Livets toppar och dalar

nu åker vi in snart!

ska bara koka korv

jag har stått i duschen en halvtimme, fy fan vad skönt!

Oupsie – just nu känns det som att bli itusågad. Säkert inget farligt och heeelt normalt.

hej alla och TUSEN TACK för alla fina grattis här och sms! Har läst ikapp och blev nästan stressad själv att jag aldrig hörde av mig om hur det gått

Jag mår bättre idag, har inte behövt ketogan sen öööh jag ve tinte för allt har flutit ihop. Sen igår morse, kanske? har fått blod i omgångar också och nu snurrar inte rummet längre. Jag har varit uppe och gått idag men annars ligger vi mest och turas om att ha Pricken på magen (fan, han får knappt plats på min så jag fattar inte hur han fick plats inuti!). Han har fortfarande inget namn... Men är världens finaste! Men han skulle ha kommit förr!
Lite bitter är jag att de inte kollade hur stor han var på de två tillväxtultraljuden som vi var på (trodde det stod för tillväxt på barnet...),
-att den andra sköterskan "tvingade" på mig värkstimulerande och epidural för hon tyckte det gick för långsamt, jag fick istället aldrig vila
-att epiduralen gjorde (??) så jag fick rejäla oupphörliga värkar i en punkt på magen och ryggen som fick tas bort med sterila kvaddlar (Jääävlar vad ont!!!),
-att hon sa öppen 6 cm i hundra år och vred på värkstimulerande men sen när vi bytte bm så var jag fullt öppen med en liten flik (de tjaffsade inne på salen t o m)
så allt känns precis tvärtemot det jag hade skrivit och önskat, just eftersom jag var rädd att det skulle bli komplikationer. Men här på BB är de fantastiska!

Nåja, det kunde ju ha gått mycket, mycket värre.

****************

Fru E, hörruduru, jag är faktiskt hela 163 cm, bara 1 cm kortare än du

Lapinette - TJOHOOO Grattis!!!!

September - så otroligt ledsamt att höra att det inte gick vägen den här gången heller.

AM - eftersom P(r)ickens pappa ligger här bredvid i mina rosa pyamasbyxor och är som vanligt jävligt hunkig så..

vi trivs bra här på BB, tror nog jag ska fungera i röven och tuttarna innan de skickar hem oss. Jag har fått prata med en kurator och vi ska nog ses flera gånger. Vi har inte pratat emd BM, mer än den första som vi gillade så mycket. Den andra vill jag nig itne se igen öht. Det tredje stackaren fick ju ta över precis när bomben briserade, stackarn.

Nåja, jag har börjat inse att det hade gått så här oavsett eftersom han var så stor, och att det är en rejäl prestation och jag vet ju att man inte kan bestämma hur en förlossning ska bli. men den började så himla bra, lugn och ro, vi skrattade och BM som vi hade då var jätteförvånad hur det kunde bli så här...

klockarbol, pricken har blå, skrybnkliga schimpansfötter, långa (stl 23) med tår som räcker runt trädgrenar, inte alls små söta rosa

nu måste jag gå, tack igen och kraaaaaam på er!

hohooo vi är hemaaaaaaa

fan!
jag skrev ett jättelångt inlägg som försvann helvetesjävlarövhålsbristnignsfyttirackarnspungbråck

nytt försök (minnesanteckning: ctrl + c)

Hej vänner!
Fan, jag som fick ihop det så bra! Nu vet jat inte alls vad jag skrev.

Efter P lämnat blod (blodbanken vs Nennefamiljen 4-1), fastnat i hastighetskontroll (-2800 kr i böter) och jag själv rensat hyllorna på apoteket så är vi äntligen hemma.

Vi ligger i soffan, hela familjen! P i vågrätt läge med Pricken (sorry, inget namn än) på bröstet (eller ja, han når ju från hakan till pungen om han sträcker på sig), Nancy mellan benen och med sin fru på fötterna. Han ser inte ut att frysa. Lyckan är total!

Jag har cementtuttar, kissar i duschen och dricker paraffinemulsion (it's the SHIT! Laktulos är för amatörer, moahahah!), känner mig jävligt smidig (utom i utgångshålet) med en perfekt okladdig version av bulldeg till mage som frotfarande är sned efter hur Pricken låg. Tydligen sprack jag inte så illa som jag var rädd för, bara själva ringmuskeln och inte ända upp till tolvfingertarmen... men ändock, sprängd babianröv är mitt andranamn.

Ikväll blir det pizza med parmaskinka och ruccola!

På fredag ska vi träffa kuratorn igen. Det känns mycket bättre nu och allt gick ju bra. Jag kanske vågar mig på det igen (förlossningsläkaren tyckte ju att jag i så fall borde bli igångsatt tidigare, thank yoou ) om jag får chansen. Men just nu känns det som att Pricken is the one.

Jag skulle kunna skriva så mycket mer, både här, på bloggen eller svara på mail men just nu flyger tankarna och jag vet itne riktigt vart jag ska börja.

Tänker på er och återkommer snart, snart....

Puss och kram!

mäh, jag skrev ju lite om Pricken förut också.

han är en riktig torrboll. Fjällar hud så vi ser ut att vara strösslade med fusksnö. Förmodligen pga att han låg så länge i magen att fosterfettet försvann?!? Hoppas det blir bättre så folk inte blir rädd för honom... Han äter och skiter som han ska, sover mest men har sina stunder av vakenhet där han tyst betraktar oss. En lugn filur! Ser inte alls ut som vi befarat. Han är ju fan söt!