I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Blommis igen: jag har fått mig en råsaftcentrifug och experimenterar med olika juicer. Har du några tips du vill dela med dig av? Vad får jag inte missa?

Blommis: så kul att få se invånarna i hönshuset!
Och tack för juicetipsen.

Jag är ledsen för att det går så sjukt dåligt på jobbet nu. Allt, precis allt, jag tar i blir skit. Det går inte att bortförklara eller förneka längre: jag är en klåpare, ineffektiv och korkad. Det känns så jobbigt och jag har ingen att prata med om det. Maken vill trösta, men säger bara att jag visst är duktig. Jag vill skaka om honom och skrika: DET KAN DU INTE VETAAAA! För det kan han ju inte. Ingen kan veta, utom de som blir drabbade.
Jag vet inte hur jag ska gå vidare nu. Det är väl bara att bita ihop och hoppas att jag så snart som möjligt lallar in i förnekelse igen.

*kramar tillbaka*
Jag vet inte. Där jag är just nu ser jag bara alla gånger det går på tok och de gånger där jag chansar och kanske lyckas och de gånger där resultatet blir hyfsat, men inte optimalt.
Jag försöker intala mig om att jag är inne på nya områden nu, områden som är svåra, och som jag sett till antal inte har gjort fler än jag kan räkna på mina fingrar även om jag har hållt på med dessa områden sedan jag kom tillbaka från mammaledigheten (dvs snart två år).
Det kanske bara är att det har gått troll i just en specifik sak (det är svårt att förklara konkret, för jag vill inte outa mitt jobb här i tråden), till just en specifik kund. Jag känner mig stressad, för jag påbörjar en sak och sedan börjar jag med något annat och plötsligt ligger saken jag började med långt nere i en hög (bildligt, men även bokstavligt ibland) och så går det så väldigt lång tid tills det blir dags för leverans. Och någon väntar.
Jag har försökt förut, och måste nog försöka igen, att fokusera på en sak i taget istället för att ha många produkter i arbete.
Jag står i skuggan av Den Store, han som är så skicklig och älskad av alla (älskad av kunderna i alla fall. Vi som arbetar med honom önskar ibland att vi kunde slå honom i bakhuvudet med något hårt). Det är hans områden jag beträder och jag anar att han har mycket kluvna känslor inför kränkningen av reviret, inte för att jag kan hota honom eftersom han ju är Den Store. Här försöker jag intala mig att han började inom den här branschen innan jag föddes, men jag har ändå svårt att värja mig för tyngden av att bli jämförd och alltid förlora på jämförelsen.

Jag försöker tänka på det en annan arbetskamrat erkände en gång: "Hade jag vetat hur svårt det här yrket är skulle jag ha valt något annat"

Just i detta nu känns det lite bättre, men jag måste ta tag i spillrorna av det jag ställde till med och ordna upp allt. Men först har jag en del bokat. Och sedan ska jag hem och hämta de snudd på kriminellt gulliga parvlarna och hoppas att de får umgås med en gladare mamma nu än i morse.

Och nu är lunchen slut.

September: skönt att höra av dig. Tänkte faktiskt på dig häromdagen och undrade hur det går för dig. Vilka pärser ni har gått igenom! Skönt att läget är lugnare nu.

Blommis: gott att du fick träffa svägerskan och prata ordentligt.

Tack för input och pepp om min arbetssituation. Ja, jag hade ordentligt med oflyt förra veckan och det var orättvist mot mig själv att döma ut min förmåga så mycket. Min arbetsrelation med Den Store är komplicerad (han har nämnts en och annan gång i tråden... han är en narcissist, tror jag bestämt) och det är klart att det påverkar mig. Jag känner att jag inte har råd att göra misstag eller misslyckas med någonting. Men alla är barn i början, så jag måste släppa det där.

Många kramar.

Hurra! Grattis Solde! Så roligt.

*noterar tacksamt tips för tröga magar...*

Klockarbol:  och  för ryggskott! Krya på dig!

Ja, visst är det så att jag oftast dömer mig själv hårdare än vad jag skulle döma andra. Nu, på andra sidan PMS och mens och när jag har lyckats rätta till det som blev fel, har jag en mer realistisk inställning till min egen förmåga. Däremot har jag kommit fram till att jag mycket riktigt inte är helt och hållet rustad för det som ligger framför, när Den Store går i pension (förmodligen nästa år). Det ska bli en enorm lättnad att slippa energitjuvandet, men samtidigt förväntas det från många håll att jag ska "ta över" och det är tunga förväntningar. Nu måste jag hitta vägar att få till den kompetens jag behöver ha, där det inte räcker med learning by doing. Det lättaste vore väl att gå bredvid Den Store och ställa tusen och en frågor, men hela mitt väsen vämjs vid tanken på att behöva krusa och krypa för honom. För så har det varit hittills. Det kanske finns andra vägar. kanske.