I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Och den 19/3 ska jag gå och lyssna på den här kvinnan:

http://www.heartfulnesscenter.se/boken-6924185

Jag har just lånat och börjat läsa hennes bok. intressant, eftersom just att ge sig ut och vandra är en sak jag faktiskt ärligt funderat på själv.

Annars är det promenader som gäller-och att stå på grannens crosstrainer, i ren jäkla envishet. Nu går jag ut-svejsan!

Senaste nytt om lillflickan:

Hon hålls fortsatt nedsövd eftersom sk "hjärnvila" är det som gäller än. Man vet att det finns hjärnaktivitet-men har ingen som helst aning om hur pass bra eller dåligt det är ställt. Vänta och se...

Leksi, nä, ingen matte just nu-jag är dels för yr för att köra bil och dels inte i skick vare sig mentalt eller rent i skallen att koncentrera mig på den utmaning som siffrorna och talen innebär. Jag är helt sjukskriven tills vidare. Hoppas att kanske få ett brev i lådan denna veckan, med en kallelse till neurologen. Jag tror inte de kommer att säga vad det är i brevet, utan när vi ses, vvilket jag hoppas blir inom de närmsta vveckorna, så det inte hinner bli april åtminstone. Men jag vet inte.

Tänk att det ska bli trådbebis IGEN alldeles snart! HEJJA! Det fixar du!

Nu har brevet med svaret kommit.

Bästa PB

Hur står det till? Vill härmed informera dig om att magnetkameraundersökning som du har gjort visar att du har en knöl i hypofysen som också kallas stjälken och är hormonstyrande organ. Vi får därför ta prover på dina hormonvärden för att se om förändringen är hormonaktiv eller inte. Du ska även genomgå en synundersökning via ögonmottagningen så snart som möjligt. Magnetröntgenbilden skickas också till Linköping för granskning. Är det något du funderar över är du välkommen att höra av dig, annars kommer du att få komma på ett besök till mig nu inom kort.

Med vänlig hälsning
överläkare Otto Bongomin Churchill

Ja, så jag har alltså en tumör i hjärnan. Då vet man det.

Tack ska du ha!!! *glad*

Hördu smygisen-har jag fattat rätt-har du fått barn? När då och hur har du upplevt det? för, visst var det så att vi pratade en del för länge sedan om att det inte är självklart att alla vill ha barn och hela den grejen? Eller minns jag tok-fel?

Tycker förövrigt gott du kan ha nosen här lite oftare och mer synligt ifall andan skulle falla på.

Åh vad jätteroligt med lilla flickan Anne! 

Tack för undringar om hur jag mår-jag ska snart försöka svara lite på det, först ska jag över till grannen och crosstrainern en stund bara.

Flamman, jag blir djupt avundsjuk på ert sportlov! Jag vill också!

Tack alla fina för att ni kramas och bryr er-det betyder verkligen jättemycket, precis som vanligt i vått och torrt...

För att försöka reda ut detta med det läskiga ordet tumör lite:

Oret i sig är latin och betyder helt sonika "knöl", preci som läkaren valde att skriva i brevet. att han valde ordet knöl istf just tumör, har jag min egen lilla teori om. Jag tror att han vet hur livrädda alla blir av just tumör-ordet och att det låter lite mildare med knöl då.

Hur som helst, tumör är lltså inte lika med cancer. (Och OM man har cancer finns det hundratalls olika cancertumörer btw)

Men, sedan finns det ett ganska spritt missförstånd runt ordet "godartad" också. För, en godartad tumör kan mycket väl sitta så illa till att den kostar en person livet eller allvarlig skada. En elakartad är när den sprider sig med metastaser-alltså skapar nya tumörer. en godartad håller sig för sig själv så att säga.

Sammantaget kan man ju säga, att inte är ordet tumör så himla kul-i synnerhet inte i kombination med placering i vitala delar av kroppen där det är lurigt att operera. MEN det är inte så att man automatiskt har fått någon slags dödsdom eller att det ens behöver vara särskilt dramatiskt i slutänden. Det kan finnas tumörer som inte växer, inte stör och inte skadar, så de kan vara kvar.

För egen del så utgår jag ifrån att man nu tänkt ta reda på mer exakt vad för tumör det är ffråga om i mitt huvud och vad för skada den riskerar att ställa till med, hur mycket den stör mitt hormonsystem och så vidare.

Jag har just nu fullt upp med att smälta de där raderna i brevet och tänker inte hetsa mig in i att ställa tusen frågor, få panik eller för den delen bryta ihop.
Idag har jag gått min solskenspromenad, gått 70 minuter på crosstrainern medans lyssnat på ljudbok och nu ska jag äta middag med min familj innan jag och en väninna ska gå på Katarina Woxneruds föreläsning "Ta hand om din kropp, var ska du annars bo?"

Vaken tid tycker jag att jag hanterar tankar och timmar väl. men när man lägger sig om kvällen och snuddar vid det mer grundläggande existensiella, som att leva eller dö och hur det skulle bli om en ev operation gick åt skogen...ja då är man rätt liten och rätt vaken i natten också.
Jag antar att jag måste ge mig själv plats och tillåtelse att känna och ta in alla delar av det här-även att vara liten och rädd, arg eller ledsen, vad som nu kommer upp. Än så änge är jag mest glad att något händer som för fram fakta-men där lurar nog en del känslosvall runt hörnet har jag en förmodan om.

Mugglan! vad jättekul att se dig!  Inte bara för att du hejjar (vilkeet är ovärderligt) utan för att jag saknar dig här.

Anne, ja visst tusan är det tärande med oron. Ovisshet äter och oro tär.
jag tror din analys av din egen oro där var spot on-man är ganska tagen av storheten i ansvaret för något så litet som ett spädbarn. 

Jag har vetat ganska länge att något i min kropp inte alls är som det ska och pendlat mellan att slå på mig själv för att jag inte "skärper mig", och att försöka leta kraft att få någon att samla alla mina symptom och få ihop det till en helhet. Nu verkar det bli så,att mycket av det som vart och ett i sig kanske mest verkar som trams eller överkänslighet, (eller kan förklaras med "stress, depression, för stillasittande, vinter och mörkt, reaktion på barnlöshet och arbetslöshet, åldrande, för dålig sömn etc etc" dvs passar in på vilken svensk vintertrött latmask som helst typ) plötsligt faktiskt passar in i ett mönster som är logiskt.
Jag gillar logiskt. Därför känns det skönt på så vis, att nu är ovissheten i ett avseende mindre.

Å andra sidan ska man nu omfamna nya begrepp med sitt förstånd. Ta reda på. Vad blir nya fakta? Vad är det som kommer att hända? Och däri finns ju en insikt om att man inte har egen kontroll utan måste hänga med, lita på andra, vänta på tider och underkasta sig behandlingar all utifrån vad andra konstaterar , tror och bedömer.
Jag gillar bättre att ha egen kontroll. Normalt sett. Fast samtidigt är det ju en jädra tur att det finns folk som kan något man inte själv kan. Lite futtigt med bara det jag själv behärskar...

Sedan, och det är väl det som är "det värsta" just nu, kommer ju tankar om vad de olika sakerna egentligen kommer att innebära. Att man vet att mediciner ofta har biverkningar och kanske inte alls gör att man mår så värst bra-även om de hjälper på ett visst område.
 Att en operation alltid innebär risker och kan gå snett. att man kanske inte vaknar som samma person de sövde, för att något hände-eller att man faktiskt ibland inte vaknar alls. Eller om man får räkna med att något i kroppen kommer att gå förlorat.

Alla sådana saker är ju alltid något som ska vägas ihop inför vilken åtgärd som helst. Det är främst därför jag tycker det är så onödigt med sk "skönhetsoperationer", man utsätter sig för risk i onödan så att säga.

kärlekensbrudpar, jag förstår att det är spännande att stå inför undersökning-men det är ju som sagt verkligen viktigt att få veta vad som är och vad som inte är. Tack för din omtanke. Hoppas dina besked inte ska bli nedslående.