Jag gillar inte att jag inte hinner skriva här så ofta som jag hade önskat. Jag ska försöka få ändring på det, för jag saknar er också!
Jag kan ju inte sitta och bygga självförtroende på att klå 11-åringar, men går det att jag kan ha ett eget namn på hans konto typ? För då kan jag ju låna hans lur ibland och spela egna menar jag, eftersom jag inte har någon sådan där spejsad skärmtelefon.
Flamman, jag önskar det bara var glada saker roliga rapporter ifrån norr. Inte så att du inte ska skriva om puckot, ( det vet du ju)men jag känner att jag får sådant aggresivt blod i ådrorna så fort hans idiotier kommer in i bilden. 
Och eftersom han inte bor i landet längre, så är han uppgraderad från rikspucko till Globalpucko. Så det så!
Igår satt vi tre tjejer runt ett fikabord och pratade om psykopater och narcissiter. Tänk, då kom din ex-make osökt upp...
De andra berättade om sina erfarenheter av den där känslokylan, maipulerandet osv (och tro mig, det är förfärliga historier) Jag berättade om dina döttras egengjorda små presenter osom han inte tog emot, fast jag kunde inte berätta klart, för det stockade sig så i halsen. Fy fan!
Jag kan inte riktigt vakna dag känner jag. Jag är SÅ trött så jag vet inte vad! Egentligen ska jag påskstäda, gå min långpromenad och få undan en hel massa som jag egentligen vill skolka ifrån till förmån för min hög med nylånade böcker från bibblan. Men jag orkar ju inte ens lägga mig och läsa en bok. Jag bara sitter här och glor...
...seeegheten!
Flamman, jag måste bara komma med en input här nu, jaghoppas du inte blir arg och galen på mina förmaningar...
Jo, det framstår för mig på dina inlägg som ganska uppenbart att du, baserat på vad du alltså hört av andra att ditt ex planerar, själv har anpassat dina planer efter vad det sägs att han har tänkt sig. Barnen tror sig också veta saker som är långt ifrån säkra, och förhoppningar och färväntningar byggs upp utifrån det.
Jag tror och tycker att du behöver göra ett definitivt beslut i tillvaron, att inte över huvud taget räkna in honom förrän han själv hör av sig och kommunicerar MED DIG. Det vore smart och mest effektivt att lära upp honom på den grejen redan nu, vid första vändan.
Jag förstår så väl dilemmat, att inte vilja neka barnen eller blåsa dem på tillfällen att träffa sin pappa-särskilt med alla osäkra faktorer i spelet och så vidare, men alltså, du måste faktiskt sätta dina egna gränser här och jag tror inte han fattar annat än rena konsekvenser. "Åh jaså skulle DU komma, det var synd att vi inte visste tidigare, nu hade vi ju redan planerat våra liv, så vi är inte hemma"
Inte alls för att vara på tvärs, men för att få människan att fatta att utan planering-utan kommunikation, inga möten, ingen tid med barnen. Det är faktiskt för deras skull jag säger det här, för att de ska ha någon som helst chans att faktiskt få se fram emot saker som också blir av. Det du beskriver nu, kommer annars att hända igen och igen och igen. Stora svulstiga planer, löften om härliga äventyr-och så besvikelsen. Gång på gång.
Dina barn är stora nog att få förklarat för sig att "Pappa har det krångligt och rörigt inuti sig själv och det går inte alltid att tro att saker blir som han säger."
Du kan aldrig hindra alal de här sveken, det är heller inte ditt ansvar-men jag tycker inte du ska ge honom ens den minsta chans att styra era liv och framförallt inte sätta upp planer som meddelas via andra. Faktiskt, så tycker jag att förrän han tilltalar dig direkt, så behöver han heller inte träffa barnen. Alls. Jag är rätt säker på att du har lagen på din sida i det avseendet också, eftersom umgänge ska ske i samförstånd och annars, om samförstånd inte kan ske självmant, så ska det planeras via rättsbeslut.
Det är ganska svårt att komma till samförstånd med någon som inte pratar med en.
Tyvärr tror jag det vore bra att ta hela den där grejen nu, för det kommer inte att bli bättre och ordna sig framöver. Du behöver ta den tjuren vid hornen och få utrett hur umgänge och planering ska se ut.
Vilket bajsjobbigt inlägg och massor av skit som du redan vet...
Men faktiskt.
Flamman, BRA att du åker med visum istället! Det är precis sådana "dtag" jag menar att du beöver göra
Skitjobbigt och onödigt och frustrerande "om bara han kunde göra det han ska/borde/måste", men helt nödvändigt eftersom det alltid är tveksamt huruvida han ens gör något alls. Eller gör något helt sinnessjukt.
Och det är så jäkla orättvist att du (och andra mammor i din sits) får ta skiten hemma när besvikelserna tar sig uttryck i barnen. Och så samtidigt, så är just ditt goda hjärta gentemot dem, precis det han har att använda för att styra och manipulera även utanför ditt hem. Just för att han verkligen vet att du "bara vill att de ska få träffa honom för de längtar så", och att det är hans fripass för att komma undan , för du gör allt du kan and then some för att barnen ska få krama honom.
Jag har stor respekt för din kärlek till ungarna och att den är så osjälvisk. Du sätter dem verkligen i första rummet och tänker på dem före dig själv.
Det jag vill åt med allt det här tjatandet, är egentligen mest tanke, att i längden kanske det som är mest gynnsamt för dem, att du skiter i honom helt och inte godtar något annat än direktkommunikation, så att han slutar fjanta sig och svarar på mail och så vidare. Jag tror inte han klipper helt med barnen om du gör det.
Och jag fattar verkligen att hela skiten inte känns som något man orkar med alls. Det är det som är så SURT med att separera från en idiot men ha barn med densamme. Det går liksom inte över och tar inte riktigt slut ändå. Just därför kan han gott lära sig spelregler redan nu, för får han hålla på som nu, så lär det vara så det blir hela resan.
Nä fy fasen! "Du får gärna träffa barnen, ingen hindrar dig, det enda som behövs är att du ringer mig så vi kan planera. Ringer du inte, måste jag ju utgå från att det inte är intressant"
Fast, så har du ju resten av hans släkt, som du ju håller kontakt med och dem vill du ju att barnen ska få träffa.
Åååååh! Kan man inte få spöa på somliga med straffeftergift? Å alla kvinnors vägnar liksom? 
Ja ja, jag hejjar på dig i alla fall. Så du ska veta och känna att när du sätter ner foten,och drar gränser så har du tjejer härifrån i ryggen.
Flamman, såg du Svenska dialektmysterier igår? Med Överkalixbonnska? Jag satt och tänkte på dig hela tiden, och att så där vackert bor hon så himla långt härifrån, och så här vackert bor jag, på en helt annan breddgrad. Galet.
Galet med jobbgrejen också! 
Shit, ibland får man hålla i stolen!
