I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Upptäckte att det var mer än hög tid att fylla på bensin i bilen.Sa "käre gode Gud, välsigna bensinen" och rullade med berått mod vidare. Det höll, och jag tankade, betalade och beslöt mig för att också ta mig tid att tvätta av vindrutan.
Flyttade inte bilen bort till det lilla skåpet, utan hämtade hela hinken istället. Tvättar och gnor. "jäklar anacka, det avar tom lortigare än jag tyckte det såg ut inifrån.." *Tvätta tvätta* "men OJ, har det där stenskottet blivit sådär mycket större nu? Det har jag inte sett förut.." *tvättar lite till*
Går och ställer tillbaka hinken. På väg tillbaka till min bil, kommer en riktigt snygg kille med ett stort brett leende förbisvepande och adresserar mig : ja tack då!
Jag tittar förvånad på honom medan han sätter sig i sin BMW, kollar lite åt sidan för att se om han talar med någon annan...
...näää? Det är bara jag här? *funderar* Får sedan syn på hans bilruta. Den är ren. Väldigt ren. Den har tom blöta ränder kvar efter förnserskrapan. Den killen kom inte från skåpet med tvätthinken i...
-Eh...VA? Vänta nu, menar du att jag ställde mig och tvättade din bilruta istället för min egen? Jaha, men då får jag väl hämta hinken igen och putsa min egen nu då...
-Ja-men tack ska du ha! *ler ännu större och åker iväg i sin svarta BMW*
Kvar står jag, vid min alldeles väldigt gröna Audi.
Tur man inte är 14 längre, för dåförtiden hade man väl dött av skämmighet. Men, däremot undrar jag allvarligt om jag skulle behöva undersökas för Alzhemers eller så. Jag verkar ju knappt veta vad jag gör därute i världen.