I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Heloise! Sååååå glad att se dig här och läsa om er och era ljuvliga barn Klart som fan att du ska blogga!! Du är ju så bra på att skriva ärligt och berörande utan att det blir sentimentalt och snörvligt. Och du har verkligen mycket att berätta vännen.
Kram!!

Blomman, hoppas sonen blir nöjd med rummet. Och pubeterten... ja, herreminje jag törs inte ens tänka på hur det kommer bli i det här huset... Två dramaqueens, en hönsmamma... vilken kombo. Tur att m är lugn och sansad. T har redan någon sorts början till pubertet; håret börjar bli fettigt på nån dag bara, de två första finnarna har dykt upp, humörsvängningarna ska vi inte ens prata om. Ena stunden är hon stor, tuff o kaxig, nästa är hon liten och barnslig..

Sån tur att jag inte har ett TILL stort, trotsigt, vuxet barn i form av exet nu. Det hade jag nog fan inte orkat med. Tack gode Gud.

Skönt att lillskruttan mår bättre, Ninnis!

Helgen har varit bra! På fredag hade jag lite födelsedagsfika här hemma, för torsdag, på dagen D, var jag ju på körrep. Tyvärr kunde inte min mamma komma. Det är inge bra med mammsen Men pappa kom och brorsan med sambo, musikerns mamma o pappa och så min bästa väninna med dotter. Jättemysigt hade vi! Och på lördag hade m vinylkväll med gubbsen och jag o en väninna var på bio och såg Hypnotisören (flickorna var hos morbror). Gud vilken bra film, men hemsk stundvis, så där så man satt med händerna för ansiktet.
Söndag sjung tjejerna i kören i kyrkan och sen luncade vi alla på stan.

Vill också ge mig själv en klapp på axeln för att jag drog iväg min träningskompis på ett 30 min pass Func (man tränar i band med byglar som hänger från taket) för styrka o stabilitet, sedan simmade vi 25 min och sen bubblade vi i jacuzzi 10 min för att sen avsluta med bastu. Det var kvällsim på badhuset (i samma byggnad som vi tränar) och det var underbart mysigt; nedsläckt, ljuslyktor överallt, härligt "relaxmusik", lite folk... Superskönt!
Kom hem strax innan 22 och ungarna snusar i sina sängar... Det är liksom inga problem med m och barnen, det är så otroligt skönt. Tänk att jag har det så bra!! Världens bästa man (tycker jag) vill vara med mig och mina flickor.

Lägenheten är såld btw, nycklar överlämnade och pengarna inkasserade

Fy fabian vad trött du ska vara Lanovia... Önskar jag kunde komma och avlasta lite! Men du... när man minst anar så vänder det. Särskilt med de små och alla dessa förkylningar. Håll ut, vännen! Stooooooooor kram!

Amen. Detta löfte har hjälpt mig också genom himmel och helvete.

Lanovia, vi håller dig i handen, du klarar detta också. Om så en kvart i taget.

♥

Jag har ju bara pappas version... Men enl honom sa läkaren att de ska inte operera henne utan hon ska fortsätta ta hormontabletterna som hon tagit i tre månader. Att de har väldigt positiv effekt på just bröstcancer. Knölen i armhålan (lymfkörteln) kände han visst inte längre.
Han har dessutom ordinerat henne (skrivit till vår vårdcentral här på orten där hennes läkare inte gör ett s-k-i-t) kalktillskott i sprutform/intravenöst, eftersom tabletterna tydligen kalkar ur skelettet. Han skrev även remiss till tandläkare för grundlig kontroll av samma orsak.
Läkaren upptäckte dessutoma att hennes fruktansvärda ryggvärk beror på en krossad kota!! Och var mycket frågande till varför VC-läkaren inte upptäckt detta och bara stoppat i henne värktabletter. Nu har hon fått morfinplåster istället... vilka å andra sidan gör henne yr och lite "kollrig" som vi säger här uppe. Ev. därför hon är uppe och nattvandrar och ramlar och har sig.
Idag var de till VC för att få kalkspruta, men mor är väldigt svårstucken, så de misslyckades. Nu har hon fått remiss till länssjukhuset så att de ska operera in nån sån där plugg med färdig "ingång" s a s. Så att de slipper trixa varje gång hon ska stickas.
Annars så ligger hon mest nu och har ibland ont, eller är bara trött och nedstämd.
Pappa är också trött för han tror sig inte att sova iom att mamma är så orolig på nätterna. Hon går upp och så ramlar hon. De får larma nattpatrullen flera ggr/veckan... Pappa själv har ramlat och slagit sig fruktansvärt när han skulle hjälpa mamma upp en natt Men de behöver ju inte flytta från huset (med alla trappor), nej, nej, de har det ju så bra där!! Suck. Jag orkar inte längre försöka ens övertala dem att flytta till handikappsanpassad lägenhet i stan, för jag har förstått att de inväntar bara slutet och att få dö. Båda två. Hemma. I huset. I byn. I skogen.

Ja, det ska visst röntgas också igen, för att se om tumörerna blivit mindre.

Sen så kan jag ju konstatera att ärkeaset till ex är en ännu större ynkrygg och fegis än jag trodde. Faktiskt. Familjen är utskriven, värsta faran blåst över. Två samtal per tel har ägt rum, på de ickevuxnas initiativ... En chans att berätta goda nyheter på, tycker man... Men nej. Icket.

 

Blomman, jädrans vilket LÄCKERT rum grabben får!!!

Lanovia... jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Min mamma har varit sjuk hela min uppväxt. Jag är så van vid det. Det känns som att jag växt upp med en mamma som bara varit närvarande ibland... Självklart älskar jag min mor, hon är en enastående kvinna. Otroligt skärpt och var energisk när hon hade sina friska stunder. Men mest kommer jag ihåg att hon låg och kräktes o hade migrän eller låg och sov eller hade magsmärtor. Vi har inte ett sånt där jättenäraa  och djupt mor-o-dotterförhållande, som jag förstås gärna hade sett att vi hade.
Jag har en närmare relation med min far och har alltid haft. Det är jättetråkigt med min mor, men så sjuk som hon varit de senaste åren och bara blivit mer och mer olik sig själv under tiden som depressioner och demens sakta, sakta slukat henne, så kan jag inte säga att jag känner... usch, det låter så hemskt, men det känns som att jag sörjt henne redan så många år... Tycker mest synd om pappa, som får dra det tunga lasset med henne.
Ja, jag är väl förmodligen en hemsk person som känner så.
Men det känns inte humant att min mor med sitt skarpa intellekt och många begåvningar ska behöva bli så här... hjälplös... degraderad... ja jag vet inte vad jag ska kalla det. Det känns inte värdigt.