I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Bruttan - Detta skriver jag åsså under på!

Så mycket enklare väldigt mycket skulle bli om alla behandlade varandra så som de själva vill bli behandlade...

Tack alla för fina ord :-P

Nu skiner jag i onda händer! Nu ska jag spackla spikhål i väggen som ska bli vaniljsåsgul!
Allra minst ska jag spackla bergis helt säkert iallafall 3 spikhål i kväll!!!

(av sisådär 100 eller nåt men spackla ska jag )

*vinkar*

Konstaterar att mitt minne är som väloljad teflon och skickar en bunt kramar och vänliga tankar rakt av i stället.

Tackar för inboxningar och svar kommer. Jag behöver bara lite styrfart i huvud och själ först.

-14 grader ute, det var väl onödigt? 

Ja faktiskt

Fast nyheterna sa att ni ska få +grader snart. Det känns också lite onödigt?

Alltså ni norröver menade jag då!

Börjar med att trösta Fjällbruttan med att du inte alls behöver känna dig gammal för att du fått ryggskott - jag fick mitt första strax efter att jag hade fyllt 14...

Naprapat är en synnerligen god idé, håller tummarna hårt för att du hittar nån och får en akuttid. Familjemedlemmar som skrattar när man hasar runt som en vinkelhake får man kasta blöta disktrasor på. Det är tillåtet

I dag harvade jag och Äldsta iväg med Yngsta till veckans ridlektion (skitskaftet jobbade sent), ett riktigt teamwork är slika projekt. Jag kör och pekar och visar Äldsta vilka tåtar och remmar det ska meckas med. Äldsta meckar med tåtar och remmar och svär över brutna naglar. Yngsta pratar oavbrutet.
Typiskt teamwork

Dagens ridlektion var smått kaotisk.
Skulle ha varit uteridning men små hästar i djup snö funkar inget vidare och det är pruttråkigt att skava runt runt på gårdsplanen. Så uppvärmingen skedde ute och sedan avslutades lektionen inne med gångarter.

En pappa till något av barnen i Yngstas ridgrupp visade prov på enastående hål i huvudet i dag.
Han står med ryggen mot dörren som går från läktaren in på ridbanan och pratar med någon annan förälder. Tydligen var han på väg in på ridbanan under pågående lektion för hupp som det är så trycker han upp dörren med ryggen.
Rakt i ansiktet på en av ponnyerna...
Som givetvis blir aprädd - skriker puma och mord i högan sky - och börjar skena.

Summa summarum:

- Yngstas ponny stegrar sig för att sedan promt bocka av Yngsta som landar på ansiktet i sanden.

- 2 av 5 småhästar skenar som besatta varpå båda barnen ramlar av. Den ena hann jag inte se när den damp i backen, den andra fastnar med foten i stigbygeln (det är därför även små barn ska ha vettig skor när de rider och inte snowjogging...), slungas in under hästen, blir översprungen och får hjälmen avsparkad... Det visade sig efteråt att mamman hade lossat på remmarna på lånehjälmen för att "det inte skulle sitta så hårt" på hennes barn...

- 1 ponny springer mycket fort men hindras från att börja skena av kvicktänkt förälder (tur ändå att det är små hästar!)

- 1 ponny tittar förvånat på (stallets segpropp)

Sån't här händer visserligen blixtsnabbt men jag hinner se hela händelseförloppet ovan innan jag får pappskaftet till pappa att FLYTTA SIG UR DÖRRHÅLET så vi andra föräldrar kunde komma in för att sopa av små barn och fånga ponnyer...

Det stackars barnet som hamnade under sin häst skrek i högan sky, trodde på fullt allvar att hon gjort sig riktigt illa ett tag men förutom huvudvärk och ont i foten som fastnade så verkar det ha gått bra tack och lov.

Barnet som satt kvar på hästen som stått still hela tiden ville åka hem (!)

Yngsta fick sand i ögat och var upprörd en stund tills hon lyckats blinka ur all sand och fått tårarna torkade. Lite småskakig var hon allt men inte värre än att hon traskade fram till mamman till barnet som blev översprungen och förkunnade på ett utpräglat lillgammalt sätt att  - "Man ska ha säkerhetsväst på barnen när dom rider, TÄNK om hon hade blivit trampad!!!!"

Sen fick hon byta häst med den flickan så alla vågade sitta upp igen och lektionen avslutades i lugn och ro med alla ponnysar i grimskaft med vidhängande förälder el dyl.

Hästar är ju som bekant flyktdjur och på vår ridskola ingår obligatorisk föräldrautbildning för att vi föräldrar inte ska orsaka olyckor genom okunskap. Antar att just den pappan funderade över något annat när de gick igenom ridhusvett?

Om ni kan ana så vansinnigt stolt min lilla höna är över att hon "Minsann suttit kvar på en häst som stegrade sig!!!!"
Vi hindrade henne dock från att inga mormor och farmor för att skryta om bedriften

I övrigt suger livet ganska fett. Jag jobbar hårt (mycket hårt) på att hitta vila i små händelser och stunder, att orka se det som finns runt omkring mig. Som tex kalabalik i ridhuset.

Eller duvhöken jag såg i går när jag var ute och rökte. En ung duvhök (tror jag iaf den var ganska brunaktig) som kom farande från höger och misslyckades kapitalt med att ta sig en talgoxe i syrenhäcken. Efter kraschlandningen i syrenhäcken satte den sig på gungställningen 3 meter ifrån mig och putsade på sin självkänsla.
Där satt den i flera minuter innan det körde förbi en bil.
Vackert och rent magiskt 

Nattinatt

*vinkar utmattat till tråden*

Sitter och äter en jordnötssmörskaka i stället för att gå och lägga mig...

Varken tid eller ork räcker riktigt till för mina 2 favvotrådar men jag läser och tänker på er!

Ego
I dag fyllde Yngsta 9 år. Isses vad tiden går
Dagen inleddes med tårta till frukost och litet paket. Sedan åkte jag och flickorna (maken jobbade) till Sthlm och min mamma där det vankades Grön ärtsoppa och pannkakor till lunch.

Det var inte speciellt kul att köra - massor med trafik (har sportloven redan börjat?) och fläckvis snorhalt - så det blev pendel och buss till Dramaten där vi såg Lilla Sjöjungfrun.
Jättefin föreställning, bägge ungarna såg fläckvis ut som starholkar och jag såg allt att det hölls en liten hand i smyg när det var lite läskigt
Träffade dessutom en kusin till mig som jobbar på Dramaten, säkert mer än 10 år sen sist! Märkligt att det är svårare att träffa släkten som bor nära än de som bor i andra änden av landet...

Sedan kavades det hem till mamsen igen där det dracks kaffe och åts tårta medan potatisen kokade - man får äta efterätt först när man är vuxen och när man fyller år

Efter middagen halkades det hem igen för att avsluta kvällen med ännu mera tårta och paketöppning med hela familjen närvarande.

Tur att det inte fylls år oftare - jag är helt färdig...
Mina handleder känns helt klart efter att ha kört 22 mil och resten av lederna i händerna känns stela, lite ömma och "torra" MEN det är helt hanterbart!!! Har inte varit tårögd av smärta på hela dagen förutom när jag korkat nog försökte fånga en tappad drickaflaska!
Jag ska köpa en blomma åt sjukgymnasten som ger mig akupunktur

Nattinatt tråden

*vinkar till tråden*

Lanovia - Så trist att lilla är så dålig

Jag har givit mina barn det jag fick av mamma när jag var liten och varit magsjuk - kokt, kallt (rumstempererat) vatten i små mängder (typ matsked) men ofta och dito med te med socker i. När det går bra så är nästa steg skorpa utan smör och blåbärssoppa, även detta i små mängder.
Sen har både jag och barnet lidit till hungerstårar men det är värt det för när det blir för mycket för fort så kommer det bara upp igen...

Nu minns inte jag hur gammal din skrutta är?
Fortsätter det så här så är det nog läge att ringa sjukvårdsrådgivningen - lättare sagt än gjort just i dag tydligen men nångång ska köerna väl släppa!
Min yngsta ligger i influensa hos min mamma, över 39 graders feber för 5e dagen så nu är det dags att ringa och höra hur vi ska rodda eventuellt läkarbesök i land, att 78-årig mamma ska släpa ut henne på buss är uteslutet iaf...

*Återvänder till telefonköandet*

*vinkar till alla*

Hälsar på lite snabbt så här på slutkanten av lunchrasten

I vår "byaskola" (där både Äldsta och Yngsta har gått och går) så är en av "Välkommen tillbaka till skolan efter sommarlovet"-traditionerna att barnen sitter i ring på golvet och i tur och ordning berättar om vad de har gjort under sommaren.
Visserligen "måste" man inte berätta men trycket är ganska hårt ändå.

När Yngsta kom hem från första skoldagen i höstas frågade jag hur dagen varit och vad de hade gjort och fick ett surmulet "vi har haft samling och alla berättade vad de gjort i sommar" till svar.
När jag sen lite förvånat frågade om det inte hade varit roligt blev hon jätteledsen och sa att hon inte sagt nåt eftersom alla hade rest hit, bott där, byggt pool etc och hon hade bara varit hos mormor och mest lekt på gården. "Vi har ju inte ens varit till Furuvik i år"

Hon älskar att vara hos sin mormor så det är inte det, men lekplatsen på gården utanför mormors hus i en Sthlms-förort kändes ganska tunnt i jämförelse med utlandsresor, poolbadande och liknande.

Jag frågade om hon inte trodde att det fanns andra barn i klassen som varit hos mor-och farföräldrar på lovet och visst fanns det det.
Skillnaden var att deras mor-och farföräldrar hade hus på Gotland, i Bohuslän, i Franrike och andra spännande ställen...

Visst vill man ju att ens barn ska få känna att deras sommar har varit "bra nog" för att vilja berätta om i skolan. Och visst svider det i själ och hjärta när liten så tydligt signalerar att hon är fullt på det klara med klasskillnader och förmögenhetsskillnader. När det gäller materiella prylar så bekommer det mig inte men det här kändes riktigt tungt.

Familjens stora sommargrej i fjol var ju bröllopet som både var hemligt och dessutom skedde efter skolstart.

Nu i sommar blir det säkert mormor igen men vi ska vara noga med att GÖRA saker tillsammans också även om det blir på hemmaplan och budgetvariant.

Usch så svårt sån't här är

Nu tillbaka till jobbet (diskrimineringlagen/likabehandlig står på agendan idag - känns just nu som att ju mer jag läser desto svårare blir det!)
Sköt om er alla!

*vinkar*

Känner att jag ligger efter med en massa gratulationer, tumhållningar, stillsamma påhejningar till de som härdar ut och allt möjligt annat.

Sammanfattar det genom att ställa fram en pralinask som innehåller lite av varje och säger varsego'

Samma lika här. Dessutom började jag grina när jag läste Blommans ack så sanna ord. Jag grinar både av ilska över människors "småighet" (typ inskränkthet fast baserat på dumhet och inte tjurskallighet) och över insikter, kunskaper o smärtor som ingen skulle behöva ha. En skvätt gråt av ren trötthet och en otrevlig skvätt tårar av ren och skär rädsla när "genetisk duglighet" kommer upp i samtalet i den tråden.
Lyckades dessutom tydligen öppna nån liten fördämning där så nu får jag inte hejd på lipandet så jag äter choklad och grinar på tills jag blir trött och går och lägger mig...

Nåvars. Yngsta hostar lungorna ur sig och kan inte med bästa vilja i världen skickas till skolan i morgon. Tredje sjukdomsperioden på mindre än 5 veckor för den lilla madamen

Fast i söndags var vi relativt friska hon och jag (maken ligger för ankare med yrsel) så vi kom iväg till ponnyridskolan.
Och det stod tömkörning på schemat! Så vansinnigt roligt! Yngsta tyckte det var ill-kul och hon knäckte "koden" direkt (såååå stolt i mammahjärtat!!) och rackarns så sött med ett ridhus fullt i småknoddar som tömkör småhästar

*stoppar in näsan och vinkar lite*

Jag är här men hinner/orkar inte hänga med.

Blomman - fy för krasslig tuss vet precis hur det känns och skit är det. Skönt att ni slapp op och ge Truls en puss på näsan från mig och hälsa att jag kommer och tar han i örat om han försöker äta mer skräp

Helipanzer - Jag vet min själ inte vad man ska säga... (förbannad var jag redan innan jag tittade in så min brist på nattsömn påverkas inte smack av mer ilska!)
Första reaktionen är att där är en individ som jag gladeligen kan hjälpa äta skit. Mycket och starkt svällande skit. I nästa sekund har jag en halv anmälan formulerad och ett första utkast för att generera en stor fet prick i meritlistan.
Fast mest vill jag bara beklaga djupt att ni drabbades av ett sån't komplett stolpskott. Och skicka en tanke som kan användas som skydd mot *jag kanske är dålig i alla fall* -tankar vid sena nattimmar. För sådan tankar ljuger bara.

Kram på er alla