Just ja, glömde ju svara förut Vickan! Jag skulle vilja träffa både dig och Porchez IRL, vore jätteskoj. Men jag är ju lite "känslig" för bebisar just nu så jag får nog vänta ett tag till.
Porchez - Ja, med facit i hand hade jag ju haft två veckor emellen som varit helt ok. Så det var väl liksom dags!
Vickan - Nä, tyvärr tror jag intede de tog åt sig och försökte bara bortförklara det.
Såg att ni skriver om avundsjuka...Här kommer ett mycket politiskt inkorrekt inlägg, tyck inte sämre om mig efter det.
Jag har aldrig varit så avundsjuk i hela mitt liv som jag är nu, jag känner mig så blåst på konfekten och jag tänker hela tiden varför levde deras barn och inte S? Och sen skäms jag. Jag missunnar ingen deras barn och jag vill definitivt inte att något dylikt ska hända någon annan, men ändå gnager det fula monstret i bröstet på mig.
Mest avundsjuk är jag på alla som fick barn ungefär när vi fick det och fick ta hem ett levande barn. Vi fick ta hem gipsavgjutningar av S fina fötter, ett avtryck av hennes hand och en lite lock av hennes hår och blödande hjärtan. Sen är jag avundsjuk på alla som är gravida, spelar ingen roll vilken månad eller så, jag är bara så avundsjuk på att de troligen kommer få ett levande barn och att de faktiskt tror att de kommer få ett levande barn, jag kommer aldrig någonsin våga tro något sådant igen. Jag är avundsjuk på de som får åka in till fölossningen med värkar och förväntan. Jag är avundsjuk på de som får genomgå en förlossning och får ett barn som skriker på bröstet. Jag är tom avundsjuk på de som inte har barn, för de har ju iaf inte hållt i sin döda dotter i famnen och gråtit så att bröstet ska sprängas av smärta.
Så hemsk är jag 
Nu fick ni en lite inblick i alla hemska tankar som snurrar i mitt huvud...tur att jag går hos min psykotant som jag kallar henne...Jag ser fram emot när jag kan acceptera det som hänt och tycka det är roligt med andras graviditeter och barn igen.
Jag kanske inte borde hänga här längre? Jag vill inte få någon att må dåligt.
Och för att vara helt tydlig igen, jag unnar er alla era barn och graviditeter ♥
Tack Lappis och muggles! *gråter* Jag känner mig för hemsk.
Och det är sant muggles, du är nog mer tvivlande än andra, men det ska du ju inte vara! Du har ju goa Moa som bevis på hur fint din kropp fungerar. *kramar*
muggles - Visst är det så, skulle jag bli gravid igen blir det spec mödravård och igångsättning innan S dog/föddes. Frågan är om det skulle lindra så mycket då det inte var några fel på någon av oss?
Det var någon som frågade igår om jag vill ha fler barn, kommer inte ihåg vem, men svaret är att ja, jag vill ha fler barn, men jag skulle inte vilja vara gravid igen, jag skulle vara livrädd under tiden. Och bara tanken att kanske få begrava ett barn till, det är outhärdligt. Samtidigt som längtan efter ett levande barn är så stark. Jag är väldigt kluven.
Snaily - *kram tillbaks* Jag var likadan under graviditeten, vågade inte riktigt tro på det. Jag tror det är lättare med andra barnet, då vet man ju faktiskt att det kommer ut en bebis och vad man får efter de där 9 månaderna.
Lappis - Det är ju det som är så vidrigt, har man fått ett dödfött barn är risken större för mig än någon annan att få ett igen.
Jag är så oerhört tacksam att ni finns och att ni är så otroligt toleranta! Jag vet att vi alla har vårt ok hängades över oss och det är det som är skönt med den här tråden att alla skriver om såväl olycka som lycka. Men just nu känns det ibland som att jag nosar på gränser för vad man får skriva.
muggles - 3 månader om en vecka ungefär.
Lappis - Jag är rädd att ni ska tycka att jag är en bitter kärring och jag borde ta mig samman, typ. Fast jag vet ju i hjärtat att det inte är så.
Tack för alla fin input, ni är så bra!
Nu ska jag ta en BT-paus och vila lite.
Kram på er
Porchez - Gud vilken jobbig situation, hoppas verkligen det löser sig! Jag tycker att du ska kräva raka besked av chefen. Jaga honom med mail och telefon, du har rätt att veta! Var inte rädd för att verka för på, tyvärr vinner man inget på att vara för snäll. *kramar*
Parnassia - Gud vad roligt med jobbet. Superstort grattis!!!
BS - Jag blev så full i skratt när jag läste ditt inlägg om Lucia-linne, det har liksom blivit en tradition att läsa om ditt jagande att Lucialinnen och en trilskandes Iris 
För övrigt har jag extremt svårt att se dig som en missundsam eller avundsjuk människa! Du är ju bästa BS ju!
Oupsie - Apropå din sk vän, inte charmigt för fem öre. Man undrar ju vad det är för fel på folk. Och jag vet precis hur det är att inte orka och ha ont. Kommer ihåg en gång när jag stod på Coop och var jättehöggravid modell flodhäst och upptäckte att kvinnan framför mig var gravid också. Hon hade piffig frisyr, perfekt sminkad, snygga kläder, bara en klädsam rund kula, och högklackade skor (!), hon hade dessutom två barn som hon roddade runt med utan problem *suck* Usch vad trött jag blev, mest avundsjuk blev jag på hennes smala vrister och högklackade skor, själv gick jag ju med stödstrumpor och fotriktiga paddskor...Jättefina kläder du beställt!
Klockarbol - Gud vad ledsen jag blev när jag läste din historia om foglossningen! Vilka vidriga människor det finns, hur kan man vara så oempatisk!
Snaily - Jag tror Ynglet åkt ner, att det är därför det blivit så. Min BM sa att det kunde bli så på slutet. att kurvan plattade ut sig. Jag håller såklart alla tummrna för er! *kram*
Telis - Du är klok som en bok men det visste du väl redan 
Apropå jobbet så sälj dig inte för billigt, det är inte kul att jobba sig upp till en viss lön igen. Men jag är helt säker på att vilket val du än gör så blir det bra
Idag har livet känts lite lite bättre. Långlunch med en vän, lite pälsterapi, träning + pussar från maken gör livet bättre.
På lunchen pratade jag och min vän om livet efter detta, jag sa att jag hoppas att jag får träffa Sigrid på något sätt igen då, men jag är inte säker att jag tror det blir så. Vad tror ni om döden? Tror ni att man bara upphör att existera eller att man går "vidare"?
Åh Tinga, kan man få se bild på "glittret"?! Jag har ju en svaghet både för dyra handväskor och "glitter" (och dyrt smink och krämer också, men det behöver vi inte låtsas om!)
Jag sörjer verkligen att jag inte kan ha mina ringar nu, jag är för fet fortfarande är den bistra sanningen Fick ett par rejäla dimantörhängen av maken i "push"-present, men har bara använt dem en gång, på Sigrid urnsättning.
September - Pälsterapin utföres av vår yngsta katt som är en blandning mellen Norsk skogskatt och Maine Coon. Han upplåter frivilligt en alldeles luddig och underbar mage för pälsterapi!
Annars har jag faktiskt unnat mig en ny handväska! (inte så otippat!) En svar väska med silver HW och lackat svar läder med rynkeffekt. Ååååh, den är så fin...
Parnassia - Jag håller med, det känns för futtigt om allt bara är slut när man dör! Jag läste en fin sak apropå dödfödda barn att det fanns en australiensisk sägen (tror jag) att när det händer så beror det på att själen inte var redo ännu och att samma själ kommer komma i nästa barn när själen är redo. Lite vacker tanke...
September - Vad fint du skriver. Ja, något sånt vill jag också tro, att de finns med oss fast på ett annat plan. Jag har svårt att acceptera att själen bara upplöses till inget. Jag tycker det är intressant med de forskningarna som visar att kroppen väger 21 gram mindre när man dött.
Nu ska jag ta tag i kattlådan och försöka locka maken till sängen. Puss och Gonatt!
