Livets toppar och dalar

AM - Vad bra du skrev! Såklart är det ju så. Jag pratar med Sigrid i huvudet också och till hennes sten på kyrkogården.

Jag såg en fin dikt som precis beskriver hur vi känner: 

"Märkligt att man kan sakna någon

så ofantligt mycket.

Någon som egentligen aldrig tidigare existerat.

En gång var det bara du och jag,

samma som nu.

Men något hände däremellan,

du blev far och jag blev mor.

Nu är det bara du och jag

och ett osynligt barn.

Om någon ser oss

komma gående, sida vid sida,

ser de inte det skrattande barnet

vi håller i handen mellan oss.

Vi är föräldrar

som bär vårt barn inom oss,

osynligt för världen"

Av Okänd

Åh vad fint AM!

Min bror läste den här dikten åt oss på Sigrids urnsättning:

När jag dör är jag alls inte borta
fast min kropp blivit till mull.
Min vän, ty med allt som susar och sjunger
skall jag komma tillbaka igen.

Genom fåglarnas kvitter i träden
genom fjärilars fladdrande slag.
Genom flingornas dans på er ruta
skall jag ge er en hälsning var dag.

Och när björkarna spricker om våren
och ni känner en varmare vind.
Skall ni ana min själs odödlighet
när jag dunlätt kysser er kind.

Och då vet ni: jag är inte borta
nej mer nära än ni kan förstå.
Genom allt som susar och sjunger
skall min hälsning med kärlek er nå.

Ingrid Wickberg

Så vill jag se på henne, att hon nu finns överallt runt omkring oss i naturen.

Nähä, nu ska jag lämna er för kvällen. Ska ringa mina föräldrar nu och säga hej.

Kram på er och tack för att ni finns!

Hej hej!

Här är en trött och ledsen Snorkfröken. Har haft den värsta dagen på mycket länge, vet inte hur många gånger jag gråtit. Har även varit tvungen att ta sömntabletter i två nätter i rad för att jag är lesden och har ångest när vi ska sova. Jag är helt slut efter de två ynka timmarna på jobbet och jag känner i hela min kropp att jag inte vill vara på jobbet. Och min livsgnista är ju lätt fladdrande nu och jobbgnistan är obefintlig så det är tungt. Vet inte om jag kommer orka gå upp så snabbt i arbetstid som vi har planerat, vi får se.

Vickan - Härligt med all äppelaktivitet! Vi har tre äppelträd och är inte så bra på att ta hand om dem...men jag brukar tänka att rådjuren är ju iaf lyckliga.

Ore - Jobbigt med intervju som inte går som man tänkt sig. Så kändes ju min intervju inför den här jobbet och jag fick det ju trots allt. Så man vet aldrig...

MSW - Men fy, det låter inget vidare. Är det pga din sjukdom du fortsätter att blöda eller vet man inte?

Apropå amningsdiskussionen, det har jag ingen åsikt om, men kan konstatera att det ÄR lätt att att det blir fel eller "hårt" när man skriver och inte kan höra tonfall eller se ansiktsuttryck.

I morgon ska jag fika för första gången med alla andra om jag orkar, håll tummarna för mig!

Kram!

Såg att BS undrat hur det gått för mig idag så jag får väl komma ut ur smygläsargarderoben och rapportera

Fikat gick över förväntan, jag satt på helspänn hela tiden (glömde tom ta med mig något att fika med, vilket min chef påpekade lite försynt) inte så många som fikade och de som kom sa bara att de var glada att se mig. Skönt.

Dagens höjdpunkt på jobbet var att man kunde beställa kalendrar för nästa år och jag har extremt osunt förhållande till kalendrar, det tar lång tid för mig att välja för den måste ju passa mig (måste vara veckovis uppslag, med tidsangivelser vertikalt och i rätt storlek) och helst vill jag ju ha en ny modell för att inte verka tråkig...Och om jag ska vara ärlig hinner jag byta någon gång under ett år också. Men den där känslan att stå och bläddra med min närmsta kollega och vän och kommentera vilken vi skulle beställa och tänka på att få en ny kalender med oskrivna blad, det kändes så bra. Jag vill lägga det här året bakom mig nu. Man får ta till vara på de små ögonblicken då man mår bra och faktiskt tycker något är roligt och suga i sig dem och passa på att njuta.

Annars har jag mått så mycket bättre idag. Det följer mönstret jag haft förut, när jag dippat rejält och varit på botten så brukar alltid dagen efter bli ganska bra, det är väl psykets sätt att få en att överleva, man orkar inte gråta hur mycket som helst.

Orkade även träffa en vän idag och berätta för henne vad som hänt och på något vis känns det som när jag berättar allt från början till slut så är det som att jag läker lite lite grann för varje gång, kanske är  det för att jag får dela av mig av smärtan och lägga över lite grann på någon annan?

Nog om mig!

BS - Vad har du köpt för tavla till Astrid?

AM - Tycker social kompetens (läs charma trådflickor) borde värderas högre än en massa annat trams! Något helt annat: Jag fick ju tre amningstoppar av dig, vill du ha tillbaks dem?

Vad har hänt med Telis? *förvirrad* Har jag missat nåt?

smint - Härligt med champagne! När jag hade jobbat 10 år på förra företaget så var det ingen ens som sa något...

Tinga - Vilken smaskig middag! *mums* Apropå vad du skrev förut så tror jag också att vi upplevt lite samma känslor och du kannibaliserar inte eller vad du skrev! *kram*

En fråga - Hur lång tid tar det innan magen återgått mer till det normala? Jag tycker att min ser ut som i början av graviditeten, småsvullen sådär. Problemet är att jag får fortfarande inte på mig normala byxor pga av magen även om jag tar stora storlekar ("några" kilon finns ju kvar oxå) Och jag tycker inte det är superfestligt att gå i mammabyxor till jobbet därför undrar jag om ni kan dela med er ungefär när kunde ni klämma in er i ett par vanliga byxor igen? (och ni som kom i vanliga byxor dagen efter förlossningen behöver inte svara )

Hej hopp!

Här kommer en lätt solbränd och lite piggare Snorkfröken! Vi kom hem i natt från en vecka i Egupten på ett all-inclusive hotell. Var jätteskönt att komma hemifrån och få se något annat och bara vara "normala" (inget vet vad som hänt). Vi har badat och solat varenda dag och läst böcker och gjort vuxna saker ihop Tungsinnet kom över mig imorse, men överlag känner jag mig lite piggare faktiskt!

Apropå vuxna saker så måste jag säga att första gången gick över förväntan, det spände lite i mellangården och det gör det fortfarande litegrann i en viss position. Nu ammade ju inte jag så mina slemhinnor var väl normala så glidmedel behövdes inte heller. Mycket lyckat tyckte jag och vi är numera tillbaks i gamla vanor vilket känns skönt. Förstår att det är annorlunda om man har torra slemhinnor och en bebis som kan vakna närsomhelst. Vad jag ville få fram var att det KAN vara jättebra och jätteskönt också

Annars har jag en sån suverän chef, hon har fixat andra arbetsuppgifter åt mig som innebär att jag jobbar själv och inte har någon tidsgräns + att projektet jag hjälper blir jätteglada. Känns jätteskönt! Nu känns det mkt roligare att gå till jobbet när jag ska göra något vettigt.

Jag har inte hunnit läsa i fatt, men jag har läst några sidor. Återkommer imorgon när jag hunnit läsa allt!

Skickar kramar till alla och håller ett par tummar för det är det säkert någon som behöver.

Oupsie - Jag badade bara badkar några gånger för dels tyckte jag det var obehagligt att bli varm eftersom jag redan var så varm, sen kom jag inte upp ur badkaret eftersom jag blev så klumpig och hade foglossningar. När maken fick hjälpa mig upp sista gången fick det vara nog Men klarar du värmen och är tillräckligt smidig så borde det ju vara jätteskönt!

Hej hopp!

har spenderat en hel del tid med att hitta en fin gravlykta idag som man kan köpa på nätet, det verkar omöjligt! Kanske mrs google kan svänga sina magiska? Vi vill helst ha en i koppar och med en pinne under. Jag har även lärt mig idag att man får ha lyktor och vinterdekoration på graven från 15 oktober till 15 april. Helt sjukt att vi nu står med en grav istället för ett barn, känns helt overkligt stundtals.

AM - Vilken tjusig bänskiva! (ja, jag är lite efter) Njut ordentligt i helgen! (Ta med en påse vicks kanske? )

Ore - Húr långt har ni kommit med huset? Jag hänger inte med där känner jag. När är beräknat inflyttningsdatum?

Muggles - Grattis till det lilla hjärtat!

Apropå spjälsängar så sålde vi våran för en månad sen, jag pallade inte att se den + att den tog för stor plats om vi skulle lagt undan den. Så vi satte ut den på blocket, den var ju ny och oanvänd men vi satte ner den mycket i pris för att bli av med den. En tjej hörde av sig och skulle komma och köpa den. Maken skötte affären i garaget och jag gömde mig inomhus eftersom det var så känslomässigt jobbigt. När han kom in frågade jag om det gick bra? Nej svarade han sammanbitet. Tjejen hade frågat varför vi skulle sälja sängen och maken svarade ärligt att vår dotter dött men att hon aldrig hunnit använda sängen. Tjejen svarar då att hon inte vill ha den och bara åker iväg. Det var så himla sårande. Jag förstår om S använt sängen och att tjejen kanske var vidskeplig. Men nu kändes det bara så orättvist. Inte nog med sorgen, vi och hennes saker skulle tydligen behandlas som pestsmittade. Gud vad vi mådde dåligt både jag och maken efter det. Jag tänkte i värsta fall får vi väl slänga den. Men sen kom en kille och köpte den och då blev jag så glad att den kom till nytta och att vi blev av med den.

Jag tog sats idag och tittade i galleriet, har undvikit det medvetet ett tag nu men kände att det var dags. Det nöp till i hjärtat när jag såg alla gravidmagar och bebisar men gick ändå över förväntan! Barnvagnar, gravidmagar och bebisar får mig helt ur balans nuförtiden (IRL är ju såklart värre än på kort). Undrar hur lång tid det kommer ta innan man kan se sådant utan att reagera genom att må dåligt...Hela min världsbild är helt sned, när jag såg bilderna på pricken så tänkte jag: Jaha är det så levande nyfödda bebisar ser ut. I min värld ser ju alla ut som S, men det är ju inte så...

Häromdagen var jag i en mataffär och såg en ytlig bekant med sin nyfödda bebis i ett babyskydd. Jag dök ner bakom ett par hyllor och så hela tiden till att inte komma inom synhåll, sen skyndade jag mig ut. Man blir lite knäpp. men jag är så rädd för första mötet med någon med en nyfödd, jag kommer antagligen bryta ihop totalt.