Piggelin1 skrev 2011-01-24 17:02:44 följande:
På tal om AW - en nära kollega berättade för ngt år sen att hon träffat några av AW's barn i ngt sammanhang som jag inte minns, däremot minns jag att hon tyckte att barnen var helt hopplösa/hemska/jobbiga, så just kollegan gav inget för AW's teorier
Hahaha! Lite kul!
Fast det säger ju kanske inget om just nattningen kanske? Eller vad de hoppläsa/hemska/jobbiga när de skulle sova???????
tack för grattis förresten!
Ang metoder i allmänhet tror jag man måste ta dem med en nypa salt.
Jag tror att varje barn är individuellt och det kan vara svårt att få en viss metod att fungera bara för att den fungerar på ngn annan. MEN det är värt att testa. Allt man kan prova är väl värt att försöka och sedan se vad som passar ens barn och en själv bäst.
Vi ahr jäääädrigt långa nattningar nu. Lite jobbigt tycker både jag och maken. Men ingen av oss klarar av att gå ifrån en gråtande dotter som jag VET skulle gå till dörren och banka på den gråtandes. Hon kan än så länge inte öppna dörrarna (bra med amerikanska runda dörrhandtag,....!
)
Vi vet de som gör precis så och de säger att efter ett par nätter så lär sig barnet att gå tillbaka till sängen och somna själv, men mitt hjärta blöder när jag hör det. varför ska jag förvägra mitt barn närhet? Nej det klarar jag inte. Så ofta ligger man där och somnar själv när man nattar hahahahaha!
Maken och jag tar dock varannan kväll så då vet man att varannan kväll kan man göra annat när den andre nattar, och varannan kväll är det heltidsnattning....
En av mina bästa vänner hälsade på för ett tag sedan och hon sa att hon mindes perioder när hennes barn (de är numera över 6 båda två) hade sådana där faser, men att hon numera faktiskt kunde sakna nattningarna. För nu är det mer så att de ber föräldrarna att gå för de ska sova.
Så det blir mest godnattsagor och sedan godnattkram och så är det klart. Praktiskt på flera vis, men som hon sa så kan man sakna det där nattgoset också.
