Välkomna till Tivoli Empatia!

Lappis!
Jag fattar inte riktigt det här med kösystemet tror jag.
Skulle det vara ca 21/2 års kötid EFTER ni skickat in ansökan.. Och detta kan n inte göra förrän förhoppningsvis nästa år??? 

Vill även säga GRATTIS till Snaily! Skönt att ni är hemma nu!

Lappis,
men OJ vad konstigt att kötiden hela tiden förändras. jag fattar inte?! Hur kan andra "hoppa in i kön" sådär bara? Antingen STÅR man väl i kö eller inte?? Eller är jag helt urbota korkad? 

Mugglan,
BRA tycker jag!
Sedan undrar jag. Vet era vänner om hur svårt det var för er?
Att ni liksom inte bara "glidit frma och spottat ut ungar åt höger och vänster"....? 
Ibland kan det vara lättare att prata om sina egna problem med folk som varit i liknande sits och förstår bättre. Som inte sitter där med glöggmuggen i handen och säger "Men bara du slappnar aaaaaaav lilla vännen!!!" 
Jag har vänner här som det visade sig att de försökt länge. Hon hde 3 mf bakom sig dessutom. Av ngn anledning så kom det upp att prata om barn och jag som är öppen med att vi fick hjälp med detta sa naturligtvis det. Hon berättade då om deras problem. och hon sa att få kände till det men att hon tyckte detkändes helt naturligt och skönt att prata med mig nu när hon visste att vi gått igenom en liknande resa. Nu väntar de faktiskt barn och hon är i 5:e månaden!

Sedan har vi ett par vänner här som vi också funderat om de int ekan få barn. De är ngt äldre än mig så de näramr sig 4o, de är enormt barnkära (jag menar verkligen verkligen barnkära!) och har nu en stor lägenhet på manhattan som de köpte för ett par år sedan. Men inga barn. Men i deras fall kom frågan faktiskt upp i somras och det visade sig att de trots att de älskar barn så mycket fortfarande inte alls är så säkra på om de vill ha egna.  Men de var också medvetna om att det KAN vara försent snart. Men de sa att de inte kände ngn direkt längtan efter egna barn ändå. Så även om man kan tycka att de yttre faktorerna visar på "ofrivillig barnlöshet" så behöver det ju inte alltid vara så. Men visst, om du hört om mf för dina vänner så visar det ju att de försökt.

Pedfili är sååå hemskt!!!!!
Hoppas verkligen att det inte är så.
En av de saker som dessutom följer i kölvattnen när det gäller pedofili är att skräcken för detta kan slå väldigt hårt det med. Här i USA är det väldigt stor skrääck för just pedofiler. Det gör ju att många män faktiskt aktivt att inte umgås alltför nära med barn. Jag vet även män i Sverige som velat bli förskolärare men undvikit detta p g a att de är rädda att bli stämplade som pedofiler. Så synd för männen behövs ju verkligen i skolverksamheten för barn i lägre åldrar!
Sedan sker ju de flesta sexuella övergrepp mot barn faktiskt inom "familjen" fortfarande. Tyvärr.  Ändå är det externa pedofiler som får mest massmedial uppmärksamhet vilket kan skrämma iväg män. Tråkigt

PB,
jag tror som du att vi alla lite till mans har sådana där "problem" som det gör ont när folk taktlöst petar i. Men för den skull måste man som du säger, inse att folk omrking än är uppslukade av sina egna liv och inte kan stanna upp helt endast p g a hänsyn till andra. MEN om man står varandra hyfsat nära och anser sig vara  vänner eller åtminstone ha en lite mer nära relation än bara "mingel" på en fest där man iten känner fler än värdparet. DÅ bör man kanske fundera lite mer över vad eller speciellt HUR man säger saker.

Detta med jobb är ngt jag verkligen funderat mycket på. Jag har också varit arbetslös även om det var endast ett drygt halvår innan vi flyttade hit men det var ändå jobbigt med tanke på att det mer eller mindre alltid pratas jobb! I Sverige jobbar dessutom nästan alla (som ej är arbetslösa eller pluggar) så det är liksom inga andra som inte har ett jobb. Här i USa finns ju flera framförallt mammor som är hemma, men det finns ju itne i Sverige. Så det är mycket i det sociala umgänget som kretsar kring just jobbet.
 

Å jag har kollat in Yngla i galleriet! VILKEN LITEN SÖTING!!!!

Och Love Actually är en av mina favvo-feel-good-movies!  

Lappis,
tack för att du försöker reda ut begreppen i de där komplicerade adoptionsköerna åt mig. Tror jag förstår lite bättre men udnrar fortfarande HUR FOLK BARA KAN HOPPA IN????? 

Smint,
vad fruktansvärt med förskolan!!! Hu!
Hur har ni föräldrar pratat om detta sinsemellan?
Hur kom det liksom fram? har og missat det om du ev har skrivit om det längre bak för jag snabbscrollar ofta för att över huvudtaget kunna hänga med här alls...