(min man skulle aldrig handla på Dressman han heller förresten...)
Snartis: vilket MVC! 
Men om du blir remitterad till spec-MVC så löser det sig ju. Iaf här i Gbg är spec-MVC väldigt bra tycker jag, de håller noggrann koll och känns mer erfarna (antar att inte vem som helst får anställning där?).
Oj här var det muggelspam...
EA: hur mår du?
Snaily: grattis till husköp!
Oupsie: grattis till lgh-försäljning! Ska läsa din berättelse snart...
Tinga: jag tänkte jättemycket på det, from v20 och framåt. Och i ditt fall tror jag det kändes svårare än vad det hade gjort för mig, om jag råkat ut för det, för jag var mer förberedd. Du var ju helt oförberedd på att detta skulle kunna hända, medan jag mer el mindre har förväntat mig att föda för tidigt och har kunnat - delvis - bearbeta det.
Adas huvud trycker mot vänstra sidan av mitt bäcken och små fötter sparkar mot revbenen 
*kärlek* (ingen idé att göra hjärtan, det blir aldrig några när jag gör)
Idag tvättar jag lite nya bebiskläder som jag inte kunde låta bli att köpa, trots att vi nog eg har tillräckligt. Men hormonerna tvingade mig Har haft en gravid jobbarkompis på lunchbesök. I övrigt är tanken att skriva ett förlossningsbrev. I övrigt ska jag inte göra många knop.
Ställde min lunchtallrik i diskmaskinen, flyttade tvätten från tvättmaskinen till torktumlaren och skulle precis gå och sätta mig i soffan när magen blev stenhård och kändes sådär obehaglig. Jag kan verkligen inte göra nästan ngt alls numera!
Jag hade förresten ett långt samtal om förlossningen med min BM i tisdags. Jag bekände för henne att jag känner lite obehag för ett ev snitt och vi pratade igenom det, så nu känns det bättre. Vi gick även igenom min förra journal som hon kunde öppna på datorn. För mig gick det ju fort fram till 7 cm (var öppen 6-7cm när vi kom in till förlossningen), sedan stod det still och stampade på 7 cm i 2h och ingenting hände trots intensiva värkar. Sedan kom det igång igen och 7-10cm gick återigen ganska fort (2h). Jag blev erbjuden epidural någonstans i mitten (det trodde man väl aldrig att man skulle blir ERBJUDEN, vissa verkar ju behöva kämpa för det) men tackade nej, och någonstans har jag alltid undrat om jag gjorde rätt. Jag tackade nej eftersom jag visste att en nackdel med EDA är att det kan slöa ner värkarbetet. Men i efterhand har jag tänkt att jag kanske hade fått vila från värkarna och kanske även slappna av bättre. Jag har tänkt att det kanske stod still i några timmar för att jag inte lyckades slappna av tillräckligt.
Min BM tyckte dock att det såg helt normalt ut att livmodern tagit en paus (dvs "paus" var det ju inte då värkarna fortsatte, men den orkade inte öppna sig mer) där vid 7cm. Den blev helt enkelt trött av att det gått så snabbt innan. Och sedan såg hon att de satt värkstimulerande dropp och då kom det igång igen men hon ifrågasatte om det verkligen var pga det värkstimulerande eftersom det tydligen var ganska låg dos. Hon menade att förloppet såg helt normalt ut och att det eg gått ganska fort det hela, så hon trodde inte att en EDA hade hjälpt mig. Kändes väldigt bra att höra eftersom jag gick på min magkänsla då men i efterhand funderat på om jag valde fel.
Nu kan jag väl hoppas på att öppningsskedet går ännu lite fortare nästa gång. Krystskedet hade jag ju aldrig problem med; det kommer jag ihåg som att det gjorde mindre ont än de sista centimetrarna, och jag krystade bara ett tiotal gånger.
Jaja, varför skriver jag det här eg. Helt ointressant... 
Blaj blaj... Men tankarna snurrar ju runt det nu. Jag övar lite profylax då och då och den känns som att den sitter nu. Man gör vad man kan för att förbereda sig...
Tinga: jag hade samma overkliga känsla inför och efter op. JAG mådde ju finfint - det var bara bebisarna som inte mådde bra 
5-6 mil i veckan - my god!
Men jag längtar efter att röra på mig och få träna igen. Det enda jag kan träna nu är profylaxandning, bäckenbotten (kniiiip), och så pumpövningarna mot karpaltunnelsyndromet. Men men, det är ju övergående. Nu är det inte ens max 2 mån kvar (BF 3/6).
EA: vet att det är nervöst att inte känna ngt men det är för tidigt. Spottar du fortfarande el har det lugnat sig?
Nu hittade jag min gamla förlossningsberättelse (sökte efter förlossningsbrevet som jag ska ha som mall) och där har jag skrivit att jag tydligen sa till min man:
"det är fanimej falsk marknadsföring att man är smärtfri mellan värkarna -
det är man inte alls, det bara gör lite mindre ont".
Det hade jag glömt att jag kände...
Cicci: nej jag tror inte fullgångna tvillingar behöver ligga på neo. Jag har träffat en tvillingmamma som bad dem sätta igång henne i v40 och hon födde en tjej och en kille på vardera 3,2 kg. Shit!
