Dagisproblematiken: vi tittade för Livias del på tre stycken. För mig är det magkänslan som gäller - men jag har ju lite vana från Storsonens dagisperiod och så har jag jobbat på dagis en period och min mamma jobbade länge på dagis (och tog med sig jobbet hem s a s). Magkänslan måste vara rätt och det var den som gjorde att vi valde det dagis som ligger längst bort från hemmet ... Gården är stor - ovanligt stor och lättillgänglig för att vara i innerstan och personalen verkade "välmående". Personalen man träffar på visningen ska man ju egentligen inte lägga så stor vikt vid på individnivå, vid valet för det händer ju hela tiden att de får barn, börjar plugga elelr byter jobb men om man har tur oatt träffa föreståndaren så kan man få sig en bild av verksamheten.
Svårt att beskriva en magkänsla ... men det dagis som egentligen låg närmast oss - nere vid Stureplan, låg vägg ivägg med ett dagcenter för psykiskt sjuka, dessutom var dagispersonalen "väldigt rutinerad, hade jobbat där i 25 år". Det kan ju låta bra för många men för mig lät det som om de kanske kunde tänkas vara lite trötta och inkörda i gamla rutiner. Dessutom hade de bara blandade åldersgrupper. JAg gillar uppdelningen småbarnsgrupper och storbarnsgrupper. Det är viss skillnad på en 1-åring och en 5-åring, i ... allt. Det blir en bättre trygghetsskapande "laganda" i en mindre och homogen grupp, tycker jag. De träffar ju ändå varann över åldersgrupperan ute på gården. Vi är superdupernöjda med vårt dagis och har ju även lockat dit andra. Och då får det ta en kvart istället för fem minuter att gå dit - och åt helt fel håll dessutom.
Har mest musiken till Barbie - och de tre musketörerna ringandes i huvudet. Fast Hektor har nu bytt favorit - nu är det Barbie - en sjöjungfrusaga som gäller. Var ska detta sluta.
Kan man vaccinera dem alltså?
Är hon inte bättre på onsdag blir det husläkaren igen.