Koko, du skrev om en knäpall, eller vad du kallade den häromsistens, vad är det för variant du har?
Noterar för övrigt att till min pilatesboll fanns minsann ingen pump
-jag blåste upp den med egena lungor. Det var jobbigt.
Tack Koko! Den sidan sparar jag i favoriter, mappen "hälsa". Jäklar vad det kostar me sådana där saker förresten! 
På sjukgymnastiken i våras, hade vi sådana där sittkilar som dynor på stolarna och det var en klar skillnad för mig, som är kort i rocken att sitta på en sådan. men jag hade ju inte trott att den kostar en tusenlapp. Eller, det hade jag kanske trott, när jag tänker efter. Jag vill ha massor av saker! Svankstöd, fotstöd, allt möjligt stöd!
Springa, kommer det aldrig att bli tal om, vare sig för knänas skull, eller för nöjes. Jag gillar att gå. Fast idag känns det i benhinnorna att jag gick långt och länge i gummistövlar istället för mina MBT. Jag har så USLA benhinnor och får ont omedelgenast om skorna inte är bra.
Vad svampen beträffar, så gillar jag själva plockandet. Jag satt där i mossan igår och verkligen hörde tystnaden och alla de små ljuden man kan ta del av när inget annat brus stör. Och så får man ofta se djur på mycket närmre håll än man tror.
Just igår började jag iofs nojja lite, eftersom vi häromdagen träffade jaktlaget som på allvar undrade ifall jag inte sprungit på något vildsvin än om jag var så dum att jag gick i den där skogen vareviga dag, eftersom där tydligen huserar ett trettiotal bamsegrisar som nu ska skjutas av.
Så, just igår lyssnade jag lite extra och får erkänna att jag några gånger tänkte "vänta nu! Var inte det DÄR en grymtning jag hörde"
Inte så långt ifrån där vi bor, var det förra hösten en man som fick hela sitt lår uppslitet av en 250 kg tung galt. De har ena förfärliga betar, och jag vet inte, men jag tvivlar på att de skulle vara så värst rädda för mig, även om jag kan skrika jättehögt och veva med mina gåstavar. Och den lilla svampkniven jag har i bältet är ju lite kort och ämlig i sammanhanget.
Jag får nog googla Rambokniv och öva karatesparkar. Tror ni pepparspray kan hjälpa mot en ursinnig gris? 
Snigel, jamen visst är han väl? Är de vuxna vid ett år eller? Eller är det ett och ett halvt som räknas som fullt färdigvuxen? Fasen vad okunnig jag är!
Det där med sova känner jag igen. Den gången jag tog med honom på sonens skolvandring, rörde han sig inte på hela resten av kvällen. Alls. 
Nu kan jag märka att han dagen efter en långtur inte alls vill gå iväg på runt-kvarteret-promenaden på morgonen, utan bara pinka och så helst in igen. Det har jag tolkat som att han är lite trött och mör och så har vi gått in, och sedan tar jag den rejälare promenaden ensam då. och de snabba stavrundorna då jag vill gå allt vad jag pallar, får han inte vara med heller än.
Lappis, ÅH vad fruktansvärt jobbigt att ha sin pappa så långt bort i den här situationen! *kramar om rejält*
Någon gris har jag alltså sluppit träffa än, men däremot har jag sedan jag flyttade till småland , stiftat nära bekantskap med ett helt annat och totalt övervidrigt djur. Ett kryp som helt klart lägger sig lika med fästingar i tabellen över äcklighet.
Tänk er ett kryp som som till sin natur kan liknas vid en blandning mellan kakerlacka, fästing, fluga och broms.
Den är nämligen snabb som bara fan och springer med små kloförsedda ben på ens hud. Letar sig gärna in i håret och andra pälsförsedda vrår, med förfärande snabbhet. Den är platt och därför fullständigt omöjlig att borsta av sig eller slå ihjäl. De där kloförsedda benen hjälper den även i det avseendet. Den bits lika hårt som en broms-minst, men biter sig fast som en fästing för att suga blod. Den har vingar som en fluga-men släpper dem när den väl bitit sig fast på sitt värddjur. Den är brungenomskinlig och se ut som en halv fluga först, sedan mer som en fästing. Den kommer ofelbart och glupskt jagandes så fort man blivit lite sådär lagom fuktigt svettig på armarna eller är korkad nog att stanna för att plocka svampar. Den annonserar sin närvaro med ett dovt surrande-men man ser den inte-man bara känner att det kryper på en. Det kan behövas en luskam för att få ut dem ur håret om de väl trasslat sig fast. Man kan bara döda dem genom att krossa dem mellan naglarna. Den följer efter en medan man går och ger sig inte.
Förr fanns den visst inte i svensk fauna, men nu "börjar den bli vanlig". Jag hade aldrig sett en sådan förut, men nu-nu är de överallt!
Detta kryp heter Älgfluga eller Älglus, ibland kallas den Hjortlus, eftersom det är djur som älg, hjort och även kor och hästar som har den. De är som mest aktiva och flest i antal i agusti till oktober. Dvs precis den tid jag annars gärna är ute och går, jag som inte kklarar sommarvärme så bra. Och som vill plocka svam. Jag hatar dem! Och det finns inga medel att spraya sig med som hjälper. Mygg framstår som ett gulligt husdjur i jämförelse och jag har numera börjat gå i långärmat, trots att det är alldeles för varmt när man får upp ångan.
Detta är plågoriset:http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84lgfluga
Förlovad flicka, jag tror de finns lite varstans. Läste om norrländska jägare som diskuterade hur man kan bkämpa dem. De tyckte visst att vi kunde återinföra DDT, så de verkar inte gilla dem mer än jag gör.
Liten, ja HU! *känner hur det kryper överallt bara jag tänker på dem*
När det gäller benhinnor, måste jag bara vifta med MBT-flaggan. Jag har haft SÅ ont under åren-även efter bara vanliga korta promenader, och mitt förra viktprojket stupade till viss del på att jag fick så ont att jag stod ute i skogen och nästan grät och undrade hur jag skulle ta mig hem. Detta trots bra walkingskor.
När jag vågade invetera i mina MBToch bytte ut de andra skorna, försvan det problemet. Jag har inte en enda gång känt av benhinnorna när jag gått i dem! Borta! Magiskt!
Ja, schysst mankhöjd...
Faktum är att det kunde blivit riktigt farligt, för jag kom springande på en väg, och precis bredvid gick en sugga med sina kultingar. Inte kul om man kommer emellan där. 
Som tur var hörde jag grymtandet, så att jag fattade vad det var, för när jag såg den på lite håll trodde jag att det var en ponny! 
VA!?! Mig biter de som f-n. Fast det är klart, de är ju lättare att blanda ihop mig med en ko än dig-jag har också fyra magar. 
Haha! Den konstiga(ste) är nog jag. För jag inte bara läser-utan skriver till råga på allt i de där andra trådarna ibland. 
Nu ska jag kamma min hund. Om det tycker han not so much. Men lång, lång och vit tussig päls fordrar detta, alldeles oavsett vad hunden själv anser.
Idag hittade jag förresten en bit skog där marken var som i en saga. Helt mjuk, mycket grön och mycket mjuk mossa, så gott som utan ris och krafs. Rumpnissarna hade kunnat spela rugby där, utan att vare sig snubbla eller slå sig. Således kunde även min kortbenta hund springa där. Han brukar annars få finna sig i att hålla till på stigen, för han tar sig helt enkelt inte fram i någon vidare utsträckning över stock och sten. Han såg väldigt förnöjd ut där han traskade fram bland den rödgula trumpetsvampen. Men, mossfuktad och sedan självtorkad hund måste alltså kammas. Så see ya!
