Flamman, ditt värde ligger inte i om du är stark eller ej.
och dessutom är det inte upp till dig att vara det jämt heller.
Det kanske inte ens är så att man behöver vara stark alls egentligen.
Vi lever i en värld som prisar och beundrar styrka så in i bängen.
Men kanske är det starkaste av allt att våga vara svag ibland? Att erkänna inför sig själv åtminstone hur spröd man är.
Dessutom så har det krävts ett enormt mod att ta er till den punkt där ni är nu, där ni går till handling i så mycket.
I den där sprödheten och sin sköra, darrande tillvaro får man låta sig bäras.
Du vet, fotspåren i sanden. Som din dag så skall din kraft och vara,
mig skall intet fattas och kaos är granne med Gud allt det där....
Någonstans finns en livets hemlighet att när man inte kan själv allting, så är man kanske starkare än någonsin på ett till synes motsägeslefullt vis.
Jag tror på dig.