I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

belamrar

Daa: ha ha martyrmamman är portförbjuden här också men det skiter hon fullständigt i. Börjar se tendenser på tvåårstrotset hos J och e är provokatorn i sitt ess. Gormande mamman är också portförbjuden med det skiter hon också i.
Hur man gör? Slår på en kudde och gråter frustrationstårar. Drar sig i det snabbt grånande håret men för mig funkar nog att förklara bad som händer, eller snarare tänka högt hur jag har det med min reaktion. Tex. Jag blir vansinnig när du kastar med maten hela tiden. Jag tycker varken att du är söt gullig eller underhållande när diäu håller på. Jag önskar att jag hade mer tålamod och skulle gärna veta varför du helt plötsligt tömmer skålen och låter den vina genom luften. Eller bara "sluuuta gnälla nu! Jag blir galen!" går och kissar. Det hjälper ibland.

Hittade receptet! Guud vilka underbara lussekatter! E var överlycklig!

Hey för tapeter Daa! Vad blev det?

50g jäst
150g smält smör (fast jag nästan bryner det så smakar det mer karamell!)
5dl mjölk
250-300g kesella
1/2 tsk salt
2 påsar saffran
1,5 dl socker
12-13dl mjöl
Blanda efter konstens alla regler. Degen blir kladdig, men när den jäst 30-45 min är den lätt att arbeta med med mjölat bord och händer. Forma, jäs 30 min. Pynta med russin och pensla med ägg och grädda 225-250gr i 5-10 min. Fääärdigt!

Vet ni vad som gick upp för mig igår, tjejer? Jo, att när jag gick i åttan PRAOade jag här, på detta hotellet. Under en Anna kedja, men samma byggnad. Hur galet är inte det? 20år senare... Och att det tog mig 3 månader att inse! Ja ja. Jobbar vidare.

God jul!

J satt och rabblade upp alla namnen på familjen, på dagisfröknarna, tomten och kompisarna.

Ninnis: underbara bilder!

Har också ledigt. Till den 7e! Sen blir det att jobba i tre veckor till och sen vet jag inte... Jag fick kliva in på jobbet för sent- vi miste kontraktet med hotellet... Suck. Back to the toilets... (men med bättre lön) Nä, nu får jag hitta mitt kall!

Fru e: iih! Så spännande! Så nära! Jag gissar på den 14de!

Ninnis: åh, känner med dig. Det är så himla tuuuungt där till sist. Stanna du i soffan, du är så bra på att lyssna till din kropp så du kommer igenom det här sista fin fint ska du se. Det blir antingen bättre snart, eller så vänjer du dig... Jag hoppas på det första, så klart. Heja dig och heja Sverige! Guld! Hurra!