Daa, gött att det går bättre och bättre! Du gör det skitbra!
Jag glömmer aldrig hur jag blev helt fastlimmad i den där soffhörnan och ungen åt och åt och jag åt inte alls allt det där bra som jag själv föreslog-det är sånt jag insett inför "nästa gång" att jag borde tänkt på, och snabbsaker jag lärt mig att de är bra när man jobbar på ställen där man inte har riktig lunch. Själv åt jag Bounty, drack thé och käkade mackor. Det var EFTER min graviditet jag började min viktuppgång. 
Visst är det coolt när man får sådana där "Ahaaa, såDÄR ska visst slipstenen dras för att det ska bli nöjt och lugnt" 
Hvidis, jag undrar ur du har det lite mer ordentligt nuförtiden? Det är för lite Ingis i tråden!
Andbeyond, du kan gott uppdatera lite också!
I´m Yours, alltid lika kul att se dig, kan du inte skriva lite meeeer? 
Aleta, varför kan du inte sova? Knölar barnen? Är du sjuk? Övertrött? Du är väl rädd om dig?
Ninnis, vad härligt med en dag utan skallebank! Och massaaage!
EA, ha det riktigt bra i Växjö, och hoppas verkligen det raskt blir köksluckebeställning och bra resultat! Så surt när det krånglar.
Bruttan, M ÄR ju sådär söt-hon också! Hälsa henne det genast!
Flamman, du får ett eget inlägg.
Två glada saker i min värld:
*Jag vaknade mitt på dagen idag och insåg att jag fick luft genom båda näsborrarna! Yes! Det har tydligt lett till bättre sömnkvalité, så jag känner att kroppen börjar kunna mota viruset i kroppen en aning.
*Mina nya glasögon kom på posten idag! 
Jag är skitglad, för jag har behövt nya länge. Konstigt nog har tanken om nya inte slagit mig trots så mycket huvudvärk som jag ofta har. Hittade en båge i somras på vår resa till Österlen och nu beställde jag den när jag gick till optikern då vi var i Växjö. Som av en händelse gick dessutom mina gamla bågar AV samma dags om jag informerade sambon om att jag tänkte beställa nya., så det var ingen återvändo.
Detta känns som en liten del i att jag framöver måste börja ta tag i alla delar som har med MIG att göra och faktiskt hitta rätt på mig själv igen iallat som har fått ta så stor plats at jag inte riktigt vet vad som hände med mig självlängs vägen. Jag vet inte vem den tjocka tanten i spegeln är och jag måste ta reda på var tjejen jag känner mig som egentligen finns och hur hon ser ut nuförtiden.
Om någon fattar vad jag svamlar om.
Aleta, jamen då fattar jag såklart! Hoppas det vänts tillbaka mera nu.
Lanovia, vad gött att det bev bra med födelsedagen!
Flamman, hälsa fina lilla födelsedagsbarnet grattis! Hur fin tjej som helst!
Flamman igen, det du beskriver är verkligen kaosets boning.
Jag är på ett sätt inte förvånad att det dras till sin ytterlighet på det här sättet, efter att ha följt er och "lärt känna" din makes både problematik, personlighet och sätt att agera. För att själv agera ut på det här viset och samtidigt vara så rubbat svartsjuk är ju bara så maxat att det inte går att vare sig slå, ursäkta eller bortförklara. Hela han måste ju vara i total och fullständig obalans som människa. Varför han är det är ju lättast att skylla på andra (dig). Men det befriar honom ju inte. Vare sig från ångest eller ansvar.
Och frågan är hur långt mediciner hjälper-jag tror hans flyktbeteende delvis grundar sig i att han vet inombords att det inte räcker med medicin och så blir allt bra. Han har sitt liv framför sig att arbeta med sig själv. På måga plan. Det är klart han vill rymma från den insikten
Det är SÅ mycket av det du berättar som beskriver livet med någon som missbrukar. Opålitligheten, svängarna osv osv.
Ibland är den bästa hjälp man kan ge att gå-för att visa att det räcker nu och att problemet är på riktigt. Visst kan man ibland återförenas och komma vidare efter att den sjuke tagit itu med problemen, men det är nog vanligare att man kommer till ett bryt i hela livet och därefter helt börjar om.
Och samtidigt finns de de som inte lämnar, utan stannar och är kvar medan jobbet görs.
En enda sak är säker:-du kan inte göra det ÅT honom. Du kan aldrig älska honom hel.
Och ibland övervinner inte kärleken allt.
Och ska ni leva ett liv tillsamman framöver är det ju mycket som behöver förändras. Då har ni en lång väg att vandra där jag ser det som att gemensam familjeterapi i kombination med behandling för honom OCH kanske terapi för er båda var för sig är nödvändigt.
Eller så fortsätter era liv med den vals ni trätt och det går upp och det går ner med starka känslor och uttryck hela vägen. Med svallande vågor och plus och minus.
Jodu, du behöver få all styrka du kan. Det här är inte överstökat på en kafferast oavsett vilka beslut som fattas...
Men du gör det bra min vän och tänker och handlar så käreksfullt på så många vis. Glöm inte att även med kärlek göra de saker du måste för DIG och din hälsa och framtid. Din ekonomi. Ditt boende. Ditt. Liv. Tappa inte din självrespekt. Jag fortsätter tro på dig. 
-Trallalllaaaa
jag SER så bra!
*går omkring och ser skarp(t) ut genom brillorna*
Jag fick mess från Flamman i natt hon skriver så här:
"Tusen tack snälla underbara ni för det fina halsbandet! Ni anar inte hur glad jag blev, rörd in i hjärteroten.
Kan du vidarebefordra i tråden,vi har fått långväga gäster, huset fullt, jag hinner inte gå till datorn ens! Stor kram till alla."
Tjaba Klockis! *plockar fram en rejäl och sittvänlig kudde for your bony ass*
Kul att se dig här. Tycker inte du behöver smyga så förfärligt utan typ mer göra dig hemmastadd.
Flamman, alltå detta med huset fullt helt plötsligt känns ju bara-ja jag vet inte vad! 
Vilka iallasindar är DET nu då? är de bjudna? Hur ska du orka med det ovanpå allt annat? Eller är det kanske sköönt med folk i huset som bryter allt lite och blir en "krockkudde" mellan er? Detta apråpå kuddar då. Jag blev alldeles häpen inatt och jag HOPPAS att det här är människor som HJÄLPER för dig att träffa och som GER lite kraft och energi istället för att ta av det du så väl behöver till resten av tillvaron! *missbrukar versalknappen*
Och så måste jag inflika även denna "morgon":
Jag SER så bra! *barnsligt glad*
Alright! Både Ingis, Bruttan och Klockis på samma sida samtidigt! 
Då har vi brudar inloggade somminte skräder orden. Nice!
Jag har suttit i maratonsamtal med personer från förr i mitt liv och det var skitkul.
Nu har hela kvällen gått så jag behöver ju inte längre fundera på vilket av de mindre lockande programmen jag ska välja på TV.
Fast sonen är vaken och vill att "vi ska ha en kvällihop" Att kvällen då egentligen för hans del är slut får ju stå åt sidan och så tar vi fram en fryst liten nötruta var ur burken i frysen och fikar den.
Jag måste i detta sammanhang meddela att jag stilla och omärkligt mitt i min dunderförkylnng påbörjat -i sakta mak och försiktiga steg- vägen mot att jag faktiskt inte tänkt gå i döden pga av övervikt och dessutom inte har lust att vara starkt sockerberoende. Så nu när vi kom hem från Växjö har jag faktiskt inte fikat eller käkat godis alls på hela veckan och dessutom återinfört devisen "hälften grönsaker på tallriken" plus att det nu ska köras råsaftscentrifug för allt vad den är värd här i huset. Alltså är denna lilla nötruta en mycket välavvägd godbit efter nogsam eftertanke.
