Inlägg från: sweetstreet |Visa alla inlägg
  • sweetstreet

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    Tinga skrev 2011-01-11 21:49:01 följande:
    Imorse var jag och hälsade på min mormor tillsammans med min bror. Det var jätteskönt att gå dit båda två tillsammans, och vi grät och tröstade varandra omvartannat, samtidigt som vi pratade om och med mormor. Hon sov väldigt gott och lugnt när vi var där, och sköterskan sade att hon hade haft en lugn natt. Vi satt där i ungefär en timme och det kändes skönt, samtidigt som det var jobbigt.

    Tidigt ikväll fick jag ett sms från mamma där hon skrev att de var på väg in till sjukhuset för att de ringt och sagt att mormor blivit sämre. Mamma ringde för en timme sen, och berättade att mormor gått bort. Hon hade inte varit vaken på hela dagen och dog lugnt och rofyllt i sömnen. Mamma och morfar hann inte dit, men de var där igårkväll och mamma var där vid lunchtid idag också.

    Det känns förstås sorgligt just nu, när hon precis dött, men egentligen var det det bästa. Hon var 86 år, så hon var ju gammal, hade svår KOL, lunginflammation, fick ett par hjärninfarkter de senaste dagarna och hade aldrig kunnat flytta tillbaka till sin och morfars servicelägenhet igen. Jag är tacksam för att hon slapp bli ett kolli på långvården; nu levde hon ett bra liv ända in i det sista och hon och morfar fick bo tillsammans hela tiden.

    Ursäkta min utläggning, men det var skönt att skriva av sig lite.
    Å Tinga, 
    vad fint att du och din bror ändå hann in och hälsade på din mormor innan det var försent. Det måste kännas bra nu trots sorgen!
    Jag hoppas ni kan stötta varandra nu i den här sorgen!
    KRAM! 
  • sweetstreet
    Ore skrev 2011-01-11 22:50:22 följande:
    Är tydligen bedrövligt bra på att hitta "back"-knappen så att hela inlägget försvinner, när jag skriver på min bärbara dator...

    Blir en natt av rejäl tumhållning, förstår jag. De vitnar redan, så de lär vara snyggt blå imorgon.

    Porchez: Du har fått bra råd, hoppas allt löser sig bra med killen i fråga!

    Sweet: GRATTIS till jobbframgångar och beröm! Härligt! Känner för övrigt igen mig i att inte ha något behov av att vara mamma på heltid. Jag är fullt övertygad om att jag är en bättre mamma om jag får jobba också. Fast ganska ofta så känns det som att det är något man behöver ursäkta sig för, nästan. Som att det inte är ok att känna så, gentemot sitt barn. Trots att säkert minst 98% av alla män verkar känna så, och kunna agera därefter...?

    Liten: Låter som det var känslomässigt jobbigt att börja jobba igen för dig... Hoppas det känns bättre snart!

    Fossing: Hej hej! Du och jag verkar ha män som liknar varandra
    Ore,
    tack vad skönt att höra att man inte är ensam. för jo ibland kan man känna lite dåligt samvete över att man inte självmant skulle välja att tillbringa all sin tid med sitt barn. Man älskar ju sitt barn mer än livet självt men jag tror att det även för min del är så att jag är mycket bättre mamma när jag får göra andra saker också. Att kunna utvecklas på olika plan.
  • sweetstreet

    Glömde förresten kommentera Frullan tidigare på grund av att jag blev så involverad i Mugglan och de små. men vill självklart skicka kramar även till dig vännen! Helveten är helveten även om det såklart finns olika nivåer även där.
    Men här inne rymmer vi alla nivåer!  
    KRAM!! 

  • sweetstreet

    Jag tänker så mycket på Mugglan och familjen hennes nu! Ååå jag bara hoppas så in i jag vet inte vad att allt ska gå bra!!!!!!!!!

  • sweetstreet

    Ååååå läste just om Frullan!!!!
    NEEEJ jag blir så ledsen så ledsen! Börjar gråta. Så otroligt jobbigt.
    Och ja det där att berätta eller inte när man är gravid är en sak jag funderade på redan innan jag blev gravid. En av makens vänner fick MF vid deras första graviditet. "Tidigt". I vecka 8 tror jag.  Men de hade berättat för sina närmaste vänner på väldigt tidigt stadium, och först reagerade jag på att de gjorde det, men sedan insåg jag att jag nog skulle vilja göra detsamma. Just av anledningen att OM det skulle hända så skulle jag vilja ha folk att prata med. Som kan förstå varför jag är så ledsen. Utan att behöva dra hela historien från början....
    Så jag kom på att jag hellre ville att folk skulle veta så att man skulle kunna få tröst o stöd.

    Jag hoppas så att du kan få stöd från som vet.

    Kraam !  

  • sweetstreet
    Snorkfröken77 skrev 2011-01-13 19:18:48 följande:
    Hej hej,

    den "lilla" ångesten jag kände igår kväll eskalerade på ett oroväckande vis och i morse tvingade maken mig att kontakat spec mvc för att få ett UL då jag lyckats göra honom orolig också. Tog en chansning och ringde på ett nummer där man egentligen bara bokar om tider, lyckades få fram vad jag ville och bröt sedan ihop, den stackars sekreteraren sprang och hämtade en BM som jag fick prata med, fick hulkande ur mig hur jag kände och hon fick veta hela historien, hon sa att jag kan nästan lova dig att allt är ok men kom hit på en gång så gör vi ett UL så du blir lugn. Så jag kontaktade maken och sen åkte vi direkt. Väl där var det bara att gå rakt in, vi behövde inte ens sätta oss ner i väntrummet. Vi pratade lite mer och jag förklarade att jag inte känt ett smack och att jag gjort det med S vid den här tiden. Hon tittade och där var ett levande foster! Den hade växt och såg ut att må bra, låg på knä med benen i kors Gud vilken lättnad det var, så jag grät ännu mer, undrar hur många tårar jag kommer fälla den här graviditeten. Hon konstaterade även att moderkakan var i framvägg (!) det var därför jag inte känt något än, hon gisssade att jag skulle få vänta tre veckor till innan jag kände något. Hon kollade så noggrant hon kunde och berättade även att om de sett att fostret sett fint ut på KUB så var det extremt ovanligt att något hände mellan v 12 och 24. Nu vet man ju med facit i hand att även de ovanliga fallen inträffar så sånt lugnar mig inte längre. Hon tog även två kort som hon skrev ut åt oss och gav oss utan att ta betalt. Hon klappade om mig och sa att hoppades att jag kunde vara lugn till RUL nu. Sen gick vi ut och hon fixade en tid till det direkt. Tack gode gud för omtänksamma människor! Och Araben lever nu ska jag försöka vara lugn till RUL.
    Å Snorkis vad glad jag blir av att höra att
    1) allt var finemang med din lilla inneboende
    2) att vissa personer har hjärta och hjärna!!!!  Att ni fick komma på en gång och att ni behandlades på det vis ni gjorde är så skönt att få höra!!!

    Stor kram!  
  • sweetstreet

    Vad spännande Hattis!!!!!

    Hoppas hopas hoppas!!!!!!!!

  • sweetstreet

    Am
    jag måste ha missat vad du ska på för party som letar sådana snygga klänningar!!!
    Eller kasnke ör det bara din vanliga hemmastil!  

  • sweetstreet

    Har ngn hört från Mugglan? De har åkt hem idah väl??

  • sweetstreet

    Å Hattis!! GRATTIS!!!
    Vad glad jag blev när jag läste om plusset!!

    Mugglan,
    underbart att allt ser och känns bra nu även om det finns risk för framtida komplikationer. jag tror man får ta det lite i taget för annars blir man ju galen...?  
    Att du/ni har skuldkänslor för det andra paret kan jag i och för sig förstå även om jag tycker attt ni absolut inte borde ha det. men jag vet hur man fungerar och det är lätt att känna skuld över att saker gått bra för en själv när andra om man "delat öde med" får sorgliga nyheter. Hörde en överlevare från Estoniaolykcna som pratade om just detta för flera år sedan. Att det jobbigaste var att hon kände sig skyldig för att hon överlevt.  

    Telis,
    gumman! Efter att du klargjort det hela för mig tidigare så kunde även en så korkad person som jag förstå vad du menade!
    och där kan jag hålla med dig. Som jag skrev senare så skulle jag i en ideal värld jobba färre timmar i veckan jag med. Men tyvärr går inte det...

    PB,
    härligt med nya brillor!!!!!!!!


    Ang jämställdhestdiskussionen så har vi det hyfsat jämställt MEN jag kan nog bli mer irriterad över de där "småsakerna" som jag oftare gör än maken. Han "ser" de nog inte eller har högre toleransnivå än mig....  Men å andra sidan så fungerar det himla bra med det mesta så jag ska inte klaga. Och det ska tilläggas att han är den enda i hemmet som verkligen har koll på det tekniska. Datorer etc... När det krånglar med sådant kan han ibland få sitta uppe långt in på nätterna för att fixa....

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!