I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Flamman låter som en mysig helg. Och vad bra att barnen haft det bra hos sin pappa.
Tråkigt att han inte kan stå fast vid sitt beslut, blir ju istället så att han lyckas vända på det och ge dig skulden känner jag. Men det är det INTE, det är han som förstört allt från början, kom ihåg det.
Förstår att det känns hårt att höra att ni inte skall ses något mer sedan, men ni är inte där ännu inte alls säkert det blir så. Han har mycket att fundera på och inse nu, t.ex. går det väl upp för honom nu att han inte kan bete sig hur som helst mot dig, han trodde väl han bara kunde komma tillbaka när han ville. Gör nog ont att inse och då svarar han med hot om att inte ses. Sedan hur det blir?...?
Klart det gör ont när era 11 år tillsammans skall lösas upp o han är beredd att inte träffas alls. Men i längden tror jag denna smärta är bättre för dig o barnen än all den smärta det blivit om ni fortsatt med honom, om han tänkt fortsätta bete sig som han gjort.

Har gjort något totalego nu, ringt och bokat klippning imorgon. herregud lägga pengar på mig själv, inte på E och inte på renovering, huset eller familjen.
Men det behövs nu, har inte klippt det ordentligt hos frisör på... ja för kanske 7 mån hos en billig siså där frisör och 1 år sedan jag klippte det hos denna frisör. Får nästan ångest... 450 kr tycker jag är mycket för att klippa sig men verkar vara så det kostar...

Du det är helt lugnt, jag är glad att jag själv lyckas hålla koll på mina veckor. Är i v 30 (29+4).

Och sammandragningarna var inte heller något konstigt utan helt normalt o kom enligt BM oftast tidigare med andra barnet än första. Skulle bara se till att lyssna på kroppen o vila när jag behöver.

Fru Bygg visst är det BF imorgon?? Hur går det? Håller du ihop ännu med rygg o allt?

haha var precis på toa. Lyfter på toalocket och vad ser jag då, jo en röd liten plastsked som simmar runt i vattnet. Så nu har skruttan lärt sig hur man lyfter på toalocket.  Jag tänkte på det i morse att det kommer ju säkert hända någon gång i framtiden, men jag så ju inte att hon gjorde det precis då.

Blomman vet så väl vad du talar om när det gäller att inte ha pengar. Sedan E föddes och en av oss har gått på föräldrarpenning har det verkligen vridit och vänts på örena. Det suger och är skitjobbigt. Men vi har ju ialla fall vetat att det kommer en tid snart med 2 fulla löner. Nu är vi där en kort stund, några sköna månader. Visst vi måste fortfarande vrida och vända på pengarna men det är för att få lönen att räcka till renovering och alla jäkla hål som gapar tomma sedan föräldrarpenningen. Snart är ´vi där igen på inkomst som knappt går runt varje månad. Men vi väljer det ju för att få fler dagar med barnen. Och som ni skriver det är löjligt att det skall vara så skämmigt när man inte har råd.
Jag är så j-la less på alla Nej, nej vi har inte råd att gå på bio nej vi kan inte åka till The Reef med er familj. nej nej nej, för vi har inte pengar. Eller oj hål i koftan, jaja den får leva med så länge den sitter ihop. Maken deklarerade imorse att han måste köpa nya jeans. Och JA det skall han få göra, kanske måste jag skippa massagen jag behöver men jag får ju klippa mig och han går i ett par lagade byxor idag...

Hur vet du det?

Och renoveringen har denna månad gått runt med hjälp av mina föräldrar... tack gode gud för dem. Inte nog med att pappa gör jobbet de lånar oss pengar också, så att vi kan göra klart det mesta (om inte allt) av hallen innan bebisen kommer.

Jag kan vara spyless ibland när de varit här flera dagar. Jag o mamma är alldeles för lika varandra o jag klarar bara inte av allt hon säger o gör, särskilt inte när jag känner att hon lägger sig i vårat liv och hus för mycket. Men jag är så innerligt tacksam för all hjälp!

Ja!!!!
Ett hemskt erkännande här ifrån är att när vi såg krabaten på UL och såg vad som högst troligt var en snopp så fick jag ångest. Jag har tänkt på alla söta fina tjejkläder vi lagt undan som jag gärna skulle ta fram igen och jag har haft konstiga tankar i stil med hur tar man hand om en kille. En tjej kan jag ju jag vet hur vi funkar och jag har ju klarat av E. Men en kille? Nej det var inte enbart glädje där. Mycket konstig reaktion och inget jag erkänt tidigare.
Men nu känns det bara underbart och jättekul!!

Detta är en av anledningarna till att vi inte talar om könet för omgivningen. Jag har inte velat, har velat tänka på det och suga på karamellen i lugn o ro. Plus att jag tycker det är väldigt könsfixerat i samhället. När folk ser att jag är gravid kommer självklart först ett grattis och ev vad roligt! Sedan till 99% är kommentar/fråga nr 2: Vet ni vilket kön det är?
INte hur mår du? Hur känns det? Åldersskillnad mellan syskonen? Hur E verkar ta det? Ja nu bara jag brainstormar frågor här. Men jag tycker faktiskt att det är skrämmande att redan när barnet ligger i magen är könet viktigare än något annat.