Inlägg från: sweetstreet |Visa alla inlägg
  • sweetstreet

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    BrudSommar2006 skrev 2010-12-29 17:00:21 följande:
    Vad det gäller mitt 40-årsfirande så vet jag inte vad jag skulle vilja göra. Jag är ingen festprisse som är uppe sent på kvällarna och partajar, jag är kvällstrött så in i vassen och går in i stora trött-väggen vid tio-elva på kvällen, även om jag skulle ha barnvakt dagen därpå. Jag skulle ju gärna vilja göra något med alla vänner för det gör man ju aldrig annars men vad, det är frågan. Sedan får det inte vara alltför dyrt heller känner jag, nu när vi vänt på slantarna nu när vi har Astrid hemma och så många månader hinner vi ju inte jobba igen båda två att man hinner spara ihop några större summor, plus att jag förmodligen ska gå ner på deltid. Sedan lockar ju en helg borta också men jag vet inte.
    BS,
    haha jag KUNDE inte hålla mig borta mer!!

    jaja ska BARA svara på det här först...

    Du kansk kan ordna ngn form av brunch hemma hos er? Det fungerar ju bra med tanke på barn och med tanke på att du inte är ngn kvällsperson!
    En mer festlig brunch med god plockmat och lite bubbel. Mer behövs väl inte egentligen? Ni bor väl i hus så ni har plats? När fyller du år? Snart eller är det när vädret blir mer lämpligt att ev vara i trädgården för då kan ni ju ha det som en plan.

    Jag gillar sådana där brunchtillställningar. Det är ofta lite enklare på ngt vis och kan vara så skönt avslappnat och man hinner ibland prata mer med folk då än vid kvällsfester eftersom man då ibland har ängre middagar eller så vilket gör att man mnglar mindre.

    Bara en idé....

    nu SKA jag jobba!  
  • sweetstreet
    Klockarbol skrev 2010-12-29 22:04:43 följande:

    En av de egenskaper hos den här tråden som jag aldrig upphör att förvånas över är kombinationen av emati och vetgirighet - ett genuint intresse av att försöka förstå (så långt det nu är möjligt).

    Visst har jag reagerat negativt i någon sekund på en del av de råd, tips och förslag som ges i tråden till någon. MEN, här ligger betoningen på just "i någon sekund".  Det är, för mig, samma slags mekanism som gör att det kan spänna i brösten åratal efter att man själv slutat amma när man hör bebisar som skriker på ett visst sätt. 

    Som Oms skriver - kroppen minns.

    Min kropp och själ minns mycket tydligt alla gånger då någon har förminskat min sorg eller mitt mående genom att leverera klämkäcka uppmaningar. Allt från att jag "ska rycka upp mig" när jag står i djup depression och knappt kan andas till att "det syns inte att du har ont" när jag hade voltat med bilen och slagit sönder min axel...

    Och det är de minnena jag reagerar med. Betingade reflexer styrda av min ryggsäck.

    Den stora och ovana skillnaden för mig här i tråden är att det finns en tanke och ett känslomässigt stöd i de råd, tips och förmaningar som ges här.

    Självklart finns risken att kläcka ur sig nåt som blir mindre bra - text utan ögonkontakt och mimik kan bli trubbigt ibland.

    Men genom allt finns en klart lysande tråd. (oavsiktligt vitsig men inte desto mindre kul)
    Jag har inget ord för den lysande tråden men för mig är den skillnaden mellan kämslan av att bli trampad på tårna/sårad och en känsla av genuin omtanke.

    En mycket viktig och stor skillnad.

    Tack.


    Säkert en av de grundläggande orsaker som gjort att tråden levt såhär länge! Visst har vi olika åskiter, haft meningskiljaktigheter och man kan känna sig sårad eller missförstådd emellanåt. ibland för att man helt enkelt inte förstår varandra (vilket är natruligt eftersom vi ÄR olika personligheter) ibland för att vi är överkänsliga (av olika skäl) men i GRUND O BOTTEN VET vi ändå att vi alla här verkligen VILL varandras bästa och HJÄLPA och STÖTTA. Och jag tror verkligen att DET lyser igenom!!!
    Så känner iallafall jag!
    Här kan man visa mycket av sin itne så vackra baksida om man säger så, och ändå bli accepterad och t o m "älskad". Oj! Lät kasnke pretto men ni förstår nog.
    Jag ÄLSKAR tråden för detta!
    OCH för att det blandas med vardagsfrågor, toktrams, lite snusk (VÄLDIGT LIIITE på senare tid va???) och annat matnyttigt. En perfekt blandning!

    GOTT NYTT ÅR

    Jag jobbar ett par timmar sent ikväll och måste in imorgon också för den här jädrans artikeln!!!
    Om ni funderar ngt över hur de celler som bildar moderkakan bildas kan jag svara rätt bra nu hahaha! Iallafall såpass mycket som "litteraturen vet"...
    Ska försöka få klart detta "stycket" ikväll. Så att det går framåt. Kanske kan ta nästa steg imorgon då med de celler som ska bilda yolk sac (vad fasen heter det på svenska?!??).

    Puss och Kram till er alla!!!!
  • sweetstreet

    Hej på andra sidan Nyår!!!


    Men Vickan
    det låter ju HEMSKT med din kusin och deras barn!!!! Sådant gör en skräckslagen och sorgsen och lycklig på en och samma gång. Ja du insr ju själv vilka adjektiv som är orsakade av vad antar jag....
    Hoppas så att det ändå ska lösa sig. Är det leukemi eller ngt sådant? Det är väl vanligaste cancerformen hos så små barn? Eller hjärntumörer.

    PB,
    vad är de med Elise???? Eller är det hemligt? Är det ngn kromosmal grej eller annat?
    Om de inte vill att det ska skrivas i tråden så behöver du inte berätta. Jag blev bara orolig.
    Skönt också att du har en tid emd din psyktant tycker jag!
    Och hoppas nu att detta året kommer utvecklas till ett riktigt bra år för dig!!

     

  • sweetstreet

    Porchez,
    även jag blev väldigt glad av att höra att du fick en fin nyårsafton!!! DET är du verkligen värd!!

    September,
    jobbigt med sjuka. Sjäv har jag åkt på ytterligare en förkylning. hade ju en riktgt jobbig dag i måndags med feber etc... Nu är det mer vanligt halsont och snuva. Samtidigt med både maken och dottern... Jaja, det är som det är. Sitter på jobbet igen också för att skriva. Går okej men långsamt. Fast man får vara glad att det går framåt överhuvudtaget trots att det inte går så fort... haha!
    Krya på dig! 

  • sweetstreet

    Kängu,
    lät bra med hotellnyår!

    Och alla ni som var på Skåneträff vad MYSIGT det lät!!!!!
    Önskar jag kunnat få vara med på ett hörn...!

    Mugglan,
    oj vad gott ni åt! Och vad roligt att Moa är ett sådant A.barn vad gäller sova!
    Sjlva insåg vi att vår lilla tjej är rätt ok på den fronten när vi pratade med våra andra vänner igår ang läggning. haha! Jag tycker ofta det tar alldeles för lång tid att natta hennem, men jämförelsevis var hon riktigt bra ju! hahaha! Hon ligger åtminstone kvar i sängen! De andra ungarna verkade ofta springa upp och runt för att de inte vill sova hahahaha!  
    men att få vår dotter att somna på ngn minut går inte. om hon inte är jetlaggad eller helt slutkörd. Har insett att hon helt kalrt är en sådan personlighet som det tar et tag för att vava ner innan hon kan somna. Som de flesta vuxna kanske?? Läste ngnstans om att det ofta är så med vissa barn när de är inne i perioder då de fantiserar mycekt, vlket hon gör heeeela tiden nu. De har huvudet fullt med tankar på massor med saker och det kan då ta lite tid för dem att varva ner och somna. Tror det stämmer på vår lilla tjej. Själv är jag en sådan som ofast kan somna på 5 minuter. men maken kan ligga och vänta i minst 30-45 minuter innan han somnar så det där är väl olika.

  • sweetstreet

    Oupise,
    tycker det låter bra att du kommit fram til ett beslut. Visst förstår jag att det kan kännas trist på ett sätt, men ofast mår man bättre när man väl insett hur det är och man accepterat läget. Då kan man lämna det bakom sig och fokusera på nuet. Sedan ta itu med det igen senare om man vill.
    Bra tycker jag!
    Låter som en skön jul- och nyår. Lugn. Det är väl vad du behöver just nu?

     

  • sweetstreet

    Nä nu måste jag jobba vidare.
    God fortsättning alla!  

  • sweetstreet
    passionsblomman skrev 2011-01-02 02:06:53 följande:
    Sweet, den här tråden ("granntråden" som jag kallar den)

     www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3863845-185...
    och inlägg #1848 berättar Heloise om syndromet.

    Inte alls hemligt, men bättre att läsa hennes egna förklaring, så jag inte rör till det i onödan. (Det är för övrigt rätt kul att se hur våra trådar har någon slags samexstens, där många läser i båda. Och många bryr sig över trådgränsen så att säga.)

    Jag visste inte ens att något sådant syndrom existerade, men det är ju bara uppenbart att ju längre man lever, desto mer klart för sig hur väldigt mycket det finns som kan hända på vägen mellan befruktning och födsel. för att inte tala om resten av livet.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    Oj!
    Jag läste nu i andra tråden. tack PB för länken!
    Jo jag känner till Prader Willi. men det beror säkert på att mitt förra labb syssladeom olika kromosomskador och därmed fick man höra talas om en mängd olika syndrom. Och ja tyvärr kan Prader Willi vara väldigt jobbigt. Jag hoppas verkligen att föräldrarna kan få allt tänkbart stöd. Både från omgivningen (familj vänner etc) men även från samhället i form av extra resusrpersoner etc. Ibland måste man kämpa HÅRT för detta men de ska inte ge upp. Ett par av mina allra närmaste vänner har barn med olika sk handikapp varav ett är Doms syndrom och ett är ett fel på diafragman vars genetiska ursprung man inte känner till. I båda familjernas fall har livet självklart ändrats drastiskt. Men de är båda otroliga måte jag säga! Men jag har fått höra många turer med respektive kommun ang detta med extra hjälp etc etc etc. Det är inte lätt. En av makens dstudiekompisar har även de ett bar med ett kromosomfel Di Georges syndrom eller Catch 22 som är en deletion på kromosom 22. Det var exakt denna kromosomskada som majoriteten i mitt gamla labb forskade om. Själv studerade jag då ett annat syndrom som var mycket allvarligare. En deletion på kromosom 1 vilket kan resultera i mycket gravt skadade barn eftersom de flesta får olika neurologiska skador. Även denna var en mycket ovanlig form av  kromosomal skada. 

    Jag har även vänner vars ena barn har diagnositerats med ADHD och självklart är det även för den familjen ett nytt liv som måste utvecklas.

    Jag kan inte annat än hoppas innerligt att din vän i andra tråden verkligen kan få det stöd de behöver för att gå vidare och göra sitt och Eloises liv så bra som det bara går! För det går!!!
  • sweetstreet

    Kollar efter Mugglan

    Men inget så jag går och lägger mig....
     

  • sweetstreet

    Å Mugglan!
    jag har läst ikapp nu och sett ditt inlägg här. Jag har inga ord!!! Bara tårar....
    Inser att du nu redan säkert är på väg till Stockholm och inte läser här men vill ändå önska dig Lycka till och ja, allt gott i världen till dig din make och era småttingar i magen!!!!
    Kraaam!!
     

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!