Livets toppar och dalar

Men neeeeej, vad tråkigt... Har inte hunnit in i tråden sedan snorkis skrev, men uuuusch vad hemskt.

Kommer inboxa snorkis senare ikväll, men just nu är det bara gåshud (trots svettig värme) och en kall hand som kramar om mitt hjärt otäckt hårt. Fy vad vedervärdigt jobbigt och orättvist det är.

Skickar STORA kramar till Snorkis med make och övriga familjen, och inser också att vad man än säger och gör så känns det alldeles för futtigt...

Vickan: Pengar överförda, men du har dem kanske inte förrän imorgon...

Vickan: har överfört pengarna och tycker att din idé om text och bukett är helt strålande! Återigen tack för att du fixar, uppskattas!

Sweet: läste länken och jag har en gråtklump i halsen...

Hej Klockarbol förresten. Välkommen! Låg stämning har just nu men om du läst ett tag så vet du att det går upp och ner här inne. Fast så här lågt vet jag inte att det varit någonsin.

Trevligt med en jämnårig trådsyster i alla fall.

Nu har jag också fört över pengar, fick leta en stund efter dosan... som inte har någon given plats när man är på resande fot.

Vi har en kompis till familjen som genomgått samma sak, det var nästan 20 år sedan så jag kommer ärligt talat inte ihåg så mycket, mer än att hon hade en väldigt kämpig graviditet. Som jag förstod det så fick de också veta ett par dagar innan BF att barnet hade dött . Det var intressant att läsa AM:s länk för jag vet att de gav henne det namn som de hade tänkt från början och hon har en liten enkel sten vid sin grav med bara namnet på, inga datum. Jag berättade för mamma vad som hänt här i tråden och då berättade hon att obduktionen hade visat att det barnet hade haft cancer . Det kommer jag inte ihåg, men jag var som sagt inte så gammal när det hände. Hon hade två barn sedan tidigare men var skild och träffade en ny man och detta var deras första gemensamma barn. De försökte dock igen och då gick allt bra.

Har inga ord känner jag.

Är ju ny i tråden men med en liten en i magen kan jag mest bara tänka på snorkis. Vickan, kan du inboxa mig också?

Min mans kusin och hennes man råkade ut för detta för 4,5 år sedan. De fick väldigt mycket stöd i o m en grupp av andra par som också genomlidit samma sak. De gav också sin lilla flicka det namn de hade tänkt sig och har en gravsten vid familjegraven. Exakt två år senare så fick de en liten välskapt pojke. Givetvis var den graviditeten nervpåfrestande men de gick på extra mycket kontroller osv.

Vad låg man blir av att veta att någon i tråden går genom helvetet just nu ...

Jag säger hej för kvällen - måste koppla bort detta litet just nu om det går för om ett litet tag kommer Storsonen tillbaks från 2 pappaveckor.

Kram på er alla

Vickan, nu har jag fört över pengar.