid. Vi ligger ju 6 timmar efter.... 

http://www.primavi.se/svensk_forskning_foraldrar/artikel.cfm?newsID=1964&Då%20ett%20barn%20föds%20dött

Nä fy sjutton det här är en mardröm som man bara vill vakna från ... Sitter med tårar i ögonen hela tiden ... kan inte ens förstå hur man klarar av något sånt här. Men det gör ju uppenbarligen 350 par per år. Fruktansvärt.

Jag har bara smygit lite på den här tråden sen senaste trådstarten men vill ändå uttrycka mitt deltagande till er alla och i synnerhet till Snorkfröken och hennes familj.

Jag är oändligt tacksam att jag är förskonad och slipper förstå vad man går igenom när livet utsätter en för något sådant här.

Vänliga och tårögda hälsningar,
Klockarbol

Jag är strax över 40, bor i mellansverige med sambo och 2 döttrar, har strl 38 i skor (utom i pumps, då har jag av nån anledning strl 37) och all choklad är min favoritchoklad så länge den inte är mörk. (Är lite småhemlig med vem jag är än så länge då det inte är tänkt att det stundande bröllopet ska vara allmänt känt innan det har skett)

hm.. .jag känner till åtminstone en som gått igenom samma sak... men då med barn nr 2... och hon/de vågade så småningom skaffa barn nr 3 =

Ingen tidspanik med pengarna!

Jag lägger beställningen imorgon vid lunchtid så att så många som möjligt ska hinna kolla inboxen! Tack för synpunkter i övrigt också!

Ego - har just klippt gräsmattan, vilket är lagom fysiskt jobbigt. Bra med sånt när man grubblar!!