I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Idag har Mini varit jättegrinig 
Så fort jag har lagt ifrån mig honom har han gallskrikit. När jag har försök ge honom napp har han skrikit ännu mer och i perioder har han inte varit nöjd med att bli buren heller (tidigare har det alltid hjälpt att ta upp honom).
Jag bestämde mig för att gå ut med vagnen trots ösregnet. Mini vrålade, vagnens regnskydd skulle på för första gången (vad f*n är upp/ner/fram/bak?), jag skulle ta på mig regnkläder och vovven skulle med. Mini somnade så fort vi började gå. Han sov en knapp timme men vaknade när vi var ca. 10 minuter hemifrån. Han gallskrek, jag tog upp honom och försökte köra vagnen och hålla koll på vovven samtidigt (som nog påverkades av Minis gallskrik och valde för ovanlighetens skull att visa upp sin sämsta sida mot de två bjäbbhundar vi passerade). Eftersom det inte hjälpte att bära Mini lade jag ner honom i vagnen igen och småsprang hem, med Mini skrikandes hela vägen. *småstressad*
Väl hemma parkerade jag en dyblöt och genomskitig hund i hallen medan jag ammade Mini, som lugnade sig för stunden. Sedan var jag tvungen att duscha av vovven, med Mini skrikandes i babysittern. Vrålhungrig som jag var värmde jag lite ris och sås som fanns i kylen, med jag vaggade Mini i famnen. Precis när hans små ögon föll igen ringde maken, vilket gjorde att han blev klarvaken och gnällig igen.
Maken skulle egentligen ha gått ut och ätit ikväll, men han valde att komma hem istället. Han kommer om en stund, nu sover Mini nöjd i bärsjalen och vovven ligger och sover på mina ben. *puh*
Återigen: All min respekt och beundran till er med mer än ett barn! 
