Inlägg från: passionsblomman |Visa alla inlägg
  • passionsblomman

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    Nej, nu måste jag se till att lägga mig. Eller åtminstone hunden. Han ligger här på soffan bredvid och ser helt knäckt ut efter hans hemska mattes gräsliga behandling, med badande och hårfön, kam och allmänt krångel. Han orkar inte ens ställa sig på bakbenen för en levergodis.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Tack detsamma!

    Onsdag förresten? Jag förstår inte vad ni pratar om.Obestämd Jag har blivit så dagavill på senaste tiden. Jag tror jag glömt bort den veckodagen.

    Eller, vänta: är det inte då det är Sveriges Mästerkock på 4:anGlad Jo just det! jag visste väl att det var något bra med onsdagar. Skrattande


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Tinga, det går sisådär får jag väl konstatera. Det beror väl på flera saker.En del i det hela är att planen och uppllägget som gjordes först, ju baserade sig på den diagnos som fanns då. Nu har sköldkörteln uppenbart balalt ur och förutsättnngarna och behoven har ändrats-fast till vad det vi inte riktigt, eftersom den utredningen fortfarande pågår.

    När kroppen rusar så här, så blir det inte alls något lugn för övningarna med bollen och med hjärtklappningen allan så fixar man inte de där promenaderna heller, eftersom man i stort sett står och håller i sig i närmsta fasta föremål och försöker låta bli att få panik.
    Går ner i vikt gör jag, sakteliga, men glädjen med det förtas mycket för mig genom att jag vet att det förmodligen mycket beror på just sköldkörtelns felsignaler till kroppen. Det känns inte alls bra, inte minst efetersom det tydligen är vanligt att man tappar även i muskelmassa.

    Jag vet för lite än för att förhålla mig till alltihop. Just nu vill jag bara få alal provsvar och få bekräftat att det bara är ditten och inte det mer allvarliga datten och vad för mediciner jag då ska ta och i vilka doser. Eller huruvida jag ska strålbejhandlas eller kanske rentav opereras.
    Det jag försöker göra är att ändå jobba på lugna rutiner så gott det går och själva tanken om ATT äta, iallafall någonting, var 3-4 timme, och vara omsorgsfull med att gynna sömnen så mycket det går. Jag märker väl på sömnen att det är något knas, för jag får helt sjuka mardrömmar, hjärtat rusar rätt som det är även på natten osv.

    Idag har Truls och jag varit på den första "riktiga" promenaden i byn. Han är färdigvaccinerad nu och dessutom stor nog att faktiskt orka gå själv. Han var hur duktig som helst, och vi har hälsat på i sonens klass, vilket vi lovat att göra. Detvar fullt ös, ungarna älskade honom och han älskade dem. Nu sover han som en stock...

    Men kanske nu när han börjar palla lite mer, att det kan bli bättre med promenaderna.

    Jag lagar bra mat iallafall en gång om dagen och håller mig någorlunda till att det ska vara mycket grönsaker och mindre av resten.
    Råsaftscenrifugen är med men inte alla dagarna i veckan.
    Jag väger nästan 9 kilo mindre än jag gjorde på min födelsedag i januari, så det är lättare att knyta skorna i varje fall. Och jag hoppas det beror något på mina bättre matvanor och inte helt på att man kan få cancer i sköldkörteln. Obestämd
    (Det är inte så att jag går här och tänker "cancercancercancer" och målar Demon på väggen, men det hade varit skönt att veta att det "bara är en inflammation-ät det här så går det över på ett par månader". Min sambo däremot, är skitorolig. Och när han blir orolig blir han rätt ilsken av sig, av ren stress. Så jag håller oss så lugna jag kan

    Vattengympan har det blivit uselt med, eftersom jag missade en gån då jag var på röntgen, en gång pga annat läkarbesök,och två gånger nu när jag blev sjuk.
    helt enkelt så märker man snart att planer är ju bra, men sedan händer det ju jämt en massa annat, som sätter det hela ur spel. Och då har jag svårt att få ihop det hela.
    Det fortsätter att spreta kan man sammanfatta det. Men viktigast-och svårast- är att jag håller mig någorlunda lugn och inser att jag faktiskt är tvungen att vänta på svar och sedan får vi se. Och gympan pågår ju, så jag får hoppas att jag kan gå nästa måndag, och nästa...

    Jag som brukar planera saker i rätt många steg, blir galet stressad av att inte ha bra förutsättningar för att göra just det. men det är kanske en livsläxa det med.

    Ja, nu bev det ju aslångt i vanlig ordning. Men den som vill läsa läser. Scrolla finns ju som funktion.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Tinga, de utreder nog hela killivitten allteftersom. Om de misstänker cancer så tror jag inte jag får veta det i första taget. Nu initialt är det "vi ska se ifall det är inflammation eller en egentlig överproduktion" som är det uttalade. Jag vet bara så mycket att det kan vara en lååång radda olika grejor och det påverkar kroppen på olika vis.
    Och hur mycket man påverkas, vad som egentligen händer och hur det ska behandlas ser väldigt olika ut.
    Jag hoppades på brev idag, men det fanns inget.

    Ore, jo, men det beror på VAD som är fel. Vid överproduktion rusar kroppen och bland annat hela ämnesomsättningen. Det leder till viktnedgång, håravfall, ökad tarmfunktion, ångest och hjärtklappning bland annat. Eftersom man inte kan sova, så blir trötthet och därmed ofta nedstämdhet också en följd, trots att kroppen kör på övervarv. Man bli mer lättretlig och ilsknare än vanligt också. så saker som annars skulle mest höja ett ögonbryn, får en att gå i taket.

    Vid underproduktion är det trötthet, nedstämdhet, orkeslöshet, viktuppgång etc.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    Men shit snartis! Gud vad jobbigt det är när man inte kan känna förtroende för dem man möter i vården!
    När jag var på röntgen i Kalmar, förklarade den sköterskan att en inflammation i sköldkörteln brukar ge symtom på både över-och underproduktion. Och det kan dessutom växla hit och dit.  Är det ren under-el överproduktion så ser det enhetligt ut på provsvaren så att säga. Sa hon.
    Det är visst bla så man man konstaterar just inflammation kontra andra fel.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    FruCicci skrev 2011-04-06 16:45:01 följande:
    ja för fan, det måste jag fixa! han kommer ju dö på kuppen
    Vart hittar jag det? Det finns väl bara i porrshopper, ha ha ha....


    Det ligger ju en butik uppe backen långt upp på Drottninggatan som heter något med extrema kläder-och de har ganska så extrema exempel i skylten också, såg jag senast i fredags. Där kanske de har?
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    porchez skrev 2011-04-06 18:57:35 följande:
    PB - min jobbarkompis har också problem med sköldkörteln, hennes över producerar, häromdagen åkte hon hem från jobbet för hon ville bara skrika åt oss alla att vi skulle hålla käften! Och när hon kom hem hade hennes man köpt en skylt till henne där det stod "devil inside" hon har varit en bitch längre, men nu har vi alla förklaringen varför.  Men jag har inte riktigt hängt med, har man alltså inte kommit fram till vad det är för fel på din? men hur kom de fram till Att det är nåt som inte är som det ska???
    Jo, man har-efter blodprover-upptäckt att värdena ligger för högt. man har också insett att de fortsatt stiga och att man inte fått så stor effekt av den insatta medicinen. Alltså går man vidare och jag har nu varit på en scintografi, vilket är en röntgenunderdökning, så man ska se hur körteln de facto ser ut. Det ger vidare ledtrådar.
    Men eftersom det inte bara finns överproduktion och underproduktion, utan att tex överproduktion i sig kan visa på en hel massa andra olika sjukdomar, varav giftstruma är en, cancer en annan osv, så lär de väl hålla på och reda i detta ett tag, verkar det som. jag har alltså fortfarande inte fått svaren från röntgen.
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman
    fru AM skrev 2011-04-10 16:22:15 följande:
    Hejhej! Vilket härligt väder vi haft idag! Hela parken och parkleken full av barn och föräldrar och jag & Hektor gick dit efter vårt shoppingrace (somriga tröjor till H) för att möta upp Liva och maken som stämt träff med några kompisar där. Så lekte vi tillsammans någn timme. Och plötsligt var Livia bara borta! Vi letade i de olika lekparksområden a och började finkamma hela parken - med paniken stigande och skräcktankar på äckliga pedofiler och hemska trafikolyckor svischade genom huvudet ... Efter ett tag ringde Storsonen och frågade mycket strängt om Livia verkligen fick gå hem själv ...! Då hade hon gått genom hela parken över den rätt hårt trafikerade gatan, lyckats öppna porten, åkt hiss och ringt på hemma ... Vi är helt darriga fortfarande jag och maken.
    Åh men herrejävlars vilken rå-ångest! Shit shit shit!
    Tack och lov att det gick bra! Gud, jag blir alldeles darrig själv bara av att läsa. (och slängs omedelbart rakt in i den exakta känslan av hur det där verkligen fyller en till bristningssgränsen
     INGET slår den paniken)
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • passionsblomman

    EA, NEJ! Nej nej nej nej nej!



    Jag går inte MED på sådana besked!

    Är det säkert eller bara kanske? FY vad ledsen jag blev nu!!!

    (skitjävla småfjantar till blåsmileys som inte räcker en mikroel av vägen ens )


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!