I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Fälga fick också svinkoppor, men betydligt lindrigare än Axel. Igår såg hennes utslag så bra ut, så jag bestämde att de skulle kunna gå till förskolan idag. Men nu har maken fått svinkoppor. Han har ganska mycket utslag på sina händer och det verkar väldigt besvärligt. Risken att smitta någon ökar och han är ganska ont. Kanske blir det han som åker till vårdcentralen imorgon. 
Dessutom har han utslag i ena mungipan så nu råder hångelförbud. Jag som precis har mensat klart för den här gången. Då brukar jag vilja... fira.  

Ingis: så tråkigt att uppleva att ingen planerar in dig i något.
Om du bodde i närheten skulle jag nog ringa dig jämt. 

Jag undrar om jag har en ålderskris.
Hur annars ska jag förklara att det parallellt med en längtan att sluta sminka mig helt seglar upp ett märkligt driv att måla naglarna i mörka färger? Ikväll blir det mattsvart.  

Blommis: men stackars Blompojken!  Hur går det för honom? Har han ont?¨

Kjell: tack för hälsningen. Håller med Blommis, Jerusalem skulle vara kul/intressant/spännande att se.

Ingis: Jag vet inte hur man skiljer på höstblåsor och svinkoppor, så förvirring uppstod när maken fått diagnosen höstblåsor i fredags. Då måste det ju ha varit höstblåsor barnen fick, tänkte jag, och varför i hela friden äter Axel penicillin då (höstblåsor beror på virus och svinkoppor på bakterier)? Min nyfikn...host! vetgirige arbetskamrat ringde sin kompis barnläkaren (som för övrigt är samma kille som arbetade natten då parvlarna föddes och alltså den som fick igång Fälgas andning (maken får alltid något vördnadsfullt i blicken när jag nämner denna barnläkares namn)) och han berättade att svinkoppeutbrott oftast föregås av höstblåsor. Höstblåsorna gör huden mer sårbar och det i kombination med stor barngrupp ger härliga förutsättningar för att det ska börja gå svinkoppor. Alltså tror jag att Axel först fick höstblåsor och smittade sin far och sedan kom svinkopporna och efter det reaktionen med nässelutslag. Höstblåsor blir man immun mot och de flesta vuxna har råkat ut för det i barndomen (utom maken då. Hångelförbudet har varat hela helgen och det börjar kännas jobbigt). 

Ingis igen: jag känner inte att jag är ute efter att vara fin, för helst av allt vill jag slippa utseendehets, det där som får en att stå framför spegeln och sucka och må dåligt över påsar under ögonen, begynnande rynkor, hängbröst, valkar, acne, ja allt det där som inte är perfekt, som reklamen och allt annat tycker att man antingen ska fixa eller dölja (gaaaah! Reklamen där den vackra kvinnan sitter på stranden och försöker täcka sina fötter med sand för att hon har nagelsvamp, dvs hennes fötter ser inte perfekta ut. ). Om inte annat för Fälgas skull, för att hon ska få vara ett barn som överhuvudtaget inte reflekterar över om hon är fin eller inte. 
Det där blev osammanhängande, känner jag. Det är snart mat, skyller jag på. Min indignation över utseendefixering gör att jag är förvirrad över att jag plötsligt upplever ett behov att köpa nagellack, jag som inte har brytt mig om naglarna förut. Maken tror att det är min inre hårdrockare som håller på att sippra ut, för jag vill ju inte vara fin med mina naglar, jag vill vara frän.

Ingis än en gång: du kämpar på bra med dina löprundor. Helt rätt, du är jäääävligt stark. Särskilt eftersom du lyckades ta dig ut igen trots din jättesvacka. *hejjar på Ingis* 

Men vilka nyheter, Andbeyond! STORT grattis! Så spännande och roligt.
Och jätteroligt att se dig här.

Flamman: ååååh, teknikens hus! När är parvlarna nog gamla för att åka dit, tror du? *längtar*

Åh Blommis, så otroligt tråkigt med din svägerskas separation. *kramar om*

Kjell: nej, jag tror nog att man kan ha bättre starter på sin dag än det där. Hur har det gått för dottern?

Blommis: någon bättre jaktlycka?

Flamman: stackars M och hans knä.  Vad sade läkaren?

*funderar över hur jag ska bära mig åt för att get andbeyond started...*
Andbeyond: hoppas att tröttheten släpper snart. För mig får du gärna sova 14 h/dygn. Kan du vila så mycket som du vill/behöver?