Välkomna till Tivoli Empatia!
Hon sätter konstant krokben för sig själv i livet, tycker jag. Och det i sig är ju hennes bekymmer, men jag har ju så oerhört svårt att då bara lyssna. Och när hon efterfrågar råd, "åååhhh, det är så jobbigt. Vad ska jag göra?". Hmm, du kunde ju skaffat en utbildning innan du skaffat barn. Sett till att ha ett stabilt förhållande innan du skaffade fler barn. Och tredje gången kunde du ju också sett till att skaffa ett boende som funkade för familjen innan den utökades? Visst, jag förstår att det är jättejobbigt att sitta i en uppsagd trea med fyra barn varav en spädis, och ett hus som inte verkar gå att flytta in i när lägenheten måste vara urflyttad... Men en sådan situation hade ju lätt kunnat undvikas om man väntat med barn tills man fått tag på ett hus. För syrran verkar det dock inte som att hon lärde sig något med sina två första barnafäder, utan det borde väl funka att bli med barn några månader in i ett nytt förhållande. Tredje gången gillt?
Nu började hon ju någon gång i höstas med ett väldigt ansvarsfullt resonemang emellanåt, litet "jaja, jag har ju valt att skaffa många barn och då är det så här". Förstod varför hon börjat säga så, när jag fick reda på att hon väntar tvillingar. BF 14 månader efter förra barnets födelsedatum. Därav behovet av vagn för tre småttingar...