Välkomna till Tivoli Empatia!

Hihi! Tjohooo!

Liten - Då hoppas jag på en bättre natt inatt.

Åh, orutinerat av mig att inte ha koll på antalet inlägg.

Jag har förresten inte hört mer från Klockis. HUR går det för dig gumman? Är ni alla under samma tak? Har ni pratat något med varandra? Vad vet barnen? Jobbar du eller hur ser tillvaron ut? Jag tänker så på dig!

*vinkevink*

har varit på aw och störtar mot sängen!

KRAM!

Plötsligt gick mitt hjärta sönder.

Läs Heloises uppdatering i inlägg 6636 tror jag det var.

Fel av mig, #6639 är det.

Jag är här och smyger lite i kulisserna.

All min kärlek och omtanke till HeliPanz-familjen.

Speciellt bra är det inte.

Han har berättat för barnen. Med den lilla pratades det om att han har ljugit och varit elak. Den stora fick en mindre censurerad version men ändock censurerad.

Alla är fortfarande under samma tak. Men det handlar för stunden mest om att jag fortfarande ska ha svar på mina frågor. Är visserligen inte säker på att ens mina maror kan toppa verkligheten den här gången men jag är inte beredd att ta den risken.

Beskedet till barnen är att vi inte vet vad som kommer hända.

I går roade han sig dock med att ta sig friheten att för ett ögonblick häva sin ljuva stämma och skrika och gapa en stund (han var ju stressad och pressad och mådde dåligt av att inte veta hur det skulle bli... Jo tjena) vilket prompt skrämde vettet ur barnen.
30 sekunder senare stod han ute i snön.
Hade inte den yngsta bett honom komma in igen för att hon blev så rädd för att han skrek och han måste säga förlåt så hade han nog stått kvar i snön ännu.

Han är diabetiker och den lilla har sett 2 insulinkänningar som har skrämt henne våldsamt och då har det alltid ingått att be om ursäkt och förklara (finns väldigt bra böcker att använda) så jag har nu i efterhand funderat på om hon uppfattade det hela som något sådant.

Kontentan av det hela är att idag kom skolsyster hit med en ledsen unge som hade ont i huvudet. Hurra.
Den lilla och jag pratade en stund, pysslade en stund och i förbifarten säger den lilla att skolsyster sagt att hon var röd i halsen och nog höll på att bli förkyld.

Och mycket riktigt, kvällen har tillbringats i soffan med en unge som har 39,7 och är apsjuk.
När pappa kom hit efter jobbet och försökte prata med henne så svarar hon med att nu är hon så sjuk att hon inte har tid att vara ledsen just nu...

Lillgammal? Näää inte alls...

Han grinade en stund och skrev sedan ner en förhållningslista om hur man förväntas bete sig när man vistas här på nåder. Här höjs jvlr inte rösten ens när den halvdöva hunden ska ropas in.

Det är trots allt inte jag som har bönat och bett om en möjlighet.

Jag är inte fullt så här bitter hela tiden. Jag gråter ibland också. Fast jag kräks inte lika ofta.
Mest är jag trött inuti liksom. Och klarar fortfarande inte att formulera mina funderingar på något strukturerat sätt.

Nåvars, nu ska hundarna ut (finfin dygnsrytm dom har fått nu dåda...) sen ska jag väl försöka sova nåt lite så jag kan ta hand om liten och sjuk i morgon.

Man kanske skulle ta och gräva fram A.A. Milnes Nalle Puh och följa Blommans exempel med högläsning? (I morgon då alltså, inte nu) 

Klockarbol - tack för att du orkar komma in här och uppdatera oss. Vi tänker på dig och undrar ju så hur du mår och hur det går. Förstår att din känsla mer har gått över till apati ... vem orkar ta in så där mycket på en gång? För många känslor i omlopp. Bra att du försöker sova även om det är på knasiga timmar på dygnet och skit att den lilla har blivit sjuk. Skickar massor med kramar! Finns det någon i din närhet som du har berättat för, någon som kan stötta dig?

Usch vad hemskt det som händer med Heloise och Pantz i den andra tråden. Ytterligare en mardröm .

Och ute regnar det och är grått ... och min make ligger kvar i sängen. Bakis och trött efter att ha ramlat in 02.30 i natt och skyllt på min bror (han var ute med honom + en kompis).

Godmorgon! Sitter och väntar på att maken ska bli färdigt klippt! Lite meckigt att hans favorit-frisör har salong i Sthlm!