I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Sitter och messar med Mugglan om vad som händer nu och hur de tar hand om henne osv och lovade att uppdatera er. Hon skriver så här som svar på mina-och jag vet era också-frågor:

sms 1:

"Efter OP sker en omfördelning av blodflöden mellan de tvåoch det är inte säkert att de klarar påfrestningen. De närmsta dagarna blir avgörande. OP kan gå bra men det är ingen garanti för att de klarar sig. 50% chans att båda klarar sig och 80% att en gör det. 20% risk att båda dör alltså...."

sms 2:

"Vi blir kvar tom torsdag om allt går bra. Personalen är fantastisk. Har fått äran att träffa den berömde Sverker Eek (även han som op), den meste tts-experten i Sverige tror jag. Han var upplivad då vi är 2 st samtidigt som är i exakt samma sits (han fick en rolig dag på jobbet) Du får gärna vidarebefordra t BT"

Så, sagt och gjort!

Ja? Hur är det EA?

Totalt kass faktiskt! Jag inser att min förkylning snarare är influensan, inte minst efter att ha läst på lite på nätet. Men inte något annat att göra åt än att vänta ut det hela. Fördelen är väl kanske att jag mår så risigt fysikst att jag inte orkar känna efter hur resten känns...

Men GAH! vilket oflyt!!!

Älskade Flamman!

Lyssna på Bruttan, Flamman!
Och kom också ihåg att du själv tog tag i hela den här situationen för att du vet att den är ohållbar, redan så som den var innan han nu fått totala spelet. Om detta är den spets han drar allt till, ja då gör han det och inget du kunnat gjort, hade ändrat den saken i längden.

Hade du inte börjat rota i detta eller ställt de krav du gjort, så hade det bara eventuellt tagit längre tid. Och är det här en krisreaktion och ett allvarligt skov för hans del, så är det faktiskt inte säkert att det är sunt att du själv stannar ändå.
Även om han rätt som det är kommer på att han ändrar sig menar jag och kommer upp ur källaren. För så här kan du och barnen inte ha det framgent. Du får verkligen stryk just nu och det var vi väl överens om att du inte ska ha va?

Jag önskar så att jag bara kunde plocka ut dig ur hela din tillvaro, limma ihop dig och blåsa på allt det onda, vagga och vyssja och låta dig läka ihop. Det går ju inte. Så istället bara finns jag här och försöker intala dig att du klarar en dag i taget. Jag tror på dig. Åt dig just nu, tills du kan göra det själv igen.

Flamman, en dag i taget, en timme i sänder.
Allt ska bli bra.
Det kommer en vår.
Kaos är granne med Gud.
Det är mörkast innan det ljusnar.
"Det var då jag bar dig"-fotspår i sanden.

*staplar sanningar jag vet att du vet bara så de ska synas svart på vitt*

Ta på dig hörlurar, blunda och vrid upp ljudet en stund i mörkret:


">




">




">




">




">




">




">




">




">




">



Ring om du vill, jag kan hålla dig sällskap i natten.
Men jag hoppas hoppas hoppas att du får sova lite!
Och att gråten kan komma ut.
Och att du har någon som kan komma och vara hos dig.
Eller som du kan åka till.

Det gör mig så ont att du har det så här.

EA, ja man får försöka göra det. Det bästa av allt alltså. På något vis.
Men just nu undrar jag lite vad jag ställde till i min kropp när jag tvingade den att genomföra allt det där, helt mot bättre vetande. För den skrek nej, det gjorde den och jag vägrade lyda. Nu tänker den visst ta sig friheten att bestämma utan mig. Eftersom jag bevisat mig vara ett oförnuftigt dumhuvud vad kroppen bedömer det som, förmodar jag, med tanke på statusen för närvarande.

Åh, och så har Mugglan messat att det inte blir något UL förrän imorgon och alltså inga som helst besked om hur det är med bebisarna förrän då. HUGA! Jag som ville veta och få bra besked. Hur i hälsingland ska inte detta vara för Mugglan-familjen när det är en sådan pina bara för oss trådisar!

Aleta-och alla andra-här måste du kika in och tycka till:

www.brollopstorget.se/Forum-1-31/m3878863.html