I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Det är en sak att vilja bli förälder och känna oro och sorg, ångest och längtan-och avundsjuka, som några exempel på känslor under resan. En annan är att hamna i verkligheten att faktiskt BLI förälder. Och inse att man inte nödvändigtvis känner sig så rosaskimrande tacksam och lycklig varenda minut-eller ens på det hela taget när allt är som jobbigast.
Jag önskar att vi åtminstone kunde underlätta våra egna dagliga liv genom att lägga skulden och onödiga borden åt sidan. Helt och hållet. Det tar en ingenstas. Man får inte mer gjort. Man mår inte bättre och man blir inte en trevligare mamma. Man har bara en olustig pickande känsla av att man skulle ha bordat känt något annat-eller gjort, tänkt, bla bla bla.
Listan över allt man tänkte att man borde får man själv ta ansvar för att göra rimlig och skulden får man be att dra åt helvete-där passar den bäst.
Passar inte verkligheten in på hur lanen var från början? Gör en ny plan! Kill your darlings so to speak. Skit i konsolerna, köp färdigmat-till både sig själv och ungen, köp en ny mysdress, vägra gå ut på flera dar och kolla på film medan man ammar. Onödig film som inte lär ut vare sig knipövningar eller föräldraskap...
Moahahahahhaaaa!
Jag tror förövrigt att de där telefonerna är en minst lika stor bov i trådtorftigheten som småbarnslivet i stort. Det är ju gott om mammor som skrivit mycket under åren i båda trådarna-det är inte hela sanningen att man inte har tiden. Just att inte ha tangentbordet gör nog att det lätt blir läsa och så "jag skriver något smart sen". Men så går ju livet i perioder också.
Amen!
Vill också tillägga att vi mammor, iaf när vi är nyblivna mammor med små bebisar, måste försöka släppa illusionen om att vi fortfarande ska ha en massa egentid. Det funkar inte så. Inte den första tiden i alla fall. Kanske inte ens första året. Det är bara att inse och acceptera. Det är en tid som är vikt för den nye familjemedlemmen. Egentid kan ju iofs innebära olika saker. Man får omrevidera vad egentid är. Motför att tidigare ha varit att kunna gå till gymmet, fika med väninnorna, sy, städa, renovera, mysa med maken, bio, shoppa mm, så kanske egentid innebär att få sitta fem minuter och skita på toa ifred. Eller att kunna få ta en dusch utan att ha bebisen i babysitter inne i badrummet. Det ÄR en jäkla omställning! Man tror att man är förberedd på detta, men det är man sällan fullt ut. För man blir i princip livegen under en period. Även om man har en make som ställer upp.
Sedan så är ju bebisar individer. Endel har barn som är relativt okomplicerade, sover bra, äter bra och är allmänt nöjda och friska. Då kan både pappan och andra vara mer behjälpliga och man har chans till mer egentid. Men så finns det andra bebisar... och t o m såna där bara mamma duger och ingen annan, under de första månaderna. Och då måste det få vara så under en tid.
Något som däremot är helt outhärdligt är ju all denna sömnbrist!!! 
För utan sömn så funkar ju ingenting... Fru E, jag hoppas verkligen du får sova lite, för du behöver sömn vännen *orolig* för att orka. Och kräv inget mer av dig själv just nu än att vara mamma och finnas där för din son. Strunta i konsoler. Strunta i långpromenader om det inte funkar vissa dagar, prioritera äta och sova. Du BEHÖVER inte göra något annat på din föräldraledighet annat än att vara föräldraledig. Absolut inte så här i början. Så småningom stabiliserar sig rutiner och man kommer in i en lunk och DÅ kan det komma tillfälle för små, pyttesmå, projekt. Men prioretera din underbare son och din egen sömn och vila just nu. Stor kram älskade vän! Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på att ni äntligen har er efterlängtade son ♥
; "Hjärta"){kind=small}
Bävar för hur det kommer bli... Jag har så himla kort tålamod när det gäller sånt där.
