Mitt i den stumma bedrövelsen bröts min eftermiddag av något oväntat: Det kom en kvinna körandes utanför vårt hus, så sakta och flera grr, att vi fattade att det var något med detta hus för henne. Så vi gick ut och hälsade. Det visade sig att hin vuxit upp här. Hon kom som fosterbarn hit. (Ja Vickan, då gick liksom en ängel genom rummet när jag insåg det...) och vi har hela eftermiddagen fått lyssna till hennes minnen och berättelser. Hon har visat vilka rosor som fanns här redan då hon var liten, vaad päronen och äpplena heter-de flesta, och hur allt såg ur.
Fantastiskt roligt att få både träffa henne och få veta en massa om livet här förr och hur allt såg ut då!
Utöver det har jag också lyckats bli getingstucken.
Vi öppnade ena dörren i ladulängan för hon höll på att visa vad allt var använt som då. Jag fick syn på Getingboet Gigantus (stort som en handboll ungefär) som satt mitt på dörren. "-GETINGAR!! STÄNG DÖRREN!" ropade jag -varpå min sambo DÄNGER igen dörren allt han kan, varpå den naturligtvis flyger upp igen, samtidigt som hela boet fullständigt töms på riktigt förbaskade getingar.
"-SPRING, Bort härifrån, det är tusentals!" gastar jag och ser min sambo röra sig snabbare än jag någonsin gjort-detta trots att han är barfota och vanligtvis mycket ömfotad.
Damen som hälsade på däremot, reagerade med att kuta längre in i hönshuset där vi stod, och tryckte alltså in mig åt helt fel håll så jag blev fast. "-UT HÄRIFRÅN UUUUT!!!" vrålar jag och knuffar helt sonika och rätt hårdhänt ut kvinnan genom nätdörren och kutar. En sådan svärm har jag inte sett sedn jag var barn och klev i ett jordgetingbo.
Då hade jag olyckan att bli stucken i precis hela ansiktet och fick åka till sjukhus. Jag svällde igen så mamma grät när hon såg mig, och jag kunde inte andas genom näsan, så svullen var min överläpp.
Med detta i högst levande minne, så är jag tacksam att dagens svärm inte fick in mer än två stick på mig.
Inget på de andra.
Jag vet att detta är en helt trivial berättelse i bjärt kontrast till det ofattbara som hänt, men jag kände att det var lite skönt att det plötsligt hände något helt annat mitt i allt, så jag berättar det ändå.
Välkommen förresten Klockarbol.
