I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Varför har jag inte varit med och städat upp, visat vagn och brytt mig tänker ni? Tja, man ska ju kunna släppa saker och lita på den andre. Har jag hört.
Jag visste egentligen mer än väl att just på städfronten finns inget gott att vänta sig från just min annars fina sambo. Han ser inte och kan inte. så är det. Han tycker heller i stort sett alltid att "vaddå, det är väl inte så farligt". Tills jag gjort jobbet-eller tvingat honom också-DÅ ser han att "ojdå, vad FINT det blev!".
Ett stort stort handikapp i fråga om att kunna dela en vardagstillvaro och ett av mina mål med fostran av min son-han ska INTE vara lika blind och tafatt när han beger sig ut i livet. han ska ha lärt sig städa, tvätta och laga mat så han kan det basala. Därmed jämnt!
Han var förövrigt jätteduktig med skrubbandet igår.(Blompojken alltså. Ja, sambon med föralldel, efter instruktioner om hur man undviker rinningar etc) ibörjan sa han entusiastiskt -"å det här var ju jättekul och jag städar mycket hellre så här varannan dag än springer!" (det här med springandet är en ganska motig sak för honom och något vi försöker hitta en lagom nivå att pressa/tvång/locka/pocka/peppa/ta ansvar i)Den känslan gick över... Men efter en rejäl glass och en välförtjänt paus, kämpade han vidare hela första halvlek. Precis som handbollslandslaget.
Vi åkte hem och kollade in bragdkämpahjällteinsatsen, skrek och led, hoppades och jublade och stod stolta och såg våra blågula få sina silvermedaljer.
sedan åkte jag och sambon tillbaka till stan och putsade färdigt. Det är jag mest stolt över av allt-att vi fast vi redan var skittrötta, åkte iväg och fortstte gnugga, för att få på djuprengöringen och vaxet även på de sidor som tidigare på dagen låg i sol.
Sedan köpte vi med kinamat hem och kollade en film. Och idag gör armarna som sagt en aning ont. Jag skulle diska ur en gratängform lite, men jag klarar inte att trycka med diskborsten. En gammal städerska minns plötsligt hur det kanske kan komma sig att mina axlar och armar är som de är numera.